Ing-Britt Isacson, Malmö, 80 år, har avlidit. Hennes närmaste är sonen Torbjörn och sondottern Cecilie, Stockholm.
Efter avslutad språk- och handelsutbildning anställdes Ing-Britt Isacson i Sydsvenska Dagbladets AB. Hon lockades dock snabbt över till Kvällspostens redaktion av dåvarande redaktionschefen Sven-Olof Berlin som fått ögonen på hennes kapacitet vilken var just vad den i början av 1950-talet snabbt växande tidningen behövde. Hon blev administrativ sekreterare och verkade som sådan till sin pensionering.
Uppgifterna var dels att biträda redaktionschef och sedermera chefredaktör i deras uppgifter, dels att hantera personalärenden.
Med tidningens upplagetillväxt ökade medarbetarskaran och därmed personalfrågorna. Anställnings- och tjänsteavtalen blev alltmera omfattande, såväl centralt som lokalt; särskilt gällde detta löneadministrationens område där utbetalaren skulle ha klara papper på vad som var merlön, övertidsersättning, kompensationstid – andra begrepp att förtiga.
Mången journalist på redaktionen som gått vilse i dessa begrepp kunde hämta tröst hos Ing-Britt. Med varsam hand rättade hon lönelappens hieroglyfer till korrekt redovisning; nio gånger av tio till bättre utfall för vederbörande än denne själv förmått knåpa ihop. Hon var medarbetarnas goda fe, nog sagt.
Själv hade jag förmånen att direkt samarbeta med Ing-Britt i 28 år. Min verksamhet på redaktionen innefattade även tjänstgöringsplaceringen, som ju skulle ha en framförhållning på någon månad; när tiden var inne stämde den naturligtvis inte. Medarbetare på den var då på något annat ställe i världen till följd av händelsernas gång. I rekonstruktionens pussel var Ing-Britts insatser ovärderliga.
Efter sin pensionering kunde Ing-Britt odla två intressen, som hon uppskattade: bridgespel och resor. De sistnämnda förde henne vida i världen och gav henne mycket att berätta om.
Vid stigande ålder avtog hennes krafter, något som hon lugnt accepterade med den grekiske filosofen Epiktetos ord:
”En del av tillvaron står i vår makt, en annan del gör det icke.”
C-E Gustafsson
Helsingborg