Hasse Nilsson, Lund, har avlidit i en ålder av 72 år. Hans närmaste är hustrun Ingrid och döttrarna Eva, Åsa och Anna med familjer.
Hasse Nilsson föddes i Lund juldagen 1940. Han kom att växa upp i Veberöd. Där gick han i skola och konfirmerades, och där tillbringade han sina första ungdomsår.
Han var aktiv i Veberöds scoutkår och bildade tillsammans med några kamrater Rödde motorklubb.
Liksom sin far och farfar började han arbeta på tegelbruket, men när han hade åldern inne tog han värvning vid dåvarande Södra skånska infanteriregementet I 7. Där stannade han till dess han blev furir. Han fortsatte sina studier vid Skurups folkhögskola.
Hasse fick sedan arbete på Kungliga Byggnadsstyrelsen där han avancerade till 1:e byråingenjör. Under Hasses ledning genomfördes omfattande renoveringar av ett antal statliga byggnader såsom Ystads tingshus, ett antal universitetsinstitutioner samt byggnader vid lantbruksuniversitetet i Alnarp.
Under tiden på Byggnadsstyrelsen var han under en del år fackligt engagerad för Ledarna.
I mitten av 1980-talet ville Hasse bli sin egen och startade företagen Skandinavisk Tätningsteknik och Nordisk Aluminiumproduktion. Han köpte och drev sedan en byggnadsfirma.
Som ung träffade han sin Ingrid, som sedan blev hans livsledsagerska under alla år. De gifte sig i Virke kyrka dagen före nyårsafton 1965.
Hasses stora intresse utöver familj och arbete var historia och friluftsliv. Han var mycket kunnig i såväl nutidshistoria som 1600-talets historia samt militärhistoria.
Skulle han valt ett annat yrke än byggmästarens skulle han förmodligen ha blivit historielärare. Om sin hemort Veberöd, som han åren igenom kände en stor samhörighet med, har han skrivit en del berättelser utifrån egna erfarenheter.
Under många år bodde familjen i Södervidinge. Han var där engagerad i församlingen som kyrkostämmans ordförande.
Under den tiden hände något så ovanligt inom en församling i Svenska kyrkan att ett antal församlingsbor på ideell basis gjorde en genomgripande renovering av församlingshemmet, naturligtvis under Hasses sakkunniga ledning.
Det sista året blev svårt för Hasse. Sjukdomen bröt ner honom, och till slut kunde han varken gå eller se, och hjärtat var svagt. Men när man träffade honom eller talade med honom i telefon var han trots lidandet positiv och planerade för framtiden. De gamla vännerna hade han i kärt minne, även om han inte orkade hålla kontakt med så många av dem.
Hustrun Ingrid stod tappert vid hans sida och vårdade honom ömt fram till slutet.
Frid över hans minne!
Gert Nilsson