Konstnären Sonja Reinfeldt-Jansson, 96 år, Ravlunda, har avlidit. Hennes närmaste är sönerna Felix och Johannes med familjer.
↧
Sonja Reinfeldt-Jansson
↧
Gunnar Cyrén
Formgivaren Gunnar Cyrén, 82 år, Gävle, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Birgitta samt sönerna Henrik, Mårten och Gustav med familjer.
Under större delen av sin yrkesverksamma tid arbetade Gunnar Cyrén vid Orrefors Glasbruk, ett engagemang som påbörjades 1959 och sträckte sig till början av 2000-talet med endast ett avbrott under en sexårsperiod på 1970-talet.
I tidig ungdom fick Gunnar lärlingsplats hos en hovjuvelerare Johansson i hemstaden Gävle. ”Enda kravet var att man inte hade handsvett”, berättade Gunnar, ett prov som han klarade med ett läkarintyg i handen.
Efter fem år av ”pilljobb och plåtsågande” avlade Gunnar gesällprovet. Gunnar hade många talanger inte minst i teckning och blev antagen till Konstfack vid första ansökan 1953. Efter endast tre års studier avlades examen.
Några år därefter erbjöds Gunnar arbete som konstnär vid Orrefors Glasbruk av dåvarande ägaren Johan Beyer. Gunnar med hustru Birgitta tackade utan tveksamheter ja till propån.
Bruket behövde en ersättare till Edwin Öhrström och fick en stark och nydanande kraft på köpet. Gunnar kom att arbeta med redan etablerade namn som Ingeborg Lundin, Sven Palmqvist, Nils Landberg och initialt även med Edward Hald.
Detta hindrade inte den unge konstnären att snabbt etablera sig inom bruket och det svenska glaset, bland annat med sina färgrika och epokgörande Popglas och servisen Måtta. Han arbetade med skickliga yrkesmän, legender som hyttmästarna Erik Gustafsson och Evald Kraft, glasblåsare som Henry Bjerding, Henry Klara, Börne Augustsson, Fred Gustavsson och Jon Beyer, samt sliparen Bernt Nilsson, gravören Erik Pohl, liksom glasmålaren Heinz Richter.
Då Gunnar återvände till bruket 1976 producerades en mängd numera klassiska serier som exempelvis Stenhammar, Sofiero och Helenaservisen. Samtidigt arbetade Gunnar med sitt silversmide och kunde kombinera detta med glaset. Ett antal utställningar arrangerades med kombinerade pokaler, skålar, kåsor och skrin.
Intresset för ceremoniella ting utvecklades vidare och stor uppmärksamhet väcktes då Orrefors Gallery 88 presenterades med en serie tempel, sittande jaguarer och vilande pantrar i silver och tung kristall.
Inför Nobelprisets 90-årsjubileum 1991 utvecklades Nobelservisen. Gunnar ritade servisglas, bestick och marskalkstaven med stadshustornet i silver, Karin Björquist och Ingrid Dessau svarade för porslin respektive textil. Denna servis belönades med Utmärkt Svensk Form. Gunnar fick under sin karriär en mängd andra utmärkelser som Kungastipendiet, Lunning-priset och Prins Eugen-Medaljen.
Det kanske mest utmärkande för Gunnar var hans enkla och lekfulla sätt, hur lätt han kunde teckna ett motiv eller en form, hur självklart han kunde trolla fram de mest enastående skapelser. Att se Gunnar på väg till hyttan med långa kliv och ritningar under armen var ett sant nöje – då visste man att något spännande var på gång.
Gunnar var trots sitt lekfulla lynne en ytterst välorganiserad yrkesman med stor integritet, som kom att uppskattas av brukets alla medarbetare, inte bara av mästarna på hyttgolvet utan också av konstnärskollegor, personal och utländska representanter.
Gunnar var kanske den som klarast formade och representerade Orrefors image under mer än ett halvt sekel.
