Fotvårdsspecialisten Fanny Kron, född Westfal, Malmö, har avlidit i en ålder av 95 år. Närmast sörjande är syskonbarn samt vänner och före detta kunder.
Vår faster Fanny växte upp under enkla omständigheter i den vackert belägna byn Sillre på Indalsälvens norra sida där nipor löper brant mot sugande älv. Redan som tvååring förlorade hon sin far, varvid modern blev kvar med fem barn. Av det skälet lärde sig faster Fanny tidigt att arbeta. Men hågen stod inte till att mjölka kor och sköta åker. Nej, Fanny ville se den större världen. Som tonåring flyttade hon till Vasastan i Stockholm för att arbeta i familj, men återvände till hembygden för att sköta sin svårt sjuka, döende mor.
Efter återkomsten till Stockholm bildade hon så småningom familj samt utbildade sig inom fotvårdsyrket. Efter äktenskapets upplösning för mer än femtio år sedan styrde Fanny kosan till en stad hon tyckte föreföll spännande och inbjudande, med närhet till kontinenten – Malmö! Ofta, men inte lika ofta som resorna söderut i Europa och Nordafrika, satte sig Fanny på tåget för att resa till sina bröder som då bodde i Norrbotten. Många gånger, mitt under semestertrafiken, hade hon med sig läckerheter från Skåne, som rökt ål, färska jordgubbar och andra bär. Några gånger lyckades hon bevara spettekakor intakta ända fram till destinationen i Jokkmokks kommun, Lappland!
Hela hennes uppenbarelse var fartfylld, självständig och kanske lite extravagant. Lägg till leopardmönstrad klänning och blont hår i perfekt uppsättning så klarnar bilden! Förutom de skånska läckerheterna till de vuxna hade Fanny alltid med sig presenter till oss barn. Hon förde också med sig en air av stadskultur till de kraftverksbyggen där vi växte upp. Det var jul mitt i sommaren när Fanny kom!
I Malmö fortsatte Fanny inom sitt yrke i eget företag. När pensionsdagen kom flyttades de trogna kunderna över till hennes nätta och trivsamma bostad i innerstaden. Fanny brukade med sorg nämna att den och den inte skulle komma på fler besök eftersom livet tagit slut. De sista åren förmörkades av ålderdomssvaghet, men så sent som på 95-årsdagen satt hon med vid bordet, lyfte glaset med en nick och förkunnade att dagen var ljuvlig. Så minns vi henne. Livsnjutande och inspirerande.