Docent Olof Werner, Lund, har avlidit i en ålder av 66 år. Han sörjs närmast av hustrun Sonja, barn och syskon med familjer och sin mor Eva.
När familjen meddelade att Olof dött, pryddes annonsen av en ensam skrinnare som med händerna på ryggen lämnar betraktaren bakom sig.
Bilden var väl vald för så såg vi, som hade privilegiet att vara hans doktorander, honom ofta. Inte bara på utflykter men också när vi arbetade med olika projekt.
Olof ville veta vad som fanns bortom nästa krök och han hade idéerna, gjorde det tyngsta jobbet och drog oss med sig.
Vi är tacksamma att ha haft honom som draghjälp, inte bara inom vår vetenskap utan också i våra liv.
Olof växte upp i Värnamo som nummer två i en syskonskara på fyra. Han kom till Lund som nybliven student 1965 och blev sedan staden trogen. Han kombinerade i rask takt studier i matematik, teoretisk fysik, matematisk statistik och filosofi och så småningom också medicin.
Ett tillägg som visade sig lyckosamt, för så träffade han 1966 Sonja. Sällan har två människor varit mer lämpade för varandra. Olof älskade sin familj och var mycket stolt över sina barn och barnbarn.
Olof disputerade 1976 på en avhandling om datoriserad EKG-tolkning och vidareutbildade sig sedan till narkosläkare vid Lunds lasarett. Han blev där handledare för yngre kollegor och drivkraften bakom femton avhandlingar samtidigt som han var i full klinisk tjänst på barnsektionen.
Hans vetenskapliga begåvning var unik och många menade att han borde ägna sig åt forskning på heltid, men Olof såg det inte så. Han ville vara väl förankrad i verksamheten.
Arbetet som barnnarkosläkare krävde dock god finmotorik och efter att han drabbats av Parkinsons sjukdom märkte han att han inte kunde göra ett fullvärdigt kliniskt arbete. Olof pensionerade sig därför som kliniskt verksam läkare 2010, men fortsatte sedan att arbeta med forskningsprojekt som låg honom varmt om hjärtat.
Olof var en stor människa. Beläst, men mycket ödmjuk, framförde han sin mening utan åthävor och med en troskyldig ärlighet som hos den oinitierade kunde ge intryck av naivitet, men oftast låg han flera steg före oss i sin analys.
Olofs arbete genomsyrades av en vördnad för livet och vetenskapen som blev en modell för oss. Generositet, rättspatos och integritet kombinerades med en total avsaknad av arrogans och ett väl utvecklat sinne för humor.
Han var vår gode, kloke vän och vi saknar honom mycket.
Christer Jonmarker
Anders Larsson
Johan Lundberg
Valeria Perez de Sa
Per Westrin