Docent Lars Brandt, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 84 år. Hans närmaste är hustrun Brita samt sönerna Johan, Jonas och Jerker med familjer.
Lasse Brandt var vänligheten personifierad. Lågmäld och klok, alltid med humorn i beredskap, delade han generöst med sig av sin visdom. Han såg löjet i det storvulna och skrockade förtjust däråt med sin norrländska fryntlighet. Lasse hade empati som främsta signum; han hade nog inga ovänner – det har sällan människor av det slaget.
Utöver sin gärning som läkare och vetenskapsman var Lasse en äkta speleman och en sann gentleman. Trumpetljudet var det högsta han någonsin frambringade, i övrigt var han lågmäld – personligheten fick tala. Han hade alltid något klokt att säga, därför lyssnade vi gärna.
Inom Grandiosa Sällskapet utnyttjade vi honom vid de halvårsvisa seanserna av Grand Sång, den populära allsången på Grand Hotel.
Han var den stabile basisten, som varit med alltsedan starten 1999. Välrepeterat och klangfullt gav han allsångsmusiken den extra dimensionen. Han skjutsade troget sin ståfela till Grand för generalrepetition på lördagen, parkerade bilen på Västra Stationstorget, hämtade felan för hemtransport samt återkom dagen därpå i samma ritual för ”direktsändning”. Att han trivdes med musicerandet kunde alla som upplevde hans basspel konstatera.
Det var alltid lätt att ha med Lasse att göra. Aldrig tillkrånglat, inga longörer, alltid förberedd, vare sig det handlade om rollen som läkare och vetenskapsman eller som musikant.
Känslan för musik och spelglädje kände inga gränser. Klassisk musik eller modern pop – hela spektret hade en plats i hans musikantiska själ. Lasse hade plats för alla: arbetskamrater, patienter, vänner – musikant eller inte. Han sög på sin älskade pipa och njöt av att umgås. Vi är många som njutit av att umgås med Lasse Brandt.
Därför saknar vi honom väldig mycket.
Stisse Johnsson
Stig Persson