Professor Claes Ramel, Lidingö, har avlidit i en ålder av 87 år. Han efterlämnar hustrun Benita, född Fleischer, sonen Stig, döttrarna Charlotte, Christine och Lissi med familjer, tio barnbarn samt system Elsie Kihlman.
Claes växte upp i en miljö av diplomati och språklig mångfald. Hans far, Ove Ramel, var UD:s protokollchef, modern Yvonne var fyra generationer från en familj i Marseille, och hemma på Östermalm talade man ofta franska.
Dessutom var Ove Ramel en duktig botanist och uppmuntrade sonens naturintresse, fastän Claes fastnade för fåglar och blev snabbt så skicklig, att han redan som gymnasist tillsammans med äldre vänner ledde Svenska Dagbladets på den tiden mycket populära fågelexkursioner.
Efter studenten på Östra Real tog han filosofie licentiat-examen, disputerade och blev docent 1962. Han var professor i toxikologisk genetik vid Naturvetenskapliga forskningsrådet 1976–80 och i samma ämne vid Stockholms universitet från 1980 till pensioneringen 1992.
Dessa korta data döljer en lysande forskarkarriär. Claes var med i en rad nationella och internationella kommissioner och akademier. Han slutade med uppdraget som styrelsens ordförande på institutionen för tillämpad miljöforskning vid Stockholms universitet fram till 1995, då en svår sjukdom hindrade hans fortsatta engagemang.
Sjukdomen stoppade också hans möjlighet att observera flyttfåglar på Ölands södra udde, där han medverkat redan vid Ottenby fågelstations tillkomst 1946 och i vars närhet familjen skaffat en liten stuga, dit de återvände ett par månader varje sommar.
De soligaste dagarna, då fågelsträcket vanligen var svagt – utom för uppvindsberoende seglare – avsattes för att studera genetisk selektion hos gräshoppor på de närbelägna alvarmarkerna.
Claes hade dessutom en konstnärlig ådra, som tack vare Benitas anknytning till Japan kom att inriktas på orientalisk keramik och gjorde honom till styrelseledamot i Östasiatiska museets vänner 1968–81.
Att träffa Claes var ett nöje. Även om mötet började med tvärt motsatta åsikter, vilka kom hans franska temperament att explodera i några korta svärord, skildes man nästan alltid som vänner.
Att samma temperament gjorde honom till en framstående idrottsman var däremot sällan känt bland hans otaliga vetenskapliga vänner och kolleger jorden runt. Han var nämligen en, för svenska förhållanden, mycket snabb och skicklig florettfäktare, som även på utlandsresor brukade finna möjlighet till några träningspass.
Claes ingick därför i Fäktförbundets planerade trupp till OS i London 1948 – en detalj som dock avstyrdes av Sveriges olympiska kommitté, som insåg att vi just i florettfäktning strax skulle slås ut av de världsledande italienska, spanska och franska fäktarna.
Carl Edelstam
skolkamrat och miljöforskare