Jacob Palmstierna, 78 år, har, som tidigare meddelats, avlidit på godset på Maltesholm efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnar hustrun Hanne och barnen Greger, Jacqueline och Niclas från tidigare äktenskap.
En stor personlighet har gått ur tiden.
Tidigt visade Jacob Palmstierna prov på sin förmåga: han gick ut som etta på Artilleriets kadettskola och genomgick Handelshögskolan med utomordentliga betyg. Sedan var det dags att fatta beslut om framtiden – skulle han ägna den åt familjegodset Maltesholm eller söka göra karriär inom näringslivet? Han valde karriären och ansåg att han bäst kunde tjäna Maltesholm genom att skapa externa inkomster.
Han beslöt att söka sig till finansvärlden, och genom att han var släkt med familjen Wallenberg föll det sig naturligt att han började på dåvarande SEB. Där avancerade han raskt – inte på grund av släktrelationerna utan snarare trots dem eftersom de medförde större krav. Om hans karriär där, om med- och motgångar, om avskedet och nystarten som ordförande i Nordea kan andra berätta. Hans skicklighet som bankman, hans säkra magkänsla för affärer, hans brinnande engagemang och okuvliga energi är det många som kan vittna om.
När han började trappa ner blev det mer tid över till Maltesholm och tillsammans med hustrun Hanne återskapade han kring slottet en praktfull kulturmiljö. Skönhetsupplevelsen av de många tusen blommande påskliljorna i parken är oförglömlig.
Naturen var något Jacob ägnade stort intresse, inte minst älskade han att vårda sin hjortstam som med tiden blev en av de mest betydande i Sverige. Jacob var en kunnig jägare och en utomordentlig skytt. Detta intresse delade han frikostigt med oss vänner och vi har många glada minnen från jakter på Maltesholm under femtio år. Jaktdagarna avslutades ofta med att det efter middagen spelades charader, där under stor munterhet såväl gästernas som värdfolkets fantasi och talanger sattes på prov. Ja, gästfriheten blommade – det gällde inte bara i jaktsammanhang utan också i samband med årliga bridgetävlingar och andra begivenheter, ofta med ädel kamp mellan familjens svenska och danska vänkretsar.
Jacob var en vän inte bara i medgång och glädje, utan framför allt i motgång och svårigheter. Otaliga är de exempel vi sett på hur han tog sig an vänner när de hade problem, hur han hjälpte till att på olika vis överkomma svårigheter och hur han, inte minst genom exemplets makt, ingöt nytt mod och kraft. Det är vänskap i dess finaste form.
Under de senaste åren led Jacob av svår sjukdom. Men det hindrade honom inte från att energiskt engagera sig i nya projekt, alltifrån författande till skapande av en vindkraftspark. Inte minst som författare rönte han framgång, boken ”Jacobs stege” såldes i stora upplagor.
Utan Jacobs entusiasm, obändiga energi och kämpaglöd kommer vår värld inte att vara sig lik.
Rutger Barnekow
Johan Nordenfalk
Niclas Silfverschiöld