Kajsa Rylander-Bellet från Malmö flyttade till Australien för att studera marknadsföring. Sedan snart tio år bor hon i Brisbane och 2012 blev hon australisk medborgare.
↧
"Man kan bli lika trött på värme som på grått väder"
↧
Åke Svenstam
Åke Svenstam har, som tidigare meddelats, avlidit vid 80 års ålder. Han sörjs närmast av hustru, barn och barnbarn.
Åke tog studenten i Göteborg och efter en kort sejour på Chalmers kom han till Lund i mitten av 1950-talet.
Han var en av grundarna av studentorkestern Academimusiccorpset Bleckhornen 1956. Där hade han medlemsnummer #2 av idag omkring #480. I Bleckhornen spelade Åke valthorn. Han var lång och syntes över hela orkestern. Förut hade det bara funnits namnlösa studentorkestrar som uppstod de novo för det aktuella karnevalståget och sedan upplöstes.
Vid Lunds universitet blev Åke fysiker och sysslade med meteorologi, akustik och miljö.
Han var med och bildade Jubileumsfonden som förvandlades till den öppna gruppen Bleckhornens Vänner, vars uppgift är att utdela stipendier till någon förtjänt i dagens orkester.
Åke var praeses i den slutna gruppen Bleckhornsacademien. Han ledde och övade Pyttipannaorkestern i sitt garage till öltältsspelningen under karnevalen 2006.
Han deltog med glädje i spelningarna på Lindénflotten på Ringsjön och hans blonda hår sågs vaja i den ljumma sjöbrisen.
Vi minns med glädje Åkes och hustrun Kickans generösa hem. Vi saknar dig, Åke.
Eric Cordesius och Hans Pedersen Dambo, för Bleckhornens Vänner↧
↧
En livsresa genom tre världsdelar
Lulu Gellbergs resa till Malmö tog drygt tre decennier och gick genom tre världsdelar. Född i Kalifornien och uppväxt i Ecuador kom hon till Sverige via Israel för 26 år sedan. Några problem att acklimatisera sig har hon aldrig haft.
↧
Karin Strandqvist
Karin Strandqvist, Bunkeflostrand, har avlidit 70 år gammal. Hon sörjs närmast av maken Leif och två barn med familjer.
Karin Strandqvist, en osjälvisk, glad och öppen kvinna, somnade hemma kl 02.00 den 1 augusti.
Hon såg händelser och människor med positiva ögon och spred mycket energi med sin optimism.
1944 föddes hon i en familj med så småningom fem syskon. Hon tog realen med stort A i matte.
När hon var 15 år träffade hon en påg och de förlovade sig vid midsommar 1963. Pågen var undertecknad. Vi fick en son 1964 och en dotter 1968. Tre år senare flyttade vi till egen villa i Bara. Vi var ett par i 55 år.
Efter skolan började Karin på Addo som ritare. Innan hon slutade hade hon jobbat med en engelsk designer och varit med och skapat huven till den räknemaskin som senare fanns på alla postkontor.
När barnen blev större, besökte Karin arbetsförmedlingen. Hon fick rådet att läsa ”vuxenlinje” vilket ledde till att hon tog studenten och ingenjörsexamen.
Karin fortsatte på den mansdominerade väg som anställning på Ericsson innebar, i både Malmö och Lund. I den världen mötte hon ovärderliga vänner.
Karins väg var inte utan ”fnurror på livstråden”. Hon hänvisade ofta till Livets träd, Yggdrasil, och dess nornor, Urd, Verdandi och Skuld, som delade ut människornas livstrådar. Trots en del ”fnurror” klagade Karin aldrig. Om någon frågade hur hon mådde blev svaret alltid: Jo tack, bra.
Hon gladdes över att sonen gifte sig och att dottern fick två töser och en påg och gifte sig även hon. Hon gladdes också över de två bonusbarnbarnen, varav ett har fått tre töser.
Äldsta barnbarnet föddes under den stora snöstormen 1989. Dessutom fick Karin höra att denna tös väntar barn.
Karin hade en förmåga att ta tillvara det som fanns. Hon kunde verkligen ”laga soppa på en spik” och uppskattade det naturen hade att ge. Ett återkommande utflyktsmål var till exempel Klagshamn där hon plockade blåhallon vid stranden med barnbarn och vänner.
Vänner av bägge könen och i varierande åldrar gladde henne mycket.