Göran Bernhoff
vd Orrefors och Orrefors Kosta Boda
1981–1996
↧
↧
Han har världsrekord i att vara nyhetsankare
Tack vare vänliga vuxna övervann tv-legendaren Claes Elfsberg en svår uppväxt. Med åren har nyhetsankaret med uthållighet i världsklass blivit både ödmjukare och känslosammare.
↧
Bengt Lörstad
Bengt Lörstad, 72 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Ylva, barn samt barnbarn.
Vi lärde känna Bengt Lörstad när han kom med i Academimusiccorpset Bleckhornen 1961. Han tillhörde en falang som kunde läsa noter. Hans notblad var svarta av noter.
Vi har en bild av Bengt då han leder orkestern uppför Sandgatan i samband med karnevalen 1962. Hans piccolaflöjt hördes över alla de andras instrument. Efter en tid försvann Bengt till Paris och Sorbonne, där han tog sin doktorsexamen i fysik. Han deltog sedan också i experimenten på CERN. Sedermera blev han professor i elementarpartikelfysik och universitetsrektor i Kristianstad.
Efter utlandsvistelsen hördes åter hans piccola och vi återupplivade Pyttipannaorkestern från Eslöv under Åke Svenstams ledning. Vi spelade bland annat i karnevalens öltält under 2000-talet med en repertoar präglad av Scott Joplin.
Bengt exekverade marschmusik, klassisk musik i Akademiska kapellet och ragtime.
En musiker och fin kamrat har lämnat oss.
Eric Cordesius
Hans Pedersen Dambo
Jörgen Arfwedson
↧
Hans drivkraft är att försöka förstå världen
En fotbollsmatch kan beskrivas som en kamp mellan två lag där spelarnas skicklighet och bollkänsla avgör vem som kommer att vinna. Den kan också vara en genväg för att förstå hur världen fungerar.
För fotbollsskribenten Erik Niva lockar det sistnämnda mest.
För fotbollsskribenten Erik Niva lockar det sistnämnda mest.
↧
↧
Gunnar Cyrén
Formgivaren Gunnar Cyrén, 82 år, Gävle, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Birgitta samt sönerna Henrik, Mårten och Gustav med familjer.
↧
Bengt Lörstad
Bengt Lörstad, 72 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Ylva, barn samt barnbarn.
↧
Hans drivkraft är att försöka förstå världen
En fotbollsmatch kan beskrivas som en kamp mellan två lag där spelarnas skicklighet och bollkänsla avgör vem som kommer att vinna. Den kan också vara en genväg för att förstå hur världen fungerar.
För fotbollsskribenten Erik Niva lockar det sistnämnda mest.
För fotbollsskribenten Erik Niva lockar det sistnämnda mest.
↧
Livslust och nya lungor gav livet åter
Lennie Ekdahls sjukdom höll på att kväva honom, bokstavligen. Transplantation av ett par lungor gav honom livet tillbaks.
Idag använder han dem för att sjunga om ämnen som ligger honom varmt om hjärtat.
Idag använder han dem för att sjunga om ämnen som ligger honom varmt om hjärtat.
↧
↧
Ivar Lo-pris till Alakoski
Förra veckan fick Susanna Alakoski Vi-priset. Nu är det klart att hon också tilldelas fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris.
↧
Regisserade ”Tuffa killar med revolver”
Den franske regissören Georges Lautner har avlidit.
↧
Hon länkar ihop gåvor med behov
”Man behöver inte ha själv ha varit med om något svårt för att vilja hjälpa andra”, säger Natalia Bosak. Men hon vet hur det känns att vara liten och inte få tillräckligt med mat. Efter att hon hade gett bort en matkasse kände hon att ville göra mer.
↧
Trummis bildade eget band
Den amerikanske jazztrummisen och bandledaren Chico Hamilton har avlidit, skriver New York Times.
↧
↧
Egon Lansky
Publicisten och politikern Egon Lansky har avlidit i Prag i sitt åttionde levnadsår. Han var svensk medborgare, när han 1998 blev vice premiärminister i Tjeckien med särskilt ansvar för utrikespolitik. Hans närmaste är hustrun Isabella.
