Nils Anderberg, Gärsnäs, 93 år, har avlidit. Hans närmaste är barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Man får ju vara glad för att det är som det är när det inte är som det ska.
Detta var ibland svaret som jag fick av Nils under senare år på min fråga hur han mådde. Detta var så typiskt för honom, att se det positiva i tillvaron även om allt inte var så bra.
Nils Anderberg kom till Gärsnäs 1942 och arbetade vid möbeltillverkningen i 42 år fram till pensioneringen 1984. De sista femton åren var han arbetsledare vid ytbehandlingsavdelningen.
Han var en krävande chef och det kunde verkligen slå gnistor ur honom när en medarbetare inte levde upp till Nils högt ställda krav. Samtidigt minns jag den omtanke och omsorg han visade mot en missanpassad yngling som min broder Bo hade accepterat att ta emot på firman för en anpassning till ett normalt och hederligt liv.
När någon på företaget framförde klander mot ynglingen stod Nils lojalt vid hans sida och byggde så upp ett förlorat självförtroende.
När Nils kom till Gärsnäs var det möbler i gamla stilar som gällde. Lejontassen från Gärsnäs var en älskad statussymbol i skånska hem.
När Nils lämnade företaget hade han just medverkat till de stora leveranserna till Sveriges riksdag där Gärsnäs svarade för 90 procent av standardmiljömöblerna. Anpassningen till en helt ny tillverkning klarade Nils med glans.
Han hade stor respekt för min far Herbert Andersson och berättade om en rejäl utskällning han en gång fått.
Nils hade samlat in fackföreningsböcker som lämnades till kamreren för avdrag av avgifter. Min far påpekade bestämt, men inte vänligt, att sådant skulle man inte ägna sig åt på arbetstid. När Nils sedan skulle bygga ett hus åt sig och sin stora familj blev det emellertid en personlig borgen från chefen som möjliggjorde det hela.
Med Nils Anderberg har den siste av min fars gamla medarbetare gått ur tiden. Plikttrogna hedersmän och skickliga hantverkare som skapade begreppet och kvalitetsstämpeln Gärsnäs Möbler.
Vi bevarar dem i tacksamt och stolt minne.
Leif H Hjärre