Glädje och skratt och ett positivt liv tog slut med: ”Gå och lägg dig, nu ska vi sova.”
Leif Strandqvist, med familj och vänner↧
John Sundström
John Sundström, professor emeritus vid Lunds tekniska högskola, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 98 år. Han sörjs närmast av barnen med familjer.
Vår nestor och förebild, John Sundström, har vid nära 99 års ålder lämnat ”det jordiska” och oss – vännerna i Anders pågar – som ägnar oss åt seniorgympa i fader Lings anda.
John blev känd – i Lund och världen – som industriman och i en andra karriär som akademisk lärare och forskare på LTH. Maskinteknik var hans ämne, och typiskt för John var hans val av symbol – Loke – det magnifika ångloket som placerades framför hans institutionsbyggnad som förebild för teknologerna.
Som ”medicinman” blev jag (Anders Gustafson) imponerad av den sisu han visade i deltagandet i motion och gymnastik, och med vilken han lyckades bemästra den allvarliga, handikappande sjukdom som drabbade honom då han nått kulmen på sin akademiska karriär. De sista åren tog han dock färdtjänst (!) till gympan.
Bland Pågarna såg man John som ett föredöme och en inspirationskälla när det gällde att hålla igång med gympan. Men denne till synes inbundne ”gigant” var också en eftertraktad bordskavaljer vid våra sociala träffar – av Pågarna och inte minst av våra respektive. Likaså visade han ofta prov på lekfullhet, till exempel när han gav oss en ”Give-me-five-hälsning” och ett glatt leende då vi möttes på gympagolvet och ute på stan.
Det blir tomt i ledet hos Pågarna utan John!
Anders Gustafson, Skotte Mårtensson och Sune Wejstorp, För Anders pågar↧
↧
Tore Persson
Tore Persson, Malmö, har avlidit i en ålder av 84 år. Ända sedan ungdomen var han medlem i Malmö roddklubb. Han efterlämnar närmast barnen Eva och Olle, fyra barnbarn samt brodern Åke.
Året var 1972 och jag hade nyss fyllt 13 år. Vi var flera ungdomar som sökte oss till Malmö roddklubb och efter att vi hade lärt oss roddens grunder, blev vi tillfrågade om vi ville träna mera. Tore Persson var en av de entusiastiska ledare som tog hand om oss och klubben växte. Under 1970- och 80-talen hade roddklubben över fyrahundra medlemmar, vi slet ut lastbilen Televinken och två turistbussar, som tog oss runt i Sverige och Europa.
Tore höll i träningspassen och satt jämt i motorbåten. Han planerade och instruerade, bokade tävlingar, mekade med bussen, arbetade i styrelsen och var en starkt drivande kraft på klubben. I mångt och mycket var han Malmö roddklubb.
Tore arbetade som kemigraf, först på Skånska Dagbladet och sedan på Sydsvenska Dagbladet på Segevång i Malmö. Han träffade Barbro. De gifte sig i mitten av 1950-talet och fick barnen Eva och Olle. Tore älskade jazzmusik och han och Barbro tog ofta ut och dansade på Amiralen och Sankt Jörgen. Han hade även ett stort intresse för bilar och var en hängiven vinterbadare.
Tore lade, tillsammans med övriga eldsjälar i de skånska roddklubbarna, ned stort arbete på roddanläggningen på Hjelmsjön, Örkelljunga. De arbetade med klubbstuga och bryggor, drog vajrar i sjön och skapade en roddbana som lockade roddare från Sverige, Norden och Europa. Ett jätteevenemang var Seniormatchen, en föregångare till dagens Europamästerskap, där Tore var en av dem som höll i trådarna.
Framgångarna för Malmö roddklubb har varit många under åren och bland annat har klubben rott hem inte mindre än 29 svenska mästerskap samt 21 SM-guld för juniorer. Av dessa 50 SM-tecken, är Tore delaktig i 27!
Under Tores ledning har roddklubben levererat kandidater till landslaget, deltagit på flera NM och VM, tagit ett silver på Seniormatchen i Italien och även nått en sjätteplats på OS i Atlanta 1996.
Framgångarna på roddbanan ledde också till att Tore fick vara med i en Hollywoodfilm, med stjärnor som Kirk Douglas och Tony Curtis. Roddare från Danmark, Norge och Sverige agerade vikingar i ”The Vikings”. Inkomsterna från filmen gjorde att Tore och Barbro kunde bygga sin villa på Riseberga i Malmö. De betalade kontant. Det skägg han anlade som viking behöll han under resten av sitt liv.
