Docenten och överläkaren Lars Brandt, 84 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Brita och sönerna Johan, Jonas och Jerker med familjer.
Lars Brandt hade en lång yrkesbana inom internmedicin. Tillsammans med kolleger som Åke Nordén, Bengt Lund, och Inge Olsson och yngre forskarkolleger utvecklades en mycket stark klinisk och forskningsfrämjande miljö inom hematologin vid Lunds universitetssjukhus.
Lasses kliniska verksamhet och forskning kom att centreras till akut och kronisk leukemi och blodsjukdomen polycytemia vera. I samarbete med Felix Mitelman och Per Gunnar Nilsson studerades i världsledande arbeten kromosomförändringar vid akut leukemi och relaterades till prognos och kemikalieexponeringar i yrkesmiljön.
Tillsammans med Imre Könyves och Torgil Möller deltog han i den kliniska utvecklingen av ett cytostatikum, Prednimustin, för behandling av tumörsjukdomarna lymfom och kronisk lymfatisk leukemi.
I slutet av 1970-talet tillträdde Lars Brandt en överläkartjänst i internmedicin förlagd till onkologiska kliniken. Där blev Lasse min handledare i ett doktorandprojekt om lymfom. I projektet studerade vi yrkesrelaterade och hormonellt relaterade riskfaktorer vid Hodgkin-lymfom och non-Hodgkin-lymfom.
Lasse konsulterades senare ofta i arbetsförsäkringsrelaterade frågor om lösningsmedelsexponering och tumörsjukdom. Efter avhandlingen fortsatte vårt samarbete med studier om lymfoms tumörbiologi. I pionjärarbeten med Ingemar Wadsö, Kemicentrum, och Mario Monti, medicinkliniken, utfördes mikrokalorimetriska studier av lymfomceller där metabolismen per cell kunde relateras till prognos. Ju varmare en tumörcell var i picowatt–cell, ju sämre var sjukdomsprognosen.
Den sämre sjukdomsprognosen gick hand i hand med att det fanns en högre tumörcellsproliferation.
I senare arbeten både för lymfom och för andra tumörsjukdomar har det visat sig att metabolism och cellproliferation är relaterade till tumörsjukdomars allvarlighetsgrad. Den nya tekniken medgav att metabolismen kunde mätas per cell med en teknik som då var världsunik.
Lasse var mycket omtyckt bland patienter, studenter och kolleger. Hans dörr stod alltid öppen och han lyssnade alltid även om man kom med de mest omöjliga projektidéer. Även långt efter Lasses pensionering ventilerade vi många forskningsrön och hans intresse för att förebygga cancersjukdomar fanns alltid med i diskussionen.
Vi som fått lära känna Lasse och fått förmånen att jobba i lag med honom kommer att känna en stor saknad.
En mycket tacksam före detta doktorand talar även för kliniska kolleger och forskarkolleger på onkologiska kliniken i Lund. Våra tankar går också till familjen.
Håkan Olsson
professor, överläkare
Skånes onkologiska klinik, Lund