Skådespelaren Fillie Lyckow Widding fyller 80, men har inga problem att hålla sig sysselsatt. Hunden blev bingo för fysiken. Den goda mentala formen tackar hon sin positiva livssyn för.
↧
”Jag vill glädja andra människor”
↧
Farfar väckte politikintresset
Sin politiska medvetenhet hade Britta Lejon med sig hemifrån. Efter år av olika förtroendeuppdrag har hon nu landat som ordförande för Fackförbundet ST.
– Det känns angeläget. Jag är stolt över mitt förbund och att vi gör skillnad.
– Det känns angeläget. Jag är stolt över mitt förbund och att vi gör skillnad.
↧
↧
Elvin Josefina Mårtensson
Pensionären Elvin Josefina Mårtensson, Sigfrid Bengtssons äldreboende i Staffanstorp har avlidit, 95 år gammal. Närmast sörjande är döttrarna Sara, Boel och Anna och deras respektive samt barnbarnen Elin, David, Hannah, Johanna, Anton och Joar.
Saknaden efter Elvin är en självklarhet, men mildras av en viss tacksamhet över att hon har fått sluta sitt liv efter flera års svårigheter med syn och hörsel samt demens. Men det måste med en gång sägas att hon höll modet uppe för det mesta, bara vid enstaka tillfällen lyste tröttheten över det egna tillståndet igenom.
95 år gammal tillhörde Elvin den krympande grupp människor som har upplevt förändringen som Sverige genomgick under 1900-talet. Hon fick vara med om en resa från hemmanet i södra Lappland till en tillvaro i 1950- och 1960-talens Staffanstorp och Sverige och tog med sig all lärdom och klokhet som detta gav.
Hon föddes 1919 i den lilla byn Ruskträsk, som barndomen och uppväxten skapade mycket starka band till, band som – trots att hon drog ut i världen – aldrig försvagades och som gjorde att hon alltid återvände.
Elvin utbildade sig till sjuksköterska, utexaminerades vid 1940-talets mitt och började arbeta på sjukhuset i Lycksele. Under en semester i Ammarnäs träffade hon Skånepågen Georg, som hade letat sig upp till en lärartjänst på orten. Tycke uppstod vilket ledde till bröllop när 1940-tal var på väg att bli 1950-tal. Dottern Sara föddes 1951 och med tiden flyttade familjen till Sollentuna.
Här stiftades bekantskap med bland andra skådespelarna Bengt Blomgren och Ellika Mann och trubaduren och diktaren Broder Tor Bergner. Elvin fick möjlighet att utveckla sitt intresse och sina färdigheter för diktrecitering och sång till glädje för alla som fick höra henne.
Flytten gick vidare söderut (Skånepågen ville till hemtrakterna), först till Lund och sedan till Staffanstorp där de bodde på två olika adresser. Den senare bostaden blev deras hem i över femtio år och ett andningshål för alla som kom i kontakt med Elvin.
När döttrarna – Boel föddes 1953 och Anna 1957 – började nå lite högre åldrar, blev Elvins sjuksköterskearbete allt mer framträdande. Tjänster som distriktssköterska, sköterska på läkarmottagning och nattsjuksköterska på Sankt Lars var aktuella före pensioneringen.
Elvins kulturella intresse var alltid mycket stort och dominerande. Diktläsningen och sången har nämnts och hennes målande kom att bli en markant del av hennes vardag under de sista tjugofem åren. Hon utvecklade en enkel, men effektiv stil, som förfinades allteftersom åren gick. Den som äger en äkta Elvin Josefina kan skatta sig lycklig. Tyvärr var hon för blyg för att delta i fler än ett fåtal utställningar.
Saknaden är det naturliga vid ett sådant här tillfälle: döttrarna saknar en kärleksfull mamma, barnbarnen en alltid lojal och intresserad mormor, alla andra en vänlig och uppriktig medmänniska. Och hunden Fos får leta reda på en annan vänlig själ som sticker till honom en kaka då och då.
Harald Svedberg, svärson↧
Klas Ingesson är död
Förre landslagsspelaren i fotboll, Klas Ingesson dog i natt, uppger Jönköpings-Posten. Familjen bekräftar uppgiften för Aftonbladet. Ingesson fick 2009 besked om att han drabbats av blodcancer.
