Förre kontraktsprosten, extra ordinarie hovpredikanten och kyrkoherden i Malmö S:t Johannes, Jarl Åkerberg, Staffanstorp, har avlidit i en ålder av 81 år. Han sörjs närmast av barnen Christina, Birgitta, Margareta och Stefan med familjer.
Lågmäld, varsam utan brösttoner – så minns många Jarl Åkerberg. Han blev tidigt präst i Svenska kyrkan och missiverades till hemstaden Malmö där han tjänstgjorde hela sitt prästliv. I S:t Johannes verkade han som kyrkoherde i 23 år. Därtill fick han uppdrag som kontraktsprost och extra ordinarie hovpredikant.
Hans lågmäldhet förenades med en stark övertygelse och en noggrannhet. Allt skulle förberedas. Även bibelordet för griftetalet vid hans egen begravningsgudstjänst hade han önskat, ett citat från Johannes 12:46: ”Jesus sa: Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.”
Mörkret hade han tidigt mött när han som tonåring blev föräldralös. De sista åren, efter hans hustru Mariannes död, ägnade han åt reflektion och fördjupning. Inte minst gällde det livets mörkare sidor. ”Inte förrän du tar döden i hand, kan du närma dig livet.” Så kunde han ganska bryskt uttrycka sig. Bakom detta låg hans övertygelse att livet var gott och gudagivet. Inne i mörkret väntade ett ljus som förde människan ut till livsbejakelse.
”Det finns inga tillfälligheter.” Tillvaron rymmer inte något särskilt rum för tillfälligheter. Allt i tillvaron var enligt Jarl inneslutet i Guds omsorg.
Hans människosyn gjorde honom till en lyssnande och inkännande människa. Varje möte med människor hade sitt värde. Han bars själv av en nyfikenhet, ett genuint intresse att lära känna. För honom själv fick det konsekvenser i hemmet som han öppnade för människor i nöd. På både julafton och nyårsafton tog han emot telefonsamtal och begav sig ut för att bistå människor.
Bakom allvaret fanns en glädje, en snarast spjuveraktig lust till upptåg. Kanske hade närheten till mörkret befriat honom och gjort honom öppen.