Egon Lansky föddes 1934 i en judisk familj i nuvarande Slovakien. När han var tio år deporterades han av nazisterna tillsammans med sin mor och syster till koncentrationslägret Theresienstadt.
Som vuxen förföljdes han också av kommunisterna, dömdes till fängelse för sin aktivitet under Pragvåren och tvingades till flykt undan ryssarna i samband med att Warszawapaktens trupper invaderade Prag den 21 augusti 1968.
Han kom till Sverige och Lund, där han som så många andra invandrare vid den tiden blev tidningsbärare och mentalskötare. Han gick en kurs i svenska för invandrare. Den kursens lärare och deltagare blev centrala personer i en vänkrets, som så småningom kom att kallas för Boaltagänget.
Egon lärde sig snabbt svenska och tog examen på Journalisthögskolan i Stockholm, men han fick sedan inget jobb i Sverige. Han talade om en osynlig svensk gummivägg som gång på gång stängde honom ute.
Men i England fanns det däremot jobb för honom. Han flyttade till London och arbetade på BBC (1981– 1984). Därefter blev han en röst som i Radio Free Europe talade till medborgarna i det gamla hemlandet. År 1989 återvände han till Tjeckoslovakien, där han blev talesman för UD och ambassadör vid Europarådet i Strasbourg. Han beskrev för oss – med berättigad stolthet – hur han åkte runt i landet, förkunnade demokrati och fick bifall som en rockstjärna.
Egon hade blivit något av en frihetshjälte. Hans radioröst hade blivit ett inslag i kampen för frigörelse från det tunga kommunistiska östblocket. Men Egon var inte bara hjälte, han var också en hängiven, fast dålig, bilförare.
En gång när Boaltagänget hälsade på honom i Prag kom han mycket för sent till en gemensam middag.
Det visade sig då att han hade kört på en bil som framförts av en tjeckisk medborgare. Denne hade farit ut med knutna nävar och hårda ord.
Men när han så småningom insåg vem det var som hade kört på honom, hejdade han sig och sa: ”Det är en ära att bli påkörd av herr Lansky".
Egon var en klarsynt, humoristisk och varm person. Det är en ära för oss att vi har fått vara hans vänner.
För Boaltagänget
Barbro Andric
Jan Einarsson
↧
Byggande är både jobb och hobby
Byggnadsvård och renovering, återbruk och återvinning präglar Carl Thelins yrkesliv såväl som hans fritid. Takstolar är ett väl utvecklat specialintresse.
↧
Einar Malmström
Einar Malmström, Lund, tidigare kyrkoherde i Burlövs församling, har avlidit i en ålder av 71 år. Hans närmaste är hustrun Lisbeth och barnen Karin, Martin och Håkan med familjer.
Einar brann för folkbildningen, att se människor utvecklas, känna sitt värde och vilja bidra till samhället och till kyrkan på olika sätt.
Under större delen av sitt vuxna liv var han djupt engagerad i Sensus studieförbund (tidigare Sveriges kyrkliga studieförbund, SKS, och Kristliga bildningsförbundet).
Han verkade som bibelstudieledare, stiftsadjunkt för studiearbetet i stiftet och stiftsstudieledare inom Lunds stifts bildningsförbund. 1968 blev Einar distriktsstudieledare i Lunds stift, och verksamhetsåret 1971–72 och framåt kallas han kyrkopedagogisk konsult. Einar var aktiv i Sensus förbundsstyrelse från 1976 till 2005.
Einar var också ordförande för Sensus i Lunds stift i tretton år, fram till 2004 och tilldelades redan 1982 en guldnål för långt och förtjänstfullt arbete.
Einars insatser och engagemang har haft stor betydelse för folkbildningsarbetet inom Sensus. Han deltog i de ideologiska diskussionerna med stor iver och glädje, hans teologiska kunskaper, hans fingertoppskänsla för folkbildningens värde, allt detta bidrog till den utveckling som Sensus genomgått under åren.
Vi minns även hans glada och smittande skratt.