↧
Aktör i ”House of cards” har avlidit
”House of cards”-skådespelaren Elizabeth Norment har avlidit, skriver Hollywood Reporter.
Norment spelade sekreteraren Nancy Kaufberger som bistod huvudrollsfiguren Frank Underwood, gestaltad av Kevin Spacey, i den Emmybelönade Netflix-serien.
”Vila i frid, Elizabeth Norment. Alla vi älskade henne och hon lämnar ett tomrum”, skriver Kevin Spacey på Twitter.
Elizabeth Norment blev 61 år. TT
↧
↧
Filmskapare var en guru för Wes Anderson
Den amerikanske filmskaparen L M Kit Carson har avlidit, skriver New York Times. Han blev 73 år.
Carson gjorde sig känd som indiefilmskapare och filmskribent för bland annat Rolling Stone. Han skrev manus till exempelvis ”Paris, Texas” från 1984 och stöttade Wes Anderson (”Royal Tenenbaums”, ”Grand Budapest Hotel”) i arbetet med hans debutfilm ”Bottle Rocket”.
– Han var en bra guru, säger Wes Anderson i ett uttalande. TT
↧
Grattis på 70-årsdagen!
Annika Annerby Jansson, moderat politiker från Lund, fyller 70 år i dag, den 30 oktober. I förra veckan lämnade hon kommunfullmäktige i Lund där hon har suttit sedan 1976.
↧
Julia Catling
Julia Catling, 76 år, Malmö, har avlidit. Hon lämnar efter sig sonen, Roland Catling, och en rad vänner över hela världen.
Julia Catling är död. Efter ett händelserikt liv är hon nu borta. Två korta meningar med en innebörd som är svår att förstå, då Julia var en ytterst levande människa. Alltid närvarande, alltid nyfiken, elegant, en livsnjutare. Julia föddes i Sydney, Australien. Barndomen ägnade hon åt balettlektioner och åt observationer av omgivningen vilka hon skrev ner och ritade i böcker. Hennes granskande blick fick jag själv erfara under vårt första möte. Jag klarade testet och vi blev vänner. Hon kom att berika mitt och familjens liv på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.
Modern, som var skådespelare, dog alltför ung och det bidrog säkerligen till att Julias tonår blev fyllda med upptäcktsresande in i vuxenlivet.
Julias skapande förde henne in på en konstskola med inriktning på modedesign. Där hittade hon hem. På skolan kunde hon fokusera och göra det hon älskade: att skapa vackra kläder och konst.
När hon senare i livet lämnat sitt aktiva yrkesliv, återupptog hon sitt målande. I hennes ombonade hem hängde hennes målningar, sida vid sida med bilder på hennes älskade son Roland och deras gemensamma passion: katter.
För att kunna försörja sig som ung, ensamstående mamma, arbetade hon först som journalist i Hongkong. Hennes uppgift var att intervjua dåtidens kändisar.
När en vän tipsade Julia om en ledig plats som dansare på en av stadens teatrar tog hon chansen och sadlade om. År av kringresande på olika teatrar i Asien och Europa följde nu. En dramatisk flygresa till en show i Beirut, timmarna efter att sexdagarskriget brutit ut, kom att förändra Julias liv. Via England och en kärlek från Sverige hamnade hon och sonen till slut i Malmö. Hon arbetade först inom restaurangnäringen för att senare gå vidare till sjukhuset, dåvarande Umas. När vi samtalade om Julias spännande liv inom showbiz, ansåg hon själv att den perioden i hennes liv var ointressant. Arbetet var hårt och efter gigen spelade hon bridge med sina kollegor på sitt rum. Vilket är långt från den glamourösa bild folk tycks ha om branschen, sade hon.
Det som verkligen var intressant med hennes liv var i stället det hon fick uppleva som invandrare i Sverige och anställd på ett sjukhus. Där fanns dramatiken i hennes liv.
Charlotte Strömberg Eliasson↧
Hederspris till Monica Dominique
Kompositören och pianisten Monica Dominique får Musikförläggarnas hederspris för 2014. Motiveringen lyder bland annat: ”Som själva urmodern för gränsöverskridande musik har hon under ett halvt sekel med lust och lekfullhet förfört oss med sin notpenna, sin musikalitet och sin sprudlande personlighet.”
”Det är vansinnigt roligt och hedersamt. Ibland går man och stretar och undrar om det är någon som egentligen bryr sig om det man gör – och så visar det sig att det är det”, säger Monica Dominique i ett pressmeddelande.
