Rune Skarvik, 86 år, Ystad, har, som tidigare meddelats, avlidit. Han var född i byn han skrivit om, Böste.
Två skånska poliser skulle senhösten 1951 göra en tjänsteresa. Denna företogs per tåg i en barnkupé. En man skulle eskorteras till Frösöns mentalsjukhus. Den yngre polisen skulle sova först och när han vaknade låg hans äldre kollega och sov på andra britsen. Mannen var försvunnen!
Plötsligt steg han glatt in:
”Tjänare pojkar. Nu har jag tagit en promenad på perrongen!”
Den som berättar är den yngre polisen, Rune Skarvik, i boken ”Mitt liv som snut”. Här berättas också om när Rune 1952 snuvades på ett vikariat i Uppåkra.
Den som fick vikariatet hette Tore Hedin och hade visat upp lysande betyg. Men en kväll gavs Skarvik order att fara till Uppåkra, avväpna Hedin och omedelbart ta hand om honom.
Fortsättningen är svensk kriminalhistoria. Polisen Tore Hedin, Hurvamördaren, begick en serie mord, deltog i spaningsarbetet och dränkte sig i Bosarpsjön. Och givetvis var de fina betygen förfalskade ...
En god vän till Rune var konstnären Gösta Werner. Rune arbetade hårt för att skapa ett museum över sin vän. När ”Museum Gösta Werner och havet” invigdes 1993 blev Rune dess förste intendent. Kanske var han för duktig – om den jobbiga fortsättningen berättar han i boken ”Artes, Scientia, Veritas” (2008).
Rune var en vänlig, mångsidigt begåvad människa med mycket civilkurage. I mitt liv har han satt positiva spår som få andra – jag beundrar honom.
När han nu är borta för alltid får jag trösta mig med hans många fina böcker till exempel den Piratenroliga ”Kommunalnämndens studieresa till Hamburgs glädjekvarter”, samt de lokalhistoriskt intressanta ”Böste Det var en gång ...”, och ”Revhusen ... fiskeläget som försvann”.
I sista boken ”Blandat och gott” finns berättelsen om de före detta sjömännen som bosatte sig i det gamla fiskeläget. En vän, knackade på. Han hade sprit med sig och det blev ett rejält supande till dess vännen föll i golvet död. En berusad läkarvikarie lös den döde i ögat. Inte en blink, så dödsattesten skrevs ut.
Nästa morgon väcktes bröderna av den döde, som ville ha frukost. Han hade porslinsöga!
Jean Bolinder