Kostymören och maskören Sven Lundén, uppväxt i Lund, har avlidit, 67 år gammal. Hans närmaste är systern Eva-Lisa med familj.

1960-tal

Anna: ”Vi var kamrater på estetlinjen i Lund – vi tecknade hela tiden. Undersökte, iakttog, spanade. Ritade av, hittade på, uppfann. Utbildade varandra i seende och genomskådande, kommenterade vasst på Lundavis. Lekte. Tävlade. Sven var stjärnan. Vi som var med har alla sparat några av hans snitsiga bilder.”

1970-tal

Marie: ”Jag träffade Sven när jag läste i Lund. Han arbetade i en herrekipering. Han gjorde butiksjobbet till konst och såg precis vad som passade varje kund. En kurs i mask och peruk på Dramatiska institutet öppnade en ny värld och jag flyttade med honom till Stockholm. Hans passion för att läsa av människor gjorde honom bra i yrket. Han visste vad dialogen med kostymören, maskören och perukmakaren betyder för skådespelarens rollarbete. Hur en dräktdetalj kan ge skådespelaren impulser, som i sin tur ger publiken starka bilder.”

1980–1990-tal

Kim: ”Nu fick den stora publiken tillgång till Svens visioner. Sven och jag var ett team som jobbade med kostym och mask i en mängd produktioner för tv, teater och film: till exempel Hamlet, Dårfinkar och Dönickar, Apelsinmannen, Änglagård, Seppan. Vi jobbade från tidig morgon till sen kväll, år efter år. Och vi sjöng alltid! Sven var alltid i tid, alltid förberedd, alltid påläst. Det gällde att skaffa, sy och ändra plagg till alla medverkande. Kanske femhundra personer som skulle prova allt från underkläder till hårspännen. En gång när vi letade kläder i en bod hittade vi massor av pjäxor. ’Hur många barn har ni?’ undrade handlaren. ’Vi vet inte riktigt’, blev svaret.”

När maken Jerk Rysjös avled 1996 blev arbetskamraterna den familj Sven ville vara med. Efter pensioneringen från Independent kostym blev det tungt för honom att hålla upp livsgnistan.

Man kände sig sedd, kreativ och betydelsefull tillsammans med Sven såväl i arbete som i vänskap. Det minns vi, det saknar vi.

Advokaten Christian Sjöstedt (tidigare Persson), 39 år, har hastigt avlidit i en olycka. Han sörjs närmast av makan Camilla, föräldrarna Bengt och Mildred, syskonen Cecilia, med make Johan, och Camilla samt övriga släktingar och många vänner.

Christian föddes 1974 och växte upp i Lomma. Han tog juristexamen i Uppsala 2002 och anställdes, efter notariemeritering vid Borås tingsrätt, vid Lindskog Malmström Advokatbyrå i Stockholm år 2006. Han blev advokat 2011 och delägare i advokatbyrån 2014.

Christian ägnade sig åt affärsjuridik och blev med tiden en skicklig processadvokat.

Hans inlagor och andra skriftliga dokument präglades av saklighet och stringens och han visade ett helhjärtat engagemang för klienten. Han hade också en förmåga att i mål och ärenden hålla sig till det väsentliga. Detta i förening med hans stora arbetskapacitet och sympatiska sätt, gjorde att han blev mycket uppskattad av klienter och medarbetare på advokatbyrån. Detta ledde samtidigt till att han fick många nya uppdrag.

Christian var en livsbejakande och utåtriktad person och ett av hans stora intressen var resor. Det tycktes som om inget resmål var honom för avlägset. Särskilt sorgligt är att han omkom under en semesterresa till Malta med sin fru Camilla. De hade gift sig i maj i år och var i full färd med att planera för sin gemensamma framtid.

Ett annat av Christians intresse var sportbilar och han kunde på ett fängslande och humoristiskt sätt skildra sina färder med sin Porsche som han vårdade ömt.

Tomrummet efter Christian här på advokatkontoret är stort. För oss är denna olyckshändelse nära nog ofattbar och många av oss är i det närmaste förlamade av sorg. Vi kommer att bevara Christian i ljust minne.

Åke Svenstam har somnat in i sitt hem efter en längre tids sjukdom. Han blev 80 år och sörjs närmast av hustrun Ingrid och barn och barnbarn.

Åke Svenstam var en riktigt entusiastisk mångsysslare, verksam som lektor på Lunds universitet. En period arbetade han som meteorolog, men fortsatte sedan som lärare och forskare i fysik och arbetsmiljö vid Lunds universitet och på Lunds tekniska högskola 1964–1999.