Trots alla framgångar, viftade Tore undan blommor, diplom och förtjänsttecken. Jag förfärades som ung junior över att han förvarade alla roddmedaljer i en skokartong! Han skrev i sin egen dödsruna att han aldrig fick hissa de stora seglen och att ordet lagom väl kan passa hans liv.
Jag håller inte med. Tore har gjort ett gediget intryck och har satt sin prägel på Malmö roddklubb, i Skånes roddförbund, på Hjelmsjön och på svensk och nordisk roddsport.
Per Ekström, Malmö roddklubb↧
Sten Rodhe har avlidit
Sten Rodhe, teologie doktor och lektor, från Lund har avlidit vid 98 års ålder.
Han disputerade i teologi 1946 och har arbetat som religionspedagog och lektor i kristendomskunskap på skolor i Karlstad och Malmö. Dessutom har han skrivit flera läroböcker.
I nästan sextio år var han gift med Birgit Rodhe, född Grabe, som var skolledare och folkpartistisk politiker med uppdrag både kommunalt och i rikspolitiken. Hon avled 1998.
Sten Rodhe var son till Edvard Rodhe och barnbarn till Gottfrid Billing, båda biskopar.
Han efterlämnar fyra barn med familjer.
↧
Hon riktar sökaren så högt det går
Gabriella Soutine har många drivkrafter, varav en är att bli en så bra fotograf som möjligt. Ett steg på vägen är silvermedaljen hon fick för sina bilder när Svenska fotogruppen nyligen ordnade SM i porträttfotografering.
↧
Återkomsten det största i karriären
Det är en lång och stilig 80-åring som tar emot hemma i Vaxholmsvillan. P O Enquist är kanske den mest framgångsrika svenske författaren utanför deckargenren, och att inte skriva böcker på löpande band har hjälpt, tror han.
↧
↧
Nöjesprofilen Hasse Wallman är död
Nöjesprofilen Hasse Wallman är död. Enligt ett pressmeddelande från Wallmans Nöjen ådrog han sig så svåra skador i en ridolycka i slutet av förra veckan att hans liv inte gick att rädda. Han vaknade aldrig upp efter olyckan och somnade stilla in under måndagen.
↧
Nöjesprofil bakom populär salong
Nöjesprofilen Hasse Wallman är död. Enligt ett pressmeddelande från Wallmans Nöjen ådrog han sig så svåra skador i en ridolycka i slutet av förra veckan att hans liv inte gick att rädda. Han vaknade aldrig upp efter olyckan och somnade stilla in på måndagen.
Hasse Wallman startade Wallmans Nöjen för över femtio år sedan och arrangerade tidigt konserter i Sverige med såväl The Beatles som The Rolling Stones. Under sin långa karriär satte han bland annat också upp shower med artister som Cornelis Vreeswijk och Lill-Babs samt musikaler som "West side story", "Grease" och "Hair". 1991 startade han sedan Wallmans Salonger där personalen kombinerar sång och dans med att servera mat.
"Den enda trösten jag har är att jag vet att i himlen kommer änglarna att både dansa, sjunga och servera i bästa möjliga regi. Vila i frid, världens bästa Hasse du är redan både saknad, älskad och för evigt applåderad", säger Mikael Gordon Solfors på Wallmans Nöjen i en kommentar.
Hasse Wallman blev 78 år. (TT)
↧
Arborelius längtar efter lugnet i klostret
I 27 år levde Anders Arborelius som munk i skånska Tågarp där fokus låg på stillhet och bön. Men i och med biskopsutnämningen blev livet ett annat.
– Visst är det spännande, men också ett rätt högt tempo. Det skulle vara skönt att ta det lite lugnare ibland.
– Visst är det spännande, men också ett rätt högt tempo. Det skulle vara skönt att ta det lite lugnare ibland.
↧
”Jag är mer spontan när Björn är hemma”
Linda Sundberg är sjömanshustru. Fyra veckor i taget är hon ensam med de tre barnen i villan i Landskrona.
– Jag är som nyförälskad varje gång Björn kommer hem, berättar hon.
– Jag är som nyförälskad varje gång Björn kommer hem, berättar hon.
