Rune Skarvik, Ystad, har, som tidigare meddelats, avlidit, 86 år gammal.
Rune Skarvik var född 1926 i Böste, som son till tulltjänstemannen Fritz Skarvik och hustrun Ellen, lärare och författare. Rune var polis i fyrtio år, fjärdingsman på 1950-talet och kriminalkommissarie på 1980-talet. Han pensionerades 1986.
Rune var en tid kollega med Tore Hedin, polisen som 1952 begick bestialiska mord på sina föräldrar, personal och vårdtagare på Hurva ålderdomshem. I boken ”Fängslande möten” skriver han om Hedin.
Före flytten till Ystad var Rune en engagerad medlem i Lions Club i Simrishamn och verkade där under ett femtontal år som sekreterare och 1972–73 som president.
I samband med Sovjetunionens fall tog han initiativ till en hjälpinsats till förmån för Simrishamns vänort Palanga i Litauen ihop med vännen Anders S Nilsson. Fjorton resor företogs till Litauen. Röda Korset beräknade den totala hjälpen till 12,5 miljoner kronor.
Där ingick utrustning till Palangas nya sjukhus. Kommunalkontoret och skolor fick datorer, skriv- och räknemaskiner, förbrukningsmaterial, två skolbussar och en personbil. Lokala hjälpföreningar fick kläder, skor, mat, kontorsutrustning, färg, tapeter med mera.
Barndaghem och invalidhem bekostades av sålt material från insamlingarna. Butik i kommunal drift för bland annat nya och begagnade kläder öppnades och överskottet blev socialhjälp till Palangas invånare. Rune och Anders fick många spontana bevis på tacksamhet från ortsborna, som kallade dem ”våra svenskar”.
Rune seglade ofta tillsammans med sin vän, sjökaptenen och konstnären Gösta Werner. I föräldrahemmet fanns ett stort intresse för kultur. Det bidrog till att han 1981 startade ett vänsällskap för Gösta. Såväl i sällskapet som i en senare bildad stiftelse verkade han som sekreterare och eldsjäl på ett för honom självklart och oegennyttigt sätt.
Museum Gösta Werner och Havet invigdes i Simrishamn 1989 efter många års engagerat och i stort sett ensamt arbete av Rune. Där verkade han sedan som intendent. Efter en kupp mot honom lämnade han befattningen 2003. I boken ”Artes, Scientia, Veritas” (konst, kunskap, sanning) skriver han rakt och uppriktigt om detta.
Dagarna före sin 70-årsdag debuterade Rune som författare med boken ”Gösta Werner: Sjöman, konstnär och vän”. I ytterligare en bok, ”Skörbjugg och lämparglädje”, återkom han med några av Göstas egna berättelser från hans sjömansliv.
Rune valdes in i Sveriges Författarförbund, Skånes Författarsällskap och Författarcentrum Syd. Totalt gav han ut fjorton böcker. Recensenter refererar till både Piratens och Tage Danielssons berättande. Han skrev många kulturartiklar och inlagor i skilda ämnen på tidningarnas debattsidor.
Rune var en god vän i dessa ords djupaste mening. Saknaden efter honom är mycket stor. Det var alltid trivsamt i Runes sällskap och de spår hans osjälviska vänskap satt i våra liv bär vi med oss med stor tacksamhet.
Jan Frick
Rolf Henriksson
Hans Holst
en stor nationell vänkrets