Ett av hans största intresse var teatern och han arbetade mycket för att utveckla kompetensen och förbättra arbetsmiljön för de anställda.

1997 var Åke en av initiativtagarna till att starta utbildningen Scen- och teaterteknologi på Malmö högskola. Han lade grunden och formade innehållet till utbildningen som sedan låg till grund för dagens kandidatutbildning i scenproduktion på K 3, Malmö högskolas institution för konst, kultur och kommunikation. Han var programansvarig för denna utbildning fram till 2001 då han gick i pension.

År 2004 var Åke med och startade Theatre Technical Traning in Scandinavia (TTTS) som primärt arbetar med kompetensutveckling samt samarbete mellan teatrarna. Där engagerade han sig mycket och lyckades skapa ett fantastiskt nätverk för teatertekniker på många av de större teatrarna i Scandinavian.

Åke var också adjungerad till Svensk teaterteknisk förenings styrelse och gjorde stora insatser för frågeställningar kring kompetensutveckling, validering och arbetsmiljö inom teaterområdet samt för att skapa förståelse för bland annat fysiken i teatermiljön runt om på landets teatrar.

Åke var oerhört engagerad i utbildning och fortbildning. Även efter det att han hade gått i pension var han involverad i ett antal utbildningsprojekt. Bland annat försökte han flera gånger, tillsammans med Stagevision AB, starta en ny KY-utbildning för teatertekniker i Sverige.

En av Åkes gärningar som kan nämnas är införandet av nya yrkeskoder för tekniker inom kulturområdet. Han påverkade Statistiska centralbyrån att ändra de gamla beteckningarna av yrkeskoder och införa de yrkesbenämningar som idag är aktuella.

En av de frågor som Åke engagerade sig i under det sista året var validering av teatertekniker. Han kallade till möten och fick teaterbranschen att påbörja processen att bilda ett branschråd som på sikt skulle kunna jobba vidare med denna fråga.

Åke har med sin oförtröttliga vilja betytt mycket för teaterteknikerna i Sverige. Han var en idealist och materiella ting betydde inget för honom, men om han däremot kunde höja kompetensen hos någon var han tillfreds.

Han hade en fin förmåga att sammanfatta synpunkter och åsikter i stora debatter och var även en framtidsman och visionär med sina idéer och tankar som många gånger låg långt före många andras.

Åkes bortgång är en stor förlust för oss och han lämnar ett tomrum efter sig som är svårt att fylla. Nu finns det ingen vis man att få råd av i svåra situationer.

Bo Broomé, före detta hovrättspresident, Malmö, har avlidit den 10 juli 2014.

Meddelandet om att före detta hovrättspresidenten Bo Broomé avlidit gjorde oss förstämda. Han var inte bara en framstående jurist utan också en god kamrat.

Bo föddes den 18 oktober 1936 i Vanstad, där fadern var lärare. Han fick en god uppfostran med kulturella inslag och visade redan i unga år studiebegåvning. Juridiken lockade honom till Lund där han tog sin jur kand med höga betyg.

Han satt sedan ting i Oxie och Skytts domsaga i Malmö. Häradshövdingen där var en utåtriktad person som gärna tog sina notariers tid i anspråk genom att berätta historier under kaffepauserna som tenderade att bli allt längre. För Bo var dessa samkväm störande och hindrade honom i arbetet. Han var också starkt emot att det förekom starka drycker på tingshuset och avböjde häradshövdingens inviter till festande. Men han visade stor skicklighet som notarie och satte sig snart i respekt hos sin chef.

För Bo inleddes nu en karriär som domare. 1965 blev han antagen som fiskalsaspirant vid Skånska hovrätten. Hovrättsråden fick snart klart för sig att man hade en mycket begåvad aspirant på avdelningarna. Bo godkändes som fiskal och fick sedan tjänstgöra några år som tingssekreterare.

Ryktet om hans begåvning nådde snart justitiedepartementet, och 1969 blev han sekreterare i Grundlagsberedningen. Han kunde bedriva arbetet vid departementens utredningsavdelning i Malmö. På avdelningen uppfattade vi honom som en god skribent. Han deltog gärna i våra möten och kunde då komma med vägande inlägg.