Dominique har under sin karriär främst ägnat sig åt jazz men hon har också spelat klassisk musik, varit medlem i sånggruppen Gals and Pals och skrivit musik till revyer och teateruppsättningar. Hon låg dessutom bakom den förra signaturmelodin till SVT:s nyhetsprogram ”Rapport”.
Priset delas ut vid Musikförläggarnas prisgala på Berns i Stockholm den 7 november. Dominique får då, förutom äran, 25 000 kronor som hon får ge vidare till valfri talang.
Vid galan kommer det också att avslöjas vilka som vinner pris i de övriga sju kategorierna. TT
↧
↧
Malin Bång får tonsättarpris
Malin Bång tilldelas Carin Malmlöf-Forsslings tonsättarpris på 75 000 kronor. I motiveringen kallas hon en av sin generations mest egensinniga och framsynta tonsättare, och hon får priset för en ”gedigen kompositionsteknik, lekfullhet och en obegränsad nyfikenhet på de klassiska instrumentens möjligheter”.
Priset instiftades 2002 av tonsättaren Carin Malmlöf-Forssling med syfte att stimulera det svenska konstmusiklivet. TT
↧
En lagspelare som älskar att stå på scen
Gitarristen och kompositören Peter Tegnér är sedan länge känd i hemstaden Malmö för sina musikaliska nattningar av solen i Västra hamnen under sommaren. Men de ruggigaste vintermånaderna tillbringar han helst i Indien.
↧
Helmer Lång
Helmer Lång, Vejbystrand, har, som tidigare meddelats, avlidit vid 90 års ålder. Han sörjs närmast av hustrun Solbritt, barn och barnbarn.
Helmer hade akademiska meriter som få, men till sitt väsen var han jordnära. Precis som Karlfeldt kunde han tala med ”bönder på bönders sätt men med lärde män på latin”.
Vi möttes i Skånes författarsällskap. Det var början på en underbar vänskap. Kvällen blev verkligen lång(s) med skrönor i Piratens anda. I denna genre var Helmer den främste bland likar. Han var troligen också den som litteraturvetenskapligt kunde denne författare allra bäst.
I Piratensällskapet var han vår naturlige nestor. I många år var Helmer självskriven som redaktör för den uppskattade årsboken.
Vi fann också varandra i vinterbadandets ädla konst. Han doppade sig i Skälderviken och jag i Öresund, men ibland gästade vi varandras sällskap, han tillhörde Isbitarna i Ängelholm och jag Isbjörnarna i Malmö.
Efter en tids bekantskap föreslog Helmer att vi skulle skriva en bok tillsammans. Boken som skulle ges ut fick titeln ”Skämt och oförskämt”. I förordet skrev Helmer:
”Ett Skämt bör inte vara skämt (obs! liten bokstav)! Då kan det lukta illa (alldenstund det är ett adjektiv; se detta ord i SAOL)!
Därför ha vi i denna bok huvudsakligen hållit oss till det slags skämt som är oförskämt.”
Boken lär aldrig komma ut men vi hade mycket roligt under tiden vi jobbade med den.
För att samla material föreslog Helmer ett besök hos ”en gammal Piratenfigur” uppe på Hallandsåsen.
– Han kan berätta historier må du tro, sa Helmer. Ta med dig anteckningsblocket, vi kanske kan använda något. I skogen där vägen tog slut låg berättarens stuga. Som smörjmedel överlämnade Helmer en sjuttiofemma renat och gubben hämtade ett spetsglas och slog upp till sig själv. Det gick en timme, det gick två. Innehållet i flaskan sjönk sakta, men säkert. Trots Helmers ivriga uppmaningar sade gubben inte ett knyst. Till slut frågade Helmer:
– Varför vill du inte berätta, du kan ju så många roliga skrönor! Mannen satt tyst en stund, men svarade till slut:
– Ingen dj-l skall tjäna pengar på mina historier.
Helmer var sina vänners vän, rättfram, modig, tålde inte skitsnack, man visste var man hade honom. Han höll sina löften och värnade om familjen. Alltid en förkämpe för demokratiska värden. En beundransvärd man är borta.
Sorgen har sin tid, så småningom kommer jag att minnas honom med glädje.