Till sist: Einar skriver sin vision om Sensus i boken ”Gammal dröm blir som ny” år 2004: ”Sensus framstår alltmer som en av de viktigaste knutpunkterna i ett nätverk där människans värde och engagemang värnas.”
Vi tackar Einar för vad han kom att betyda för Sensus under alla sina år, för klokskap, kunskap och vänskap.
Michael Ekdahl
förbundsordförande
Sensus studieförbund
Riksförbundet
Marie Wojidkow
regionordförande
Sensus studieförbund
Region Skåne-Blekinge
↧
Torsten Holmin
Docent Torsten Holmin, 78 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Catharina samt tre barn med familjer.
Torsten hade sina rötter i Östergötland och återvände ofta dit till sommarstället under många år. Han läste medicin i Uppsala och gjorde första delen av sin kirurgutbildning i Norrköping. Han åkte sedan med hustru Catharina och tre barn till Lund, där Catharina återupptog sina avbrutna medicinstudier och Torsten påbörjade forskarutbildning parallellt med sin kliniska verksamhet.
Han disputerade 1973 på en avhandling om hjärnans energiförbrukning vid sviktande leverfunktion under ledning av professor Bo Siesjö. Intresset för levern och dess funktion behöll Torsten under stor del av sin verksamhet.
Han anställdes på kirurgiska kliniken och var kliniken trogen under hela sin aktiva kirurgtid. Hans profilområde inom allmän kirurgin var framför allt gall-, lever och bukspottkörtelkirurgin där gallstenssjukdomen intresserade särskilt.
Många är vi kirurger som utbildats av Torsten i en förfinad teknik (minimalinvasiv) att befria våra patienter från en inflammerad gallblåsa eller gallstenar som orsakar smärta och obehag. Genom åren kom hans galloperationsteknik att alltmer förfinas.
Vi kollegor kom att benämna den ”minigalla” beroende på det lilla buksnitt som aldrig var längre än fem centimeter.
Säkert finns det många skåningar som dagligen indirekt skänker doktor Holmin en tanke när de tittar på sin mage och ser det lilla tvärställda märket efter galloperationen.
Man kan fundera på om inte Torstens teknik gjorde att titthålskirurgin tog längre tid att introducera i Lund än i övriga landet. Varför titthål, när Torsten kunde lösa problemet lika snabbt och patienten ibland kunde gå hem igen samma kväll utan sina gallstenar? Han lärde oss inte bara en förfinad kirurgisk teknik, utan handledde även flera doktorander till akademisk avhandling inom kirurgin.
Torsten var en briljant teknisk kirurg. Han var envis och tog sig an patienter där andra kollegor gett upp och fick regelbundet påminnelser om detta när gamla patienter skrev och tackade.
Torsten befanns senare vara professorskompetent då han sökte tjänst på annan ort men valde ändå att stanna i Lund.
Både före och efter att han slutat på kirurgiska kliniken som överläkare och docent var han verksam som kirurgkonsult i den öppna vården i Hörby och Lund. Han älskade sitt jobb och slutade först som 75-åring att ta emot patienter.
Det är tråkigt att en fin lärare, sann kirurg och god vän har gått ur tiden och vi kommer att sakna de senaste årens spontana möten på Lunds gator med Torsten där gamla, fina kirurgminnen och tacksamma patienter rekapitulerades.
För tidigare och nuvarande kollegor på kirurgiska kliniken Sus
Christian Ingvar
Bengt Jeppsson
↧
↧
”Det är en seger att vi har överlevt”
En formulering i födelseattesten räddade Leo Kramár undan nazisternas koncentrationsläger. Nu bor han i Staffanstorp och i morgon firar han sin 90-årsdag.
↧
Bengt Lörstad
Bengt Lörstad, 72 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Ylva, barn och barnbarn.
Vår käre spelbroder, flöjtisten, fysikprofessorn och rektorn Bengt Lörstad, spelar inte längre med oss.
Han initierade vår blåsarkvintett 1985, och med honom har vi sedan dess spelat ihop också i andra konstellationer.
Kvintetten har spelat för kungen och drottningen på Grand Hotel i Lund, på högskolan i Kristianstad, på Torups Slott, och på Skissernas museum, med flera ställen.
Repertoaren bestod av allt från Carl Nielsen till okända kinesiska tonsättare.
Med blåsarkvintetten konserterade vi hemma hos varandra för inbjudna vänner två gånger per år, då Bengt alltid presenterade musiken på ett sakkunnigt och spirituellt sätt. Vi gjorde vår sista konsert 2004.
Därefter bildade vi två blåsarkvartetter, med olika besättningar, och Bengt var med i båda.
Mats Falk, läkare, tonsättare och cellist, tillägnade oss Quartetto Nostalgico, som vi uruppförde i Kapellsalen 2007.
Bengt lämnar verkligen ett stort tomrum efter sig.
Men vi kommer alltid att minnas hans glada humör och ljuva flöjttoner.
Leif Andersson
oboe och engelskt horn
Stig Bäckström
fagott
Olof Nordberg
horn
Leif-Å Svensson
Bertil Norén
klarinetter
↧
Sven Nilsson
Sven Nilsson, 47 år, Ystad, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Cissi och barnen Fredrik, Frida och Frans.
Ystads volleybollklubb har drabbats av sorg. Sven Nilsson, en man som hade många roller i föreningen, förälder, ledare, vän, föreningens starke man och eldsjäl, har lämnat oss.
Albert Einstein lär ha sagt ”Kreativitet är intelligens som har roligt” och den beskrivningen stämde mycket väl in på Sven som outtröttligt och med klokhet, härlig humor och stort engagemang drev och utvecklade Ystads volleybollsklubb på ett enastående sätt under flera år.
Med mångårig erfarenhet av idrottsföreningsliv, både privat och professionellt, var Sven självklar i rollen som Ystads volleybollklubbs ledstjärna för hur idrotten skulle bedrivas och en stor förebild för oss alla, liten som stor.
Sven var dessutom utrustad med ett sällsynt gott barnperspektiv och han ville att alla barn och ungdomar skulle ha glädje av idrotten och känna sig välkomna i föreningens gemenskap.
Svens ständiga ambition att locka fler barn, ungdomar, föräldrar och motionärer till Ystads volleybollklubb ledde till att föreningen nu har fler lag än någonsin för både flickor och pojkar i nästan alla åldrar.
Att låta barnen och ungdomarna vara aktiva och delaktiga i föreningens arbete var självklart för Sven som på det sättet ville förmedla föreningslivets goda sidor till den yngre generationen.
Med stark förmåga att inspirera och uppmuntra även vuxna lockade Sven oss föräldrar att bli ledare för de olika lagen eller till andra uppdrag i föreningen trots att flertalet av oss saknar volleybollbakgrund. I styrelsen hade vi dessutom glädjen och förmånen att på nära håll få ta del av Svens fantastiska insatser för föreningen bakom kulisserna.
Vi fick ofta vara bollplank då Sven funderade över nya aktiviteter och framtidsplaner för Ystads volleybollklubb och även om alla i föreningen bidrog till det kreativa flödet så var det Sven som stod för de största insatserna. Träningar, matcher, styrelsemöten och andra sammankomster i klubbens regi var alltid trevliga stunder som präglades av Svens påhittighet och humor.
Det är svårt att förstå att Sven inte längre kommer att finnas med på träningarna i Västervånghallen eller vid sidan av volleybollplanen när det är match, annat än i våra tankar.
Vi minns de glada stunderna med värme och är tacksamma för allt Sven gav, av sig själv och av sin tid, till den fina idrottsförening han med all rätt var mycket stolt över: Ystad volleybollklubb.
Saknaden efter Sven är stor i föreningen. Varma tankar går till Svens familj.
Ystads volleybollklubb genom styrelsen
Kristian Göransson
Victoria Hellichius
Björn Jönsson
Tove Rix
Ylva Thor
↧