Frida Hallgren har länge lyst starkt på den svenska film- och teaterhimlen och är inte rädd för att säga sin mening i yrkesrollen. Nu ska hon bli en stark kvinna även privat.
↧
Frida Hallgren ska lysa ännu starkare
↧
”Det gäller att aldrig vara rädd”
Det krävs en ”Kålle” för att manövrera fjorton viljestarka fackföreningar. Smittsamt gott humör och öppenhet kännetecknar mäktige LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.
↧
↧
Komikern vill bli teaterkung
Robert Gustafsson har fått många skratt genom åren. Själv gillar han allvar i botten av humorn – men det får inte bli pretentiöst.
↧
Rolf Öhman
Professor emeritus Rolf Öhman, Maglehem, har avlidit i en ålder av 75 år. Han sörjs närmast av hustrun Annicka och döttrarna Anna, Åsa och Karin med familjer.
Det fanns en tid när man brukade säga att man visste vad som hände om två psykiatrianställda i Lund möttes på stan och kom i samspråk: inom två minuter pratade de om Rolf Öhman. Under ett och ett halvt decennium var han den person det mesta som gällde psykiatrin i Lund kretsade kring. Några år efter att Rolf Öhman 1980 tillträtt som professor i psykiatri och klinikchef i Lund stod psykiatrin inför stora förändringar: besparingar, avinstitutionalisering, sektorisering. Kliniker slogs samman, vårdavdelningar stängdes, mottagningar flyttades ut. Oavsett hur man värderar dem, hur begripliga förändringarna kan tyckas utifrån de politiska och ekonomiska ramar som gällde – då var de kontroversiella, sågs ibland som reformer, men inte sällan som alldeles onödiga försämringar.
Genomförandet av dessa förändringar krävde ett starkt ledarskap, var kantat av motsättningar och tog tid och kraft. Ändå hann Rolf också med mycket annat: att trygga finansieringen för det unika Lundbyprojektet, hjälpa fram doktorander, realisera inrättandet av en professur med inriktning på suicidprevention, bidra till att metadonbehandling tidigt etablerades i Lund, och mycket mera. I en tid av nerdragningar kämpade Rolf Öhman på de sätt som var möjliga för att värna psykiatrins resurser.
När Rolf Öhman lämnade chefskapet i mitten av 1990-talet fick han uppdraget att arbeta som överläkare vid Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor. Kliniskt arbete hade Rolf inte haft utrymme för på många år, men på kort tid kom han att bli en av patienter och medarbetare oerhört uppskattad läkare – kliniskt skicklig, snabb att hitta en konstruktiv roll i teamet och med en förmåga att skapa bärande relationer till patienter där missbruk, socialt elände och psykiatrisk problematik blandades.
Rolf Öhman lämnade ingen oberörd. Han hade starka personliga åsikter och var samtidigt lojal det uppdrag han tagit på sig. Bestämd och målinriktad, men också oerhört generös. Visionär och långsiktigt planerande, men samtidigt kapabel till omedelbar handling. Han hade nära till skratt, men menade oftast allvar. Rolf Öhmans begåvning var mångfasetterad. Han hade en energi och entusiasm som gick utanpå det mesta, han tog på sig en oerhörd arbetsbörda, drevs av en resultatorientering som oundvikligen, i en miljö med så mycket av akademisk och annan tradition, ledde till konflikter, konflikter han varken väjde för eller sökte.
”Man har bara människor till låns”, sade Rolf ofta. Nu är Rolf Öhman borta. Vi hade honom bara till låns, men för oss som arbetade nära Rolf är minnet av honom mycket levande.
Eva-Lena Brönmarkverksamhetschef
Bodil Gervindöverläkare
Marika Lindvallöverläkare
Thomas Lundqvistleg psykolog
Göran Nordströmöverläkare
Ingrid Thernfridchefsöverläkare
Anders Tingströmprofessor
Lil Träskman-Bendzprofessor emeritus
Åsa Westrinuniversitetslektor
Agneta Öjehagenprofessor
↧
”Jag längtar aldrig bort från vardagen”
Att fylla 40 år fyller Aron Hallborg med tacksamhet och glädje. På fredag firar han med en ordentlig fest.
