Nobelpristagare som kämpade mot apartheid
Gunnar Ollén – hundraåringen som öppnade tv-fönstret
Per T Ohlsson om Nadine Gordimer: Elegans, värme – och whisky
Tv-profil tror på liv och rörelse
Världsberömd dirigent
Dirigenten Lorin Maazel har avlidit. Han dog i sviterna av en lunginflammation, uppger den av Maazel grundade musikfestivalen Castleton i Virginia.
Under sin långa karriär var Maazel bland annat verksam vid operan i Wien samt i New York-filharmonikerna. 2008 höll Maazel och den senare en historisk konsert i Nordkoreas huvudstad, Pyongyang.
Lorin Maazel, som även var kompositör och violinist, blev 84 år gammal.
Cykelfantast med Portland i sikte
Johnny Winter är död
Amerikansk blueslegend med rå kraft
Professor med lingon i fokus
– Innan skulle jag nog kunna forska om vilken sjukdom som helst. Nu är det självklart att jag ska forska om diabetes, säger hon.
Fanny Kron
Fotvårdsspecialisten Fanny Kron, född Westfal, Malmö, har avlidit i en ålder av 95 år. Närmast sörjande är syskonbarn samt vänner och före detta kunder.
Vår faster Fanny växte upp under enkla omständigheter i den vackert belägna byn Sillre på Indalsälvens norra sida där nipor löper brant mot sugande älv. Redan som tvååring förlorade hon sin far, varvid modern blev kvar med fem barn. Av det skälet lärde sig faster Fanny tidigt att arbeta. Men hågen stod inte till att mjölka kor och sköta åker. Nej, Fanny ville se den större världen. Som tonåring flyttade hon till Vasastan i Stockholm för att arbeta i familj, men återvände till hembygden för att sköta sin svårt sjuka, döende mor.
Efter återkomsten till Stockholm bildade hon så småningom familj samt utbildade sig inom fotvårdsyrket. Efter äktenskapets upplösning för mer än femtio år sedan styrde Fanny kosan till en stad hon tyckte föreföll spännande och inbjudande, med närhet till kontinenten – Malmö! Ofta, men inte lika ofta som resorna söderut i Europa och Nordafrika, satte sig Fanny på tåget för att resa till sina bröder som då bodde i Norrbotten. Många gånger, mitt under semestertrafiken, hade hon med sig läckerheter från Skåne, som rökt ål, färska jordgubbar och andra bär. Några gånger lyckades hon bevara spettekakor intakta ända fram till destinationen i Jokkmokks kommun, Lappland!
Hela hennes uppenbarelse var fartfylld, självständig och kanske lite extravagant. Lägg till leopardmönstrad klänning och blont hår i perfekt uppsättning så klarnar bilden! Förutom de skånska läckerheterna till de vuxna hade Fanny alltid med sig presenter till oss barn. Hon förde också med sig en air av stadskultur till de kraftverksbyggen där vi växte upp. Det var jul mitt i sommaren när Fanny kom!
I Malmö fortsatte Fanny inom sitt yrke i eget företag. När pensionsdagen kom flyttades de trogna kunderna över till hennes nätta och trivsamma bostad i innerstaden. Fanny brukade med sorg nämna att den och den inte skulle komma på fler besök eftersom livet tagit slut. De sista åren förmörkades av ålderdomssvaghet, men så sent som på 95-årsdagen satt hon med vid bordet, lyfte glaset med en nick och förkunnade att dagen var ljuvlig. Så minns vi henne. Livsnjutande och inspirerande.
Jarl Åkerberg
Förre kontraktsprosten, extra ordinarie hovpredikanten och kyrkoherden i Malmö S:t Johannes, Jarl Åkerberg, Staffanstorp, har avlidit i en ålder av 81 år. Han sörjs närmast av barnen Christina, Birgitta, Margareta och Stefan med familjer.
Lågmäld, varsam utan brösttoner – så minns många Jarl Åkerberg. Han blev tidigt präst i Svenska kyrkan och missiverades till hemstaden Malmö där han tjänstgjorde hela sitt prästliv. I S:t Johannes verkade han som kyrkoherde i 23 år. Därtill fick han uppdrag som kontraktsprost och extra ordinarie hovpredikant.
Hans lågmäldhet förenades med en stark övertygelse och en noggrannhet. Allt skulle förberedas. Även bibelordet för griftetalet vid hans egen begravningsgudstjänst hade han önskat, ett citat från Johannes 12:46: ”Jesus sa: Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.”
Mörkret hade han tidigt mött när han som tonåring blev föräldralös. De sista åren, efter hans hustru Mariannes död, ägnade han åt reflektion och fördjupning. Inte minst gällde det livets mörkare sidor. ”Inte förrän du tar döden i hand, kan du närma dig livet.” Så kunde han ganska bryskt uttrycka sig. Bakom detta låg hans övertygelse att livet var gott och gudagivet. Inne i mörkret väntade ett ljus som förde människan ut till livsbejakelse.