↧
↧
Harry Ahlberg
Den svenske författaren Harry Ahlberg, Köpenhamn, har avlidit vid 94 års ålder. Han sörjs närmast av sonen Tom och dennes maka Helene samt barnbarnen Jon, Astrid och Gustav.
↧
Martin Ehde
Meteorologen Martin Ehde, Malmö, har avlidit i en ålder av 91 år. Han var änkeman och efterlämnar närmast sina sex barn med familjer.
↧
”Jag har drömt om att flyga sedan jag var liten”
Sebastian Belovai är på god väg att förverkliga sin pojkdröm – att bli pilot. Redan nu flyger han enmotorigt i klart väder.
↧
Roland Wallgren
Roland Wallgren har lämnat oss, familj, släkt, vänner och arbetskamrater.
Roland började sin yrkesbana som ingenjör vid Televerkets radiosektion i skiftet mellan 1950 och 1960-talen.
Han och vi andra som var med vid utbyggnaden av de svenska tele- och radionäten fick uppleva en enastående satsning på tv, FM-radio och de mobila näten.
Övergången till digitalteknik medförde allt mindre utrustningar med dramatiskt ökande prestation.
Rolands specialområde var radiolänk, en teknik för att trådlöst binda samman olika punkter i de allt mera komplexa näten. Som chef för radiolänkverksamheten i södra Sverige blev han en av alla uppskattad personlighet, både för sitt mjuka sätt att leda verksamheten och för sin enastående förmåga att samverka med andra.
Han gjorde tillsammans med Per Brugge succé genom sina ITV-baserade kurser i just radiolänkteknik, kurser som användes i hela landet.
På fritiden använde sig Roland av sina djupa kunskaper inom ljud- och bildområdet. Han var en mästare i att hantera musikmaskiner från bland annat Yamaha. Roland fyllde våra personalfester både med musik och avancerade trollerikonster. Han var genom sina breda kunskaper och sin öppna läggning ett givet nav i de flesta samtal.
Strax efter sin pensionering flyttade han med hustrun Inga-Lena till Växjö för att få utlopp för sin frihetslängtan där även fiske ingick.
Vi, alla hans arbetskamrater, sörjer Roland och minns hans liv med oss med stor glädje.
Sven Cederberg och Lennart Michaelsson, före detta radiodirektörer↧
↧
Roland Wallgren
Roland Wallgren från Växjö, tidigare Malmö, har avlidit i en ålder av 80 år. Han efterlämnar närmast hustru och barn med familjer.
Roland var för mig en mycket god vän och förebild på mitt första jobb som ingenjör. Han visade mig snabbt stort förtroende, var en god pedagog och tålmodig mentor.
Hans goda humör, sprudlande humor och genuina intresse för andra människor gjorde det väldigt lätt att umgås med honom. Jag har mycket svårt att tänka mig att någon tyckte illa om Roland.
Han var alltid mycket ärlig och uppriktig och stod för sina åsikter. Men han var aldrig dogmatisk eller fördömande. Han strävade alltid efter att försöka förstå.
När vi träffades levde han i en klassisk borgerlig relation med fru och barn och drömmen om en villa och semestrar vid en småländsk sjö med en liten fiskebåt och ett metspö. Jag var ung, röd och radikal och umgicks i helt andra kretsar med andra värderingar.
Under våra många bilresor tillsammans längs länklinjerna i södra Sverige hade vi många diskussioner om livet, samhället och politiken.
Dessa diskussioner betydde mycket. Det var nyttigt för mig att bryta mina tankar med hans. Jag lärde mig förstå att allt inte var så svart-vitt som jag nog ibland inbillade mig att det var.
Under början av 1960-talet skedde en gigantisk utbyggnad av det svenska länknätet. Vi på länkavdelningen hade fullt upp med att besiktiga och ta över drift och underhåll av nya länklinjer och länkstationer.
Utrustningen kom framförallt från Tyskland och vi hade ett mycket tätt samarbete med de tyskspråkiga leverantörerna. Men vi hade även ett stort och nära samarbete med våra kollegor på andra sidan Sundet. Så vi växlade friskt mellan svenska, tyska och danska under dagarna. Och det passade såväl Roland som mig. Roland älskade att leka med ord och kunde vara lika tramsig som jag.
Vi kunde ha vansinnigt roligt på våra resor och ofta nattliga inmätningar när vi rådbråkade olika språk – verkliga såväl som fiktiva.