– Det är få förunnat att få jobba med något de älskar och samtidigt göra det tillsammans med fantastiska kollegor. Bara det är värt en stor fest.
– Det är få förunnat att få jobba med något de älskar och samtidigt göra det tillsammans med fantastiska kollegor. Bara det är värt en stor fest.
↧
↧
Elton John gifter sig
Elton John och hans partner David Furnish planerar att gifta sig med anledning av legaliseringen av samkönat äktenskap i Storbritannien tidigare i år.
↧
”Vi gör film för barnen”
Gustaf Åkerblom har regisserat sin första långfilm, ”Sune i fjällen”, och tycker att han själv har vissa drag gemensamt med barnbokshjälten tjejtjusaren Sune.
↧
Skap delar ut stipendium till Louise Hoffsten
Sveriges kompositörer och textförfattare (Skap) har beslutat att tilldela bluesdrottningen Louise Hoffsten ett stipendium på 40 000 kronor ur Ejnar Westlings minnesfond. Hon får stipendiet för att hon är en ”nyfiken och ständigt utforskande artist och låtskrivare” och ”för ett konstnärskap som visar och att man kan vara skör men ändå stark”.
”Det var timing kan man säga. Med nyss bruten handled så kom det stor glädje in i mitt liv. Jag är så tacksam”, säger Louise Hoffsten själv i ett pressmeddelande. TT
↧
Kjell-Åke Askagården har gått ur tiden
Lundakändisen och antikvariatsägaren Kjell-Åke Askagården har avlidit, 74 år gammal.
↧
↧
Filmstjärnan Virna Lisi död
Den italienska filmstjärnan Virna Lisi dog i Rom på torsdagen, rapporterar Variety. Hon blev 78 år.
↧
”Dörren till klassrummet har öppnats”
Hon vill ge sina elever några av dagens bästa timmar. Läraren Kim Sjöberg är glad varje dag hon går till jobbet på Rörsjöskolan. När hon är ledig pluggar hon pedagogik.
↧
Sigurd Book
Sigurd Book, Veberöd, har, efter en tids sjukdom, avlidit i en ålder av 91 år. Hans närmaste är hustrun Aina.
Sigge Book föddes i Malmö. Både mor och storasyster var sömmerskor och därför lärde han sig tidigt att sy. Han bodde under några år på 1940-talet i Husarkasernen, som inneboende hos sin systers svärmor.
Efter folkskolan vidareutbildade han sig genom aftonskola, realskola och ett år i gymnasium. Sin Aina träffade han 1947 och de gifte sig året därpå. Grunden till stugan i Veberöd lades 1956. Sigge byggde själv, med hjälp av vänner, upp huset och gjorde även diverse tillbyggnader under åren som gick. Aina och Sigge flyttade sedan ut i skogen och övergav Malmö.
Sigge arbetade i 23 år på Uddeholm, de sista fem åren som platschef, innan han gick i pension 1988.
Han hade långvarig brevkontakt med släktingar i USA, som så småningom kom på besök i stor skala. Orkestern Stora Bullret, där Sigge spelade fiol och ibland även banjo, startades 1985. Han brukade nämna sig själv som ”före detta pensionär”. Hustrun Aina sjöng med Humlorna och de ”turnerade” flitigt i många år. Både Aina och Sigge var intresserade av veteranbilar och tävlade även i den grenen med någon av sina tre bilar. Till tävlingarna hörde förstås tidsenlig klädsel.
Alla i Ainas och Sigges stora vänkrets har kunnat åka ut till Veberöd och bli välkomnade när de än har kommit. Aina och Sigge har kunnat hysa stora möten med Stora Bullret, med veteranbilsentusiaster och med Humlorna.
