Forskningsingenjör Lennart Nilsