Greger Andersson, Åkarp, professor i musikvetenskap vid Lunds universitet, har avlidit efter en längre tids sjukdom i en ålder av 60 år. Hans närmaste är Ludvig, Lukas och Tove.
Född i Stehag mitt i Skåne 1952 växte Greger Andersson upp i Kristianstad. Regementenas musikkårer inspirerade hans eget musicerande, trombonen blev hans instrument i ungdomsorkestrarna.
Studierna i Lund och Uppsala fullbordades 1982 med doktorsexamen i Uppsala. 1996 utnämndes han till professor i Lund. Greger var ledamot av lärda sällskap som Musikaliska Akademien och Vitterhetsakademien.
I Lund togs hans kapacitet i anspråk i många sammanhang, bland annat som preses för Vetenskapssocieteten, institutionsprefekt och prodekanus för humanistiska fakulteten.
Greger forskade på flera fält. Det går att skönja några teman som han återvände till, varierade och integrerade i nya sammanhang. Avhandlingen ägnas åt de civila svenska blåsmusikkårerna under andra hälften av 1800-talet. Den lokala musiken behandlar han också i sina studier av stads- och häradsmusikanterna och musikmiljön vid de skånska godsen i äldre tid.
Studieområdet vidgades i hans analyser av Östersjöområdet som vitalt musikaliskt landskap. Hans samarbete med tyska kolleger var produktivt för båda parter.
Under det senaste decenniet tog han sig an en speciell sida av de svensktyska musikförbindelserna under 1900-talet inom projektet Fruktan-Fascination-Frändskap som fokuserades på det svenska musiklivets förhållande till nazismen.
Det var naturligt att Greger anlitades också som redaktör för bland andra ”Musik i Norden” och ”Musiken i Sverige” samt ”Musikglädje i Lundagård” till Akademiska kapellets 250-årsjubileum. Här kom hans säkra vetenskapliga omdöme och ledaregenskaper, men även hans humor och humör till sin fulla rätt.
Greger forskade om det förflutnas ljudvärldar. Steget var inte långt till vår egen tids ljudmiljöer och det tvärvetenskapliga centret Lyssnande Lund, som han initierade vid universitetet.
Greger genomförde det han åtog sig, och han gjorde det väl. Det var en glädje att uppleva honom i sin fulla kraft, särskilt i det charmiga hemmet i Åkarp. Privat behövdes inte mycket inspiration för att trombonen eller dragspelet skulle plockas fram, åtminstone inte så länge humöret och hälsan stod honom bi.
Vi är tacksamma för det samarbete och den vänskap med Greger som vi har fått uppleva. Våra tankar går nu till hans båda pojkar, till Tove, hans mor och bröder.