Vi som alltid firat jul, andra högtider och vardagen tillsammans, vi saknar Sigge oerhört, han lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går till Aina.
Tina Book, Per Olof Book och Berit Sandahl med familjer↧
Anita Axelsson
Lågstadieläraren Anita Axelsson, Borgeby, har avlidit i en ålder av 71 år. Hennes närmaste är maken Janne, samt barnen Katarina och Johan med familjer.
Vi saknar vår goda vän och kollega.
Vi minns ett knallrött hår, ett varmt leende och ett stort hjärta.
Vi minns när vi fick uppleva exotiska resor i biblioteket på Parkskolan.
Vi minns ett stort engagemang för kulturen som fick oss alla att gå på teatern.
Vi minns våra bokdiskussioner under våra litterära aftnar.
Vi gläds åt alla spännande resor ni hann uppleva ända in i det sista.
Vännerna i Litterära afton genom AnneLie Christensen och Katarina Mellblom↧
↧
Ingvar Kjellson död
En del av svensk teaterhistoria har gått ur tiden. Skådespelaren Ingvar Kjellson är död.
– Ingvar Kjellson tillhör en av de riktigt, riktigt stora under 1900-talet, säger Benny Fredriksson, chef för Kulturhuset Stadsteatern.
– Ingvar Kjellson tillhör en av de riktigt, riktigt stora under 1900-talet, säger Benny Fredriksson, chef för Kulturhuset Stadsteatern.
↧
Göran Graffman
Regissören och skådespelaren Göran Graffman har avlidit efter en kort tids sjukdom. Hans närmaste är hustrun Monica, sönerna Mats, Per och Emil, samt barnbarn och syskon.
I dag står Göran Graffmans porträtt i Dramatens artistfoajé. Han finns en stund i rummet. Det är teaterns och kollegernas sätt att sörja och minnas.
Göran Graffman föddes 1931 och växte upp i det han beskrev som ”en relativt sträng borgerlig miljö”. Teatern blev en trygg asyl, men också en plats för lekens glimmande osäkerhet. Det noggranna teaterarbetet var – med hans egna ord – ett sätt att känna sig lugn. Men det var inte frid han sökte i teatern, utan oberäknelighet och överraskning.
Det finns yttre data: Göteborgs Stadsteater, Uppsala Stadsteater, Stockholms Stadsteater och Dramaten, Radioteatern, Tv-teatern, film, opera. Det finns också de inre rörelserna, de personliga mötena – som med Per Verner-Carlsson i den legendariska kolossaluppsättningen av Jean Genets ”Skärmarna”. Han spelade sonen, en gränslös roll som öppnade portarna till vägen som skådespelare, och till en rad vidare samarbeten på Dramaten, bland annat i Delblancs ”Kastrater”och ”Senecas död”. Jag minns Per Verner-Carlssons beskrivning av hans röst: melodiös, distinkt, diskret skärpa. Där fanns den kultiverade uppväxten jämte något vilt, undanglidande, ensligt och främmande.
På Dramaten gjorde han över trettio roller med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman och Robert Lepage, och trädde fram som en av teaterns främsta regissörer med föreställningar som Noréns ”Natten är dagens mor”, Enquists ”I lodjurets timma” och Hjalmar Bergmans ”Swedenhielms” med Max von Sydow.
”Den vita stenen” är svensk tv-historia. Gunnel Lindes berättelse blev en epokgörande serie, älskad av generationer med sin nydanande poetiska ton, och barnen fick vara människor med egna världar. Samma sak i ”Madicken” (tv och film) – ett berättande i ögonhöjd med barnen, följsamt och musikaliskt.
Han hade en internationell blick, särskilt för den amerikanska teatermiljön med dess O’Neilltradition, och regisserade Strindbergs ”Fadern” på Broadwayteatern Circle in the Square och Noréns ”Natten är dagens mor” på O’Neill Theater Center.
