Bengt Lagerkvist, 86 år, Stockholm, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Christianne och döttrarna Cecilia, Hedvig och Marianne.
Bengt Lagerkvist är död men hans storverk lever. I våra minnen och i Sveriges Televisions rika tv-teaterarkiv finns de kvar.
Bengt Lagerkvist var den svenska tv-dramatikens fader. Sjuttio tv-teaterproduktioner hann han skapa mellan åren 1956 och 1991. Hans kreativitet, bildning och kvalitativa smak i valet av produktioner och skådespelare var hans framgångsrika signum.
Vi minns alla Sif Ruud och Allan Edvall i ”Hemsöborna”, liksom Sven Wollter som då fick sitt genombrott i rollen som sonen. För att inte tala om Edvin Adolphson i rollen som pastor Nordström som blommade ut i oförglömlig mustig folklighet.
Också valet av författare var för Bengt ett av de avgörande övervägandena i en tv-produktion – som när han beslutade sig för att be signaturen Jolo, Jan Olof Olsson, skriva manus till beredskapsserien ”Någonstans i Sverige”. Sveriges Radio hade aldrig tidigare noterat så många tittare som när serien sändes under julhelgen 1973.
När jag tillträdde som chef för TV1 utsågs Bengt Lagerkvist som chef för TV1 Drama. Då blev han också ansvarig för musik, balett och operainspelningarna. Där kände sig han något osäker. Jag sammanförde honom då med Arnold Östman som just utsetts till konstnärlig ledare för Drottningholmsteatern. Det var ett lyckokast.
I samarbete med Drottningholmsteatern gjordes tio överföringar av de största Mozartoperorna som sändes i många europeiska länder genom åren. Drottningholmsteatern blev ännu mera känd som ett av världens äldsta operahus och Sveriges Television visade att vi på ett konstnärligt sätt kunde transmittera operaföreställningar av högsta klass. Bengt hade åter vidgat sin konstnärliga bredd.
Bengt Lagerkvist var en omdömesgill, klok och omtänksam teaterchef. Han trappade i slutet av sitt yrkesliv ner sin egen del av det direkta produktionsarbetet för att stötta andra produktioner – inte minst Jonas Cornells utomordentliga tv-serie ”Babels hus”, byggd på PC Jersilds roman. Ett par tv-föreställningar producerade han ändå: Vilhelm Mobergs ”Marknadsafton”och Jan Guillous ”Genombrottet”.
1991 gick Bengt Lagerkvist i pension men han fortsatte på ett område som han redan påbörjat och som han älskade och var väl bevandrad i. Nu möttes Bengts och hans far Pär Lagerkvists intresse för måleriet. ”Ett konstverk berättar” hette ett av de program där Bengts varma och kunniga röst lotsade oss till många av konstens rikedomar.
”Konstalmanackan” och ”Konstpaus” var andra och alla konstprogrammen var uppskattade. De blev kanske de mest geniala ”konstpauserna” som skapats i Sveriges Television.
Bengt Lagerkvist var en genuin public service-medarbetare – solid och finsmakad. Det fina med hans gärning är att den lever. Bengt finns ännu kvar i våra minnen och är tillgänglig i SVT:s tv-arkiv ännu för oöverskådlig tid.
Sam Nilsson
före detta tv-chef