Trygve Bång, f d ordförande i Författarcentrum Syd
↧
Per-Håkan Ohlsson
Boktryckaren och filosofie hedersdoktorn Per-Håkan Ohlsson, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 98 år.
↧
↧
Per-Håkan Ohlsson
Per-Håkan Ohlsson, boktryckare och filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet, har, som tidigare meddelats, avlidit, 98 år gammal.
↧
Dokumentärfilmaren Olle Häger är död
Journalisten Olle Häger har avlidit efter en tids sjukdom, 79 år gammal, skriver helahälsingland.se.
↧
Gunnar Svenson
Förre disponenten Gunnar Svenson, Skänninge, har avlidit i en ålder av 99 år. Hans närmaste är barnen Ulf, Skänninge, Mona, Linköping och Gert, med maka Birgitta, född Gillberg, Husqvarna, barnbarnen Petra, Robert och Paula samt barnbarnsbarn.
Gunnar Svenson föddes i Hammenhög, son till byggmästaren Gustav Svensson med maka Gerda, och kom tidigt att arbeta hos Otto Ohlsson på Hammenhögs frö.
Några och tjugo förflyttades han år 1937 till filialen i Skänninge, där han rätt snart kom att besätta chefsstolen.
Politiskt verkade han för högerpartiet/moderaterna och vid kommunsammanläggningen kring 1970 var han den siste ordföranden i Skänninge stadsfullmäktige.
I föreningslivet tog han del genom sitt ordförandeskap i Skänninge IK 1950–1955.
Gunnar Svenson närde en fäbless för vackra bilar, icke minst så kallade amerikanare, ofta av märket Ford. I dessa färdades han och Gärsnäsfödda makan Gunhild (1913–1992) otaliga gånger de 35 milen till hembygden.
Sedan i våras vistades Gunnar Svenson på ett äldreboende i Väderstad.
Han har av systersonen Rolf Gustavsson, krönikör i Svenska Dagbladet, beskrivits som en generös, jovialt livsbejakande person, ingalunda någon snål och trist asket. Själv minns jag min ingifte morbroder som en elegant herre med hjärtat på rätta stället. Det var lätt att se upp till honom.
Sven Åke Håcanson↧
Ny syn på mat ska främja möten
Lena Friblick vill förändra. För att få syssla med det hon har lust med startade hon eget. Med sig hade hon sina erfarenheter som journalist, författare och filmare.
↧
↧
Hantverkare bygger för livet
I fjorton år har han byggt drömhem åt vanliga människor. Nu vill tv-profilen och snickaren Mattias Särnholm hjälpa sin egen yrkesgrupp.
– Är det något jag vet och kan något om så är det hantverkeri, säger han.
– Är det något jag vet och kan något om så är det hantverkeri, säger han.
↧
Per-Håkan Ohlsson
Lundapolitikens nestor, f d boktryckaren Per-Håkan Ohlsson, har, som tidigare meddelats, avlidit, 98 år gammal. Hans bortgång utgör slutet på ett innehållsrikt liv bland annat inom politiken.
I fyrtiotvå år, från 1944 till 1985, var Per-Håkan Ohlsson (m) ledamot i kommunfullmäktige. Ingen annan har under fullmäktiges 150-åriga historia innehaft uppdraget så länge. Dessutom var han under ett antal år ordförande i den i hans mening förnämsta nämnden – den suveräna byggnadsnämnden. Där medverkade han till att Lund byggdes ut i takt med Universitetets expansion. Intresset för varsam stadsbyggnad bar han med sig hela livet. 2007 tog han initiativ till ett seminarium, ”Univercity”, som dokumenterade hur gamla, små och medelstora universitetsstäder i Europa utvecklades i samklang med sina universitet.
En del uppdrag var ärvda. Från fadern Håkan Ohlsson hade han inte bara övertagit boktryckeriet utan också uppgiften att fullfölja ett löfte från 1922 att se till att den schartauanska väckelsens ursprung i Lund skulle få ett minnesmärke, tänkt färdigt till 1925 vid 100-årsjubileet av Schartaus död. När Schartaustatyn till slut – mot alla odds och endast tack vare Per-Håkan Ohlssons viljestyrka – hade rests på Domkyrkoplatsen 2003, så sammanfattade han arbetet lakoniskt: ”Uppdraget är fullgjort”.