När jag träffade Roland igen för tolv år sedan var det underbart att se att hans dröm hade gått i uppfyllelse. Han satt i sin fina villa vid en sjö i Småland och verkade så genuint tillfreds med sin tillvaro.
Det är med stor sorg jag tvingas acceptera att Roland nu är borta. Men jag är så oändligt tacksam för att jag har fått kalla honom min vän.
Per Brugge↧
K-G Hellström
Ingenjören K-G Hellström, Malmö, har avlidit 84 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Ingun och hennes familj samt syskonen Jan-Erik och Ulla-Britt.
K-G Hellström var son till Edit och Torsten Hellström i Ystad. Fadern drev en plåtslagerifirma på Stallgatan där de även hade sin bostad. K-G växte upp här tillsammans med tre syskon.
Skolgången genomfördes i Ystad. Efter detta började han på Teknis i Malmö och utbildade sig till ingenjör.
Militärtjänstgöring gjorde han på I7 i Ystad. Efter denna tjänstgöring utbildade han sig till reservofficer i Stockholm.
Efter avslutad utbildning hade han anställningar bland annat i Malmö stad och Lomma Eternit AB innan han startade egna firmor, till exempel en firma för installation av köksinredningar på Gran Canaria. Efter återkomsten till Sverige startade han firma i samma bransch i Malmö.
Inom idrotten var han väldigt aktiv. Han spelade handboll i Ystads BK och på äldre dagar spelade han golf i Rönnebäcks GK, där han höll i pensionärsgolfen. Friidrotten var annars hans starka sida och han sprang 800 m, 1 500 m och 3 000 m för Ystads IF. Som en av stafettdeltagarna är han fortfarande innehavare av klubbrekordet på 1 000 meter.
K-G kom med i YIF:s Veteraner 2003 och deltog aktivt i verksamheten. Det var sällan han missade dessa möten tillsammans med grannen Lars Hylestedt.
Vi minns denne gentleman med glädje!
Benkt Ekstrand, ordförande i Ystads IF:s Alliansförening↧
Gunnar Eneskär
Gunnar Eneskär, legendarisk spexare, trubadur och underhållare, har, som tidigare meddelats, tagit ett definitivt steg in i odödligheten.
I nära anslutning till invigningen av Öresundsbron 2000 genomförde nio ledamöter från Uarda-akademien i Lund en numera legendarisk tågresa Östersjön runt. Gunnar var en av de första att anmäla sig och iförd frack och med minimal packning klev han, med oss andra, ombord på tåget i Lund för resan tillbaka via Stockholm, Haparanda, Kemi, Helsingfors, Sankt Petersburg, Vilnius, Warszawa, Berlin, Hamburg, Århus och Köpenhamn.
Med sitt glada humör och sin förmåga att roa omgivningen med en outsinlig repertoar av sånger, kupletter och roliga historier, blev Gunnar en av resans stora förgrundsgestalter.
Med sin välklingande basröst och sitt imposanta utseende fick han omgivningen att omedelbart förstå att något stort var på gång. I med- och motgång kunde vi lita på Gunnars trygga ”det ska nog gå bra pågar”, oavsett vrånga passkontrollanter i Vitryssland, argsinta danskar i Århus eller vid bristande likviditet på Tivoli i Köpenhamn.
Sitt smeknamn ”Sesam” erövrade han ofrivilligt vid besöket på den då tämligen nya ambassaden i Berlin. Under en förevisning av byggnadens unika arkitektur noterade sällskapet hur en stor avskiljande sten- och glasvägg oförklarligt rörde sig fram och tillbaka i en säregen rytm. Fenomenet väckte en viss förundran men fick sin förklaring när det visade sig att det var Gunnar som ofrivilligt råkade trampa på en knapp i golvet som reglerade väggens rörelse. Och Gunnar ”Sesam” Eneskär kunde verkligen öppna dörrar oavsett om det gällde framträdanden i samband med Uarda-akademiens Rotary-kavalkader, jubileumsföreställningar av spexet Uarda eller vid sena sexor på Akademiska föreningen i Lund. För dagens unga spexare blev han ett föredöme och oändligt beundrad för sin förmåga att blåsa sin lergök i stjärten.
Resenärerna från Uarda-akademiens Östersjöbragd, Olof Jarlman, Pehr Andersson, Hugo Carlsson, Christer Liljemark, S Ola Thulin, Lars Ödkvist, Clas-Ebbe Lindholm och Pål Wederbrand↧