Trädgårdsdesignern och universitetsläraren Peter Gaunitz, Lund, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 59 år. Närmast sörjande är hans fru Judy samt barnen Amani, Max och Karin.
En kär vän och god arbetskamrat med unika förmågor har lämnat oss. Vi som var hans kollegor i Alnarp har nog inte riktigt fattat det ännu. Att någon som varit så otroligt levande plötsligt är så ohjälpligt död.
Vi hoppas nog fortfarande att han ska kliva in, ta tag i nästa kurs och stimulera studenterna till det trädgårdsskapande som ibland sprängde konventionens gränser. Fram växte snorträdgårdar, godisträdgårdar, korvträdgårdar och en del mera vanliga trädgårdar.
I honom förenades cirkusgenerna från mammans sida och naturpedagogens från pappans på ett synnerligen kreativt sätt. Han jonglerade och lekte med orden innan han lade dem tillrätta i form av säkra iakttagelser och väl formulerade råd.
Alnarp återkom flera gånger i Peters liv. Här läste han till trädgårdstekniker och verkade som trädgårdslärare kring 1980-talets mitt. Flera år senare flyttade han sin firma till Alnarp och utvidgade den med bokhandel och kafé. När denna verksamhet tonades ner, blev han åter trädgårdslärare. Denna gång med inriktning mot design och växtkomposition.
Mellan de två läraruppdragen låg cirka tjugo år av yrkesmässig förflyttning från växthusets odlingsbäddar till trädgårdens rum och kompositioner.
Naturen var Peters främsta läroplats och inspirationskälla. Från barndomens utflykter i de västmanländska skogarna, via biologistudierna i Lund, löper en tydlig linje till de kompositioner han skapade senare i livet. Utan kärleken till naturen och kunskaperna om dess biotoper och innevånare hade han inte blivit den kunnige och fritt tänkande trädgårdsdesigner som han utvecklades till.
Hans planteringar med träd, gräs, örter, vatten och stenar lever och utvecklas genom årstidernas skiftningar och årens gång. Här kan man förnimma efterklangen av de stämningar, dofter och ljud som de skogar, gräsmarker och våtmarker rymmer, som varit inspirationskällorna.
I Peter Gaunitz tankar om trädgård var föränderligheten central. Hösten med dess vissenhet var lika välkommen som den spirande våren. Välkomna var även djur av alla de slag, inklusive de som andra kallar för skadegörare. En levande trädgård innehåller också sjukdom, nedbrytning och död, menade Peter. Jag förstår inte hur man kan bli så upprörd över något så obefintligt som några hål i ett blad, kunde han säga.
Denna gränslösa syn präglade inte bara Peters trädgårdspraxis utan hela hans livsfilosofi. Efter liv följer död och ur döden spirar nytt liv. Dessa tankar bar honom under de sista svåra veckorna och är också en tröst för oss som finns kvar.
Peter som lämnat oss, lever vidare genom de tankar av betydelse som har slagit rot inom oss, liksom genom de trädgårdsanläggningar som länge kommer att leva, inspirera och rekreera oss och andra.
Allan Gunnarsson
Petra Thorpert
Karin Svensson