Den politiska karriären nådde sin höjdpunkt i uppdraget som kommunfullmäktiges ordförande 1980–1985. Utöver att leda sammanträdena med fast hand ägnade han sig åt att, tillsammans med hustrun Birgitta, ta väl hand om de internationella besöken till staden. Varje grupp hälsades välkommen på sitt språk.
Kontakter togs också för att stärka Lunds internationella nätverk. Städer i Baltikum, Tyskland, Frankrike och England besöktes. Ett särskilt varmt intresse hade han för det nordiska samarbetet. Han var en av initiativtagarna till att Lund fick en vänort också på Island: Dalvik norr om Akureyri. Med sedvanlig handlingskraft och privat finansiering såg han till att Lunds studentsångare fick komma dit i samband med en Islandsturné.
Vi som på olika sätt efterträtt honom i politiken fick ofta uppmuntrande ord oavsett partifärg, men också kärnfulla, kritiska ”råd”. Hans engagemang för staden Lund var oerhört starkt och han försvarade alltid stadens profil och skala.
När han slutade sitt sista sammanträde i kommunfullmäktige i oktober 1985 citerade han på ett ungefär ”den gamla boken” (Jer 29:7): Sök den stadens bästa där du är satt att verka, så att den blomstrar.
Livsverket är över för Per-Håkan Ohlsson. Uppdraget är fullgjort.
Annika Annerby-Jansson, Jörgen Forsberg och Lennart Prytz, Lunds kommunfullmäktigespresidium
↧
Karin Lindroos
Karin Lindroos, en hängiven kulturarbetare inom form och design, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder 61 år. Hon efterlämnar närmast Oscar Heijkenskjöld och sina barn och barnbarn.
Nyheten om Karin Lindroos bortgång når mig och mina tankar går till familjen, hennes nära och kära.
Karin och jag var inte nära vänner, men vi var nära i våra samtal om kultur och dess betydelse.
Karin höll en kurs för mig och andra kulturarbetare i Buisness womans lokaler ovanför Teatermuseet på Kalendegatan i början av 2000-talet.
Kursen handlade om Kulturens värde och mening i vårt arbete och i våra liv.
Karin förmedlade en sådan kraft och självklarhet i sitt sätt att leda kursen att det än idag lever starkt inom mig och i mitt arbete.
Vi var inte nära vänner, men som sagt blev vi nära genom detta arbete och så fick jag en tydligare plattform att stå på i mitt kulturutövande.
Hon var alltid noga att få oss delaktiga i de frågor som väcktes om den kultur vi skapade. Genom sitt kunnande fick det mig att känna mig i centrum av mitt eget skapande.
Det fanns inga svårigheter som vi inte kreativt kunde lösa och många gånger slutade vårt arbete för dagen med Karins fantastiska skratt, ett skratt som var som balsam för en sökande kultursjäl.
Vi arbetade med färgens och formens betydelser och att våga ta med det i skapandet. För mig personligen blev det ett enormt lyft att äntligen börja blanda inte efter vad som var tänkbart utan efter vad min magkänsla sade. Mitt arbete blev så himla roligt och fick flera lyft mot att börja tänka annorlunda och modet att våga. Våga vara en konstnär i mitt arbete.
Var än jag sedan mötte Karin var det som om samtalen aldrig tog slut.
Det kunde vara slumpmässigt på tåget mot Stockholm eller runtom i Malmö och varje gång berikades jag av det vi talade om och så kunde vi skratta åt de finurliga vägar en kulturarbetare ibland måste ta.
De få gånger vi var på samma festligheter vet jag att jag tänkte när Karin steg in i rummet:
”Här kommer en stark berikning av färg och form”.
Stark, vaken, färgvacker och med ett brinnande intresse för livet, så framstod Karin och tro mig, det smittade av sig.
Karin Lindroos var ett levande bevis för hur kultur kan få ett samhälle att ändra sig till det bättre och få oss människor att ta tydligare ställning till hur vi vill det ska ut omkring oss. Hur kultur ska få lov att ha en stark och tydlig plats i våra liv och i samhället vi lever i.
Malmö stad med omnejd har mist en stor kulturpersonlighet som inte var rädd för att ta del av gräsrötternas röster och förmedla dem vidare. Men jag glädjer mig åt att få fortsätta dessa givande samtal om kulturens värde för oss alla.
Tack Karin!
Juli Hammargren, kulturarbetare↧