Jerker Lindstein, 90 år, Simrishamn, har avlidit. Hans närmaste är avlidna hustrun Ingas söner Bengtingvar och Bengt med familjer.
Jerker Lindstein föddes i Marieholm där han också växte upp. Hans håg stod till det då unga flygvapnet. Där blev han antagen som volontär vid 17 års ålder.
Ett år senare, under de dramatiska dagarna kring 9 april 1940, var han besättningsman i ett av de B3-plan från 1:a flygflottiljen i Västerås som fått uppgiften att flyga över Skånes kust för att visa vår vilja till försvar, och om så krävdes ingripa mot invasionsförsök.
Som stridspilot tjänstgjorde han i det växande flygvapnet under krigsåren.
Efter krigets slut studerade han till lärare i Kristianstad. Sin första lärartjänst fick han i Östra Herrestad och därefter i Simrishamn. I vår stad var han en välkänd och av kolleger, föräldrar och elever högt värderad lärare. Med lugn, fasthet och energi ledde han sina elever framåt – och med gott humör.
Under studietiden i Kristianstad hörde ridsport till hans intressen, och han var ofta deltagare i lokala slätlopp. I vår stad var han en av dem som ordnade hit galeasen Sarpen. I Simrishamns IFK var han under några år ordförande. Han var broder i Sirius och i Tumathorps Knutsgille, där han i många år var rådsbroder med den arbetskrävande uppgiften som rusthållare.
Golfsporten vann i honom en ivrig utövare, och han provade många banor i Norden och i Skottland.
Till hans intressen hörde också musik. Under sin tid i Kristianstad sjöng han i kör under Gustaf Carlman, som förutom tjänsten som musiklärare vid seminariet också var organist i Heliga Trefaldighets kyrka. I Simrishamn fortsatte han att sjunga i S:t Nicolai kyrkokör. Under alla år var han också en trägen åhörare i kyrkan vid musikarrangemang. I lättsammare sammanhang sjöng han även sea shanties tillsammans med goda vänner.
Jerker Lindsteins år och dagar var in i det sista fulla av fullödig verksamhetslust. I sitt arbetsliv och under sin självvalda ideella gärning gjorde han helhjärtade och gedigna insatser. Allt han ägnade sig åt präglades av emotionell glöd, noggrann saklig bedömning och viljestark handling.
Ett gammalt svenskt ord vid bedömning av en mans livsgärning är dugande. Dugande var omdömet om en man som visade kraft och vilja utöver vardagens rutin. En sådan man var vår vän Jerker.
Ett annat gammalt ord, numera bortglömt, är ordet godhällig. En godhällig man ville man gärna möta, byta några ord med, sitta samman med vid bordet. En sådan man hade av gudamakter begåvats med en utstrålning, som bland medmänniskor spred värme och ljus.
I ordet godhällig innefattas också vänsällhet och vänfasthet. Med sitt rättframma och glada lynne fick Jerker lätt vänner och sin vänskap höll han troget fast vid.
Så lyser de två orden dugande och godhällig för oss i minnet av vår gode vän Jerker Lindstein.
Carl Lindholm
Ingvar Andersson
Caj Gustafsson
Assar Krantz
Jan Svensson