Göran Graffman nådde många segrar, men hade också lusten att utsätta sig för något nytt. Som i mötet med Pia Forsgren – han stod på scenen i hennes uppsättningar av Katarina Frostensons ”Traum” och Per Olov Enquists ”Tupilak”. Så tar sig teatern fram i nya gamla turer, och den som vågar ta intryck av andra får glädjen att lämna något vidare.
Magnus Florin, chefdramaturg vid Dramaten↧
Gunnar Oom
Gunnar Oom, Danderyd, har avlidit vid 63 års ålder. Han sörjs av sin familj och många vänner.
Gunnar var Södertäljekillen som i början av 1970-talet valde att studera ekonomi vid universitet i Lund. Det är vi mycket tacksamma för att han gjorde. Våra uppdrag i Lunds studentkår och i Akademiska föreningen var inkörsporten till en djup och berikande vänskap som varade fram till Gunnars alltför tidiga bortgång en dag i början av december.
Som studentpolitiker och kårordförande (1978) satte Gunnar avtryck. Han hade en unik förmåga att möta sina uppgifter med humor och distans, men samtidigt stringent och alltid påläst. Det gjorde samarbetet med honom roligt och lärorikt, men också utmanande. Gunnar kunde inte bara verka sorglös, inte sällan var han det också. Men han var samtidigt ansvarsfull och hade en drivkraft som gjorde att han under sina år i studentkåren väckte respekt långt utanför studentpolitikernas krets och åstadkom mer än många andra som haft samma uppgifter som han hade.
Gunnar höll ett högt tempo och han hade litet tålamod med tråkmånsar och trögtänkta. Det gällde för oss att försöka hänga med, antingen det var fest eller diskussioner om utbildningspolitiska frågor.
Åren i Lund var kittet i det fortsatta umgänget som också kom att omfatta våra växande familjer. Visst har vi ibland hemfallit till nostalgiska minnen över vårt gemensamma 70-tal men framförallt utvecklade vi vänskapen och fortsatte att vara ett stöd till varandra både yrkesmässigt och privat.
Gunnar var osedvanligt levnadsglad, energisk och positiv. Vi trodde länge att det skulle ge honom förutsättningar att övervinna sin sjukdom. Det trodde han nog själv också, han gav aldrig upp, det var hans kropp som gjorde det till slut.
Gunnar hann med att vara mycket under sin yrkestid, bland annat bankdirektör, finanschef, kommunalråd och statssekreterare. Men för oss var han framför allt Gunnar, en sällsynt rolig och infallsrik centralpunkt i vänkretsen och en stolt och engagerad pappa till de tre barnen Ninna, Fredrik och Joakim. Det blir mycket tomt utan honom och för oss andra har livet blivit klart tråkigare.
Anders Frostell, Dan Töllborn, Johan Kjellberg, Lennart Atteryd, Maria Nygren och Per Lindström↧
Varmt engagemang i tider av kyla
Föreningen Frusna själar har medlemmar med varma hjärtan. Dess initiativtagare, Josefine Talja, är överväldigad av människors givmildhet.
– Ingen kan göra allt, men alla kan verkligen göra något.
– Ingen kan göra allt, men alla kan verkligen göra något.
↧
↧
Världsmästare fick nytändning på cykeln
Tack vare sin tjurskallighet, långsiktighet och uthållighet blev Tomas Gustafson Sveriges bäste skridskoåkare genom tiderna. Men när karriären var över tog det många år innan han kunde motivera sig att idrotta igen. Cykling blev en nytändning.
↧
Åke "Bajdoff" Johansson död
Fotbollsspelaren Åke "Bajdoff" Johansson är död. IFK Norrköpings och svenska landslagets gamle backhjälte avled i söndags efter en tids sjukdom, skriver Folkbladets nätupplaga.
↧
Sångaren Joe Cocker är död
Den brittiske sångaren Joe Cocker har avlidit, 70 år gammal.
↧