Cecilia Hägerhäll, professor vid avdelningen för biokemi och strukturbiologi vid Lunds universitet, Stångby, har som tidigare meddelats avlidit, vid 50 års ålder, efter en lång kamp mot cancer. Hon efterlämnar som närmaste fadern Lars och systern Caroline.
Klok, modig, altruistisk, ämneskunnig, engagerad, rolig, omtänksam, tapper, bokmal, berättare, mentor, kosmopolit, mångsidig, okonventionell, omutbar, analytisk, arbetsmyra, föredöme. Dessa är ord som väl beskriver Cecilia Hägerhäll. Hon var aktiv inom ett flertal områden, från humaniora och samhällsvetenskap till naturvetenskap. Hennes perspektiv, egna erfarenheter och kontaktnät var utpräglat internationella. I sin yrkesroll som professor inom kemi på Lunds universitet såväl som privat tog Cecilia varje uppgift på djupt allvar och bearbetade den rationellt.
Redan vid unga år gav hon sig ut att upptäcka världen. Hon har bland annat rest med mujahedin i Afghanistan, haft samarbete med ett internationellt bioteknikföretag i San Francisco och drivit projekt tillsammans med forskare på universitet i USA, Tyskland och Ryssland. Efter studier i molekylärbiologi disputerade hon 1994 på Lunds universitet i ämnet mikrobiologi och forskade under återstoden av sitt liv inom området bioenergetik.
Detta förde henne till Johnson Foundation, University of Pennsylvania, Philadelphia, USA, för postdoktorala studier och flera år senare tillbaka till Lund som forskare och lärare inom biokemi på Kemiska institutionen.
Hon blev docent 2001 och 2012 utnämndes hon till professor. Grundpositionen i hennes gärning vid universitet var att utåtrikta och intensifiera verksamheten samt att säkerställa intellektuellt förhållningssätt. Cecilia var även engagerad och aktiv i olika rättvise- och jämställdhetsaspekter inom universitetets verksamhet. Som forskare inom sitt ämnesområde är Cecilia känd både utomlands och i Sverige. En lång rad studenter på olika nivåer och från en mängd olika länder har henne att tacka för utbildning och vägledning. Många forskarkollegor och vänner världen runt kommer för alltid att minnas hennes entusiasm, optimism och intellekt.
Flera extraordinära, på olika sätt svåra, händelser samt många års sjukdom drog inte ned Cecilia. Hon fortsatte oförtrutet med kraft på sin linje med det viktiga i fokus. Huset på cykelavstånd norr om Lund – utan tv, med fina hjälpsamma grannar, två katter, äppelträd och ett eget välfyllt bibliotek – var en oas och ett läger för Cecilia också under hennes sista dagar i livet.
Livet blir svårare och inte lika roligt utan Cecilia.