Professor Ingemar Ingemarsson, 74 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Eva och barn med familjer.
Från tidigt 1970-tal arbetade vi på förlossningsavdelningen i Lund tillsammans med Ingemar Ingemarsson, vår arbetskamrat, chef och vän. Vi fick under många år vara med om en utveckling som mycket präglades av honom.
När begreppet naturlig förlossning kom i ropet pratade han gärna om orättvisan när naturen och slumpen fick styra. Ingemar Ingemarsson utvecklade riktlinjer för övervakning av förlossningsförloppet som skulle hjälpa personalen i arbetet med en säker förlossning, men som den erfarne och kunnige läkare han var visste han att vår verksamhet inte alltid rymde absoluta sanningar.
Det har varit spännande år, från Ingemar Ingemarssons berättelser om barndomen och barnmorskan som använde rutten säd för att stimulera hans mammas värkar, till arbetet med att mer aktivt följa och leda ett förlossningsförlopp.
Moderna medel och Ingemar Ingemarssons nyfikenhet bidrog till förlossningsavdelningens goda resultat, och tidigt insåg han vikten av att sprida sitt arbetssätt. Det var spännande och lärorika år med ständiga diskussioner kring förlossningsförlopp, fall och fosterövervakningskurvor.
Han såg alla medarbetare som viktiga kuggar i det dagliga arbetet, och allas synpunkter var viktiga för att utöka kunskapen och erfarenheten.
Även om Ingemar Ingemarsson inte alltid var så diplomatisk hade han en förmåga att balansera mellan de olika professionerna på avdelningen. Han ville att barnmorskorna skulle ha kontroll över förlossningsförloppet med moderna hjälpmedel. Vi skulle själva kunna agera då något avvek från det normala, men ändå eftersträva en så normal förlossning som möjligt.
Detta återspeglades också i avdelningens resultat med både en mycket låg kejsarsnittsfrekvens och ett bra utfall. Ingemar Ingemarssons inflytande avtog dock de år han arbetade utomlands, och både barnmorskor och läkare kunde få höra honom morra över den svängiga ”Hawaiiobstetrik” som han tyckte bedrevs när han inte var på plats.
Vid mitten av 1980-talet skrev Ingemar och Eva tillsammans boken ”Fosterövervakning med CTG” som sedan reviderats ett antal gånger. Arbetet med läroboken, som använts av många barnmorskor och läkare både i Sverige och utomlands, innebar också ett nytt sätt att arbeta.
Ingemar Ingemarsson köpte förlossningsavdelningens första dator, ett under för en skrivande sekreterare. Under många år genomförde han tillsammans med oss kurser i CTG-tolkning och praktisk obstetrik i både Lund och London/Oxford.
Våra Englandsresor gav också tillfällen till förtroliga samtal, dråpliga historier, besök på marknader, studiebesök och fantastiska middagar. Vi har både hamnat på gaybar i Soho och släpat med en mycket motvillig Ingemar Ingemarsson till Florence Nightingale-museet. Men han lät sig imponeras.
Skulle Ingemar Ingemarsson ha velat att vi skrev dessa minnesord? Antagligen inte. Han hade nog sagt att vi inte skulle bry oss. Men vi brydde oss väldigt mycket om denne kunnige och inspirerande läkare, vår vän Ingemar.
Ann-Christin Andersson
medicinsk sekreterare,
tidigare enhetschef, Kvinnokliniken, Skånes universitetssjukhus Lund
Gunilla Björnstad
barnmorska, tidigare avdelningschef, Förlossningsavd, Skånes universitetssjukhus Lund
Ingrid Cordesius
barnmorska, tidigare avdelningschef
och sektionsledare, Förlossningsavd, Skånes universitetssjukhus Lund