”Det finns inga tillfälligheter.” Tillvaron rymmer inte något särskilt rum för tillfälligheter. Allt i tillvaron var enligt Jarl inneslutet i Guds omsorg.
Hans människosyn gjorde honom till en lyssnande och inkännande människa. Varje möte med människor hade sitt värde. Han bars själv av en nyfikenhet, ett genuint intresse att lära känna. För honom själv fick det konsekvenser i hemmet som han öppnade för människor i nöd. På både julafton och nyårsafton tog han emot telefonsamtal och begav sig ut för att bistå människor.
Bakom allvaret fanns en glädje, en snarast spjuveraktig lust till upptåg. Kanske hade närheten till mörkret befriat honom och gjort honom öppen.
Skrotkonstnär är där hon vill vara
80 ÅR
Henry Arvidsson, Malmö, fyller 80 år idag, den 19 juli. Han är född och uppvuxen i Jäder. Henry Arvidsson har varit handelsresande. Han trivdes förträffligt med att resa mycket. Nu är han pensionär och löser korsord och sysslar med datorn.
Karin Callmer
Karin Callmer, Lund, har avlidit, 72 år gammal. Hon sörjs av barn, barnbarn och vänner.
Karin Callmer, vår vän och kollega, finns inte mer. Men vi minns och vi berättar för varandra.
Om Karin, kunnig och engagerad lärare, som gett generationer av gymnasister i Lund och Ystad insikter i språk, litteratur och historia.
Om Karin, hjälpsam, humoristisk och vänlig arbetskamrat på Polhemskolan och därtill rakryggad och orädd facklig företrädare för kollegorna i LR.
Om Karin, vår pålästa guide och kartläsare på många resor ut i Europa, full av kunskap om kultur och historia.
Om Karin, koloniodlaren bland sina perenner, rosor och kryddväxter.
Om Karin, inspirerad matlagerska vid så många trevliga måltider genom åren.
Om Karin, Lundacyklisten på väg till skolan, Mårtenstorget eller till något kulturevenemang och på senare år ofta med ett barnbarn i sadeln, nu djupt engagerad i sin nya livsuppgift som mormor och farmor.
Om Karin, som så modigt mötte sin svåra sjukdom och som hela tiden hade kraft över att intressera sig för oss andra.
Vi beundrar dig och vi saknar dig, Karin.
Jens Bernow
Narkosläkaren Jens Bernow, Höllviken, har, som tidigare meddelats, avlidit, vid 64 års ålder. Hans närmaste är hustrun Annika, född Lindblad, och sönerna Mårten, med hustru Sara, och Mattias.
För oss blev Jens Bernow tidigt en läromästare. Som vi tacksamt vände oss till för goda råd och praktiska tips när vi för över trettio år sedan som nyfikna unga läkare kom till Malmö allmänna sjukhus. Med glädje och entusiasm delade han gärna med sig av väl underbyggda kunskaper och kliniska erfarenheter. Det man fått höra av Jens visste man alltid att man kunde lita på.
Vänner, kollegor, medarbetare, fackliga företrädare, studenter och tiotusentals patienter uppskattade det grundliga engagemanget i det mesta som Jens tog sig för. Varje uppgift – liten som stor – planerades och slutfördes med beslutsamhet, precision och fingertoppskänsla. Inget lämnades åt slumpen.
Med åren utvecklade Jens en naturlig förmåga att stimulera och lyfta kollegor och medarbetare på våra operations-, uppvaknings- och intensivvårdsavdelningar. Alla skulle vara med. För honom var detta självklart. Och välförtjänt utsågs han formellt av läkarstudenterna på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet för några år sedan också till bäste kliniske handledare i Malmö.
Men det var ändå inte på sjukhuset som livsglädjen, generositeten och energin blommade ut. Utan i den förväntansfulla inre kretsen kring det festligt dukade bordet. I goda vänners lag. Långt från vardagens krav och förväntningar.
Där, i tillvarons gyllene stunder, såg Jens som värd till att hela tiden inkludera alla. Inbjudande. Naturligt och vänligt. Genuint intresserat. Med glimten i ögat. Och aldrig påträngande.
Nu har det gått ett halvår. På dagen. Vi hör inte längre hans kloka, uppriktiga och orädda röst i den krävande och inte sällan stormiga vardagen. Vi fattas en oerhört erfaren och uppskattad kollega. Och vi saknar en av våra allra bästa vänner.
Samtidigt är vi tacksamma över att ha fått vara en del av detta. För Jens lever vidare inom och genom oss.
Konsulent som aldrig ångrar ett bad
James Garner hittad död
Journalisten Ingemar Odlander död
Advokat med hjärtat till vänster
”Det är kul när det svänger”
– Inför varje nytt jobb tänker jag bara ”Åh, vad kul det ska bli”. Samtidigt kan jag känna ”Inte en dag till. Låt mig bara få komma ut i tystnaden”.