– Hahaha, det vet inte jag heller. Jag är ju född 1946 och levde under raggartiden. Jag blev jättelycklig när de ringde på dörren i torsdags. Jag hade blivit ombedd att ha hatt, jag har många. Men det regnade så vi kunde inte åka öppet. Jag var aldrig raggare själv utan jazzsångerska och sjöng i dåtidens jazzband i Malmö och lärde känna Duke Ellington.
Hur många gånger träffade du honom?
– Varje gång han kom till Malmö, jag tror att det var sju gånger. Första gången var 1962. Vi fick en god relation och han skickade julkort varje år till sin död.
Hur länge har du varit rektor?
– 1989 blev jag ansvarig skolledare för Djupadals rektorsområde. Rektor har jag varit sedan 1999.
Hur känns det att sluta efter så lång tid.
– Jag har nog inte tagit in det ännu. Det kommer att ta tid att smälta den här dagen och den lycka den har gett mig. Att få vara rektor och arbeta med barn är det mest fantastiska som finns. Niorna kom dagen efter sin skolavslutning i onsdags och sjöng för mig.
Vad kommer du att sakna?
– Barnen, barnen, barnen. Att arbeta med barn är den största gåva man kan få.
Vad kommer du inte att sakna?
– Jag är glad över att ha fått vara med i olika sammanhang. Det finns ingenting som jag hade velat vara utan. Det låter kanske lite tråkigt men jag är väldigt nöjd.
Vad har du för planer för framtiden?
– Jag hoppas att min kompetens och mina erfarenheter ska komma andra till del. Jag har tackat ja till att sitta i utbildningsnämnden i Malmö, så till viss del går jag tillbaka till politiken.
Står det något mer på agendan?
– Den är som en öppen bok som ska fyllas.
... som i torsdags uppvaktades av kolleger, elever och företrädare för Malmö stad med anledning av att hon, vid nära 67 års ålder, nu går i pension.