1972 utsågs Bo till sakkunnig på justitiedepartementet. Hans karriär gick sedan spikrakt mot stjärnorna: departementsråd 1977, rättschef 1979, statssekreterare 1981 och justitieråd 1983. I Högsta domstolen blev han känd som en mycket skicklig domare. Men Bo kände längtan tillbaka till Skåne och när tjänsten som president i Skånska hovrätten blev ledig sökte han sig dit. Han utnämndes till president 1987.

Bo kom till en domstol som välkomnade honom. Han fann det naturligt att gå in som ordförande på avdelningarna och ägnade mycken kraft åt dömandet. Mindre nöjsam var den omfattande administrationen som tyngde honom och många gånger tvingade honom att fatta obekväma beslut. Han reagerade negativt mot sådant som han inte kunde acceptera, men var en försiktig man som undvek konfrontationer. För hovrätten var han en klar tillgång.

Vid sidan av presidentskapet tog Bos stora kapacitet också i anspråk för flera kvalificerade uppdrag i kommittéer och utredningar. 2000 utsågs han till hedersdoktor vid Lunds universitets juridiska fakultet.

Det var inte bara juridiken som fångade Bos intresse. Också det kulturella området – inte minst musiken – lockade honom. Han sågs ofta på Konserthuset på Malmö symfoniorkesters konserter. Och vi minns med nöje hans arrangemang på hovrättens ”våravslutningar” på 1990-talet då han engagerade alltifrån en harpspelare till en hel stråkorkester.

Vi minns Bo med värme.

Elsa-Marianne von Rosen, balettdansare, koreograf och tidigare balettchef vid Malmö stadsteater, har avlidit, 90 år gammal.

Hon slog igenom 1950 i Birgit Cullbergs föreställning ”Fröken Julie” och blev året därpå premiärdansös vid Operan i Stockholm. Hon dansade sedan en rad stora klassiska roller.

1960 startade hon balettkompaniet Skandinaviska baletten tillsammans med sin danske man, baletthistorikern och kritikern Allan Fridericia. Hon bosatte sig i Köpenhamn och fick en rad dans- och koreografuppdrag även i Danmark.

På 1970-talet blev hon balettchef och koreograf vid Stora teatern i Göteborg och 1980–1987 hade hon samma uppdrag vid Malmö stadsteater. Hon gjorde också en mängd utländska gästspel.

För fjorton år sedan gav von Rosen ut memoarboken ”Inte bara en dans på rosor”. Hon har också berättat om sitt liv i dramadokumentären ”Ballerina” från 2012 av den danska filmaren Maja Friis.

När hon intervjuades i Sydsvenskan inför sin 80-årsdag var hon fortfarande aktiv och mitt uppe i arbetet med en föreställning på balettskolan i Göteborg.

Hon berättade då att hennes önskan att dansa väcktes redan när hon som 7-åring såg en föreställning på Operan i Stockholm.

Mats Elmelid, Höör, har somnat in efter 94 aktiva år. Han efterlämnar närmast sönerna Jan och Tomas med familjer.

Det ska vara glad musik, helst med dragspel som man kan dansa till. Och det ska vara de rätta harmonierna! Redan vid 18 år ålder startade Mats Elmelid sin första orkester ”Viljans Band”, en kvartett med dragspel, bas, trummor och sax, hemma i Öxabäck söder om Borås. Sången förstärktes i en tratt. Accordeon Swing blev det nya moderna namnet på orkestern 1945.

Efter flytten till Mellanskåne 1955 bildades Mats Elmes orkester med fem man. Under trettio år ledde Mats bandet som spelade i hela Sverige. Framgångsreceptet var soundet med två saxar, egna arrangemang och att man bytte instrument och sångare på scen. Mats spelade dragspel, orgel och elbas.

Efter att ha överlåtit orkestern 1984, började Mats spela på två man. Orgelmodulen till dragspelet gjorde att han lät som en hel orkester. Vid den sista spelningen, med gitarristen–sångaren Olle Öhgren, var Mats 90 år.

Förutom musiker var Mats framgångsrik musikhandlare. Redan på 1940- talet grundade han firman Dragspelsservice i Borås.

När flyttlasset gick till den nybyggda villan i Höör 1961 öppnades Elmelid Musik i ett litet källarrum. Han sålde mest dragspel i början, men efterhand utökades sortimentet – i synnerhet när sönerna Jan och Tomas trädde in i firman på 1970-talet.

I dag är det Jan som säljer och servar dragspel i villan. Tomas och hans medarbetare har utvecklat det lilla källarrummet till en musikaffär på tusen kvadratmeter i Höörs utkant och har även öppnat filial i Malmö.

Mats bjöd upp Rut till dans på sensommaren 1947 i Borås Folkets park. Hon skulle bli hans livskamrat tills hon rycktes bort 2009. Rut hade mycket vacker sångröst och sjöng ibland hemma till Mats dragspel.

Mats gick på ett slags väckelsemöte i Borås 1948 med Are Waerland. Då fick han veta att kosten hade helt avgörande betydelse för hälsan. Man ska leva vegetariskt, och helst inte äta eldbehandlad (kokt och stekt) mat. Nu blev Mats vegetarian och renlevnadsmänniska. Trettio år av magont försvann med detta. Han försummade sällan chansen att fördöma rökning och salt i maten.

Den nyfunna vegetariska livsstilen fick Mats att satsa på handelsträdgård. Han odlade gurka, brysselkål, tomater och vitkål och hade till och med tre bikupor.

Men heltidsodlandet kändes inte helt rätt, så 1955 flyttade familjen till Mellanskåne, nära själsfränderna på Råkosthemmet i Sätofta.

Åldern, som Mats aldrig riktigt ville kännas vid, tog till slut ut sin obevekliga rätt. De sista tre åren fick spelet vila. Men nu spelar han dragspel för Rut uppe i sin himmel som aldrig förr. Och hon sjunger ”Räkna de lyckliga stunderna blott”.

Vi minns vår far Mats med tacksamhet för allt han lärt och gjort för oss.

Docent Nils Jörgensen, Åkarp, har, efter en tids sjukdom, avlidit i en ålder av 71 år. Han sörjs närmast av vännen Elsie Risberg.

Nils Jörgensen tillbringade hela sitt yrkesliv som forskare och lärare vid Institutionen för nordiska språk i Lund. Redan som ung doktorand gjorde han banbrytande insatser i uppbyggandet av den svenska talspråksforskningen. Tillsammans med Bengt Loman skrev han ”Manual för analys och beskrivning av makrosyntagmer”, som kom att bli en hörnsten i de kommande decenniernas forskning om det naturliga, talade språket. Nils viktigaste egna bidrag till denna forskning blev doktorsavhandlingen ”Meningsbyggnaden i talad svenska”, i vilken han i detalj visar inte bara vilka grammatiska strukturer som är möjliga att använda utan också vilka strukturer som faktiskt används av språkbrukare i verkliga situationer.

Men Nils lät sig inte stängas in i ett begränsat fack. Han skrev viktiga arbeten om etermediernas språk, om det svenska medeltidsspråket, om den nordiska språkhistorien och om barnspråk. Efter pensioneringen och ända fram till sin död var han sysselsatt med ett projekt om kommunikation i vården.

Nils skaffade sig efter hand en mycket bred undervisningserfarenhet i ämnets olika delar, men han kom framför allt att förknippas med undervisningen i svensk grammatik, som han länge ansvarade för. Han var en av författarna till ”Nusvensk grammatik”, som från mitten av 1980-talet och flera decennier framåt användes i utbildningen på många lärosäten.

Vi som arbetade tillsammans med Nils i olika sammanhang imponerades av hans djupa kunskaper och hans mångsidighet. Nils må vara borta, men hans insatser för språkforskningen lever kvar.

Anders Sandgren, Arlöv, har gått bort alldeles för tidigt, vid en ålder av endast 50 år. Han efterlämnar närmast hustrun Nuan och två söner från ett tidigare äktenskap.

Anders var en hårt arbetande man som hann med att arbeta på ett flertal arbetsplatser under sitt korta liv. Efter skolan var han på verkstaden på Nordsjö färgfabrik i Sege, därefter som truckförare på Saab, reparatör på Håkanssons truck. Diskbråck på mitten av 1990-talet gjorde att han under en längre tid inte kunde förvärvsarbeta. Dock kom han åter och utbildade sig till verktygsmakare. Med en ny titandisk i nacken fortsatte han sitt arbetsliv i verkstaden på Sparholms, därefter på MC-huset och senast på Aqua Invent i Lomma

Många kände honom som Sanke och han var en hjälpsam välvillig själ inom motorcykelsfären, själv ägde han ett femtontal motorcyklar under sitt liv och var väldigt intresserad av veteranmotorcyklar. Han var också en populär och kunnig mekaniker.

Anders lämnar två barn efter sig och är både sörjd och saknad.

Åke Sandgren

Jan-Olof Nilsson, producent vid Malmös nya television och senare chef för Malmö Folkets park, avled stilla i augusti i en ålder av 79 år. Han efterlämnar hustrun Monica, döttrarna Kristina och Lena samt barnbarn.

Malmö-tv:s nya hus var färdigt 1976 och radiochefen Gunnar Ollén kontaktade så snabbt som möjligt nya tv-producenter från Stockholm. Bland dem fanns Jan-Olof Nilsson, som med familj kom till Malmö i slutet av 1970-talet och 1982 blev producent vid det nya huset vid Jägersro.

Han var full av idéer om nya typer av barnprogram och speciellt familjeunderhållningen ”Slumpen spelar in”. Han gjorde bland annat en inspelning med Cirkus Lillebil (Lillebil Rhodin var gift med Bertil Hagstadius och släkt med Trolle Rhodin). Dessutom gjorde han en clownsketch i ”Kvitt eller dubbelt”

Clownintresset drog honom emellertid mot Folkets park, där han blev chef 1986. Jan-Olof Nilsson hade sett att parken var ödslig och satte därför igång med cirkus och clowner för att roa besökare bättre. Ett lekhus byggdes om och artister uppträdde på en cirkusmanege.

Viktigast var clownen Miko som både använde sitt artisteri och vandrade i parken med sitt positiv, sin humor och sina trollerier. Jan-Olof hade anat en skicklig marknadsförare.

1991 slutade Jan-Olof Nilsson som chef för Folkets park. Dock var det han som genom clownen Miko hade spritt så mycket glädje. Det var Mikos vänner som senare bildade Mikosällskapet.

Utan Jan-Olof Nilsson hade Calle Widell, konstnär och Mikomedlem, inte kunnat skapa en staty av clownen Miko i Folkets park. Den avtäcktes den 9 augusti i år.

Den 31 augusti somnade Jan-Olof Nilsson in. Vi i Mikosällskapet känner vemod och saknad.

Birgitta Engfeldt, Lennart Holmgren och Lasse Flygare, Mikosällskapet

Bertil Erlandsson har, efter en tids sjukdom, avlidit vid 84 års ålder. Han lämnar Elsy, sin hustru sedan över femtio år, samt de fem barnen Maria, Boel, Johan, Jakob och Johannes med familjer.

Bertil Erlandsson föddes 1929 i Eljaröd på Österlen och växte upp på familjegården som den näst yngsta av sex syskon. Sina studier bedrev han på Tomelilla folkhögskola och Hörby lantmannaskola. Bertil var under större delen av sin yrkesbana verksam som lantbrukstjänsteman.

År 1955 flyttade han till Harlösa och förblev sedan, förutom en kortare sejour i Lund, byn i sitt hjärta trogen. Bertil blev snabbt engagerad i Centerpartiet, först lokalt och sedan i kommunorganisationen. Han representerade även Centern i fullmäktige och fritidsnämnd.

Men det var inom idrotten som han fann sin stora uppgift. I över 35 år hade han olika uppdrag inom Harlösa IF, bland annat tjugo år som ordförande. För sitt engagemang belönades han med olika utmärkelser av Svenska fotbollsförbundet. Den främsta utmärkelsen var dock Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i guld och samtidigt med denna fick han sitt namn i Baltiska hallens foajé bland världsmästare och olympiska mästare. Men den hedersbetygelse som låg honom allra varmast om hjärtat var att han blev hedersordförande i Harlösa IF.

Efter idrottstiden fann Bertil snabbt nya uppgifter och utmaningar. Han brann för sin by och landsbygden och han tog initiativ till att bilda Harlösa Byalag och blev dess första ordförande. Byalaget har betytt mycket för Harlösa och bland annat bidragit till att byn fick en samlingsplats i ett byahus samt en fin utsiktsplats.

Bertil hade ett stort intresse av att resa och se andra kulturer och möta människor i andra länder. Han och Elsy har besökt många länder runt om i världen och tagit med de åtta barnbarnen på flera av dessa resor. Vi barn minns våra resor till Italien som innebar diverse strapatser, men som alltid slutade bra. Ett år tog pappa kontakt med en italiensk familj på den camping vi bodde på utan att kunna ett ord italienska. Året efter när vi kom dit så var vi hembjudna till familjen i deras hem i Forli. Detta är ett bra exempel på hur vår pappa var: social, orädd, glad för fest och sällskap.

Nu vet vi att pappa vakar över oss, sin älskade familj, och sitt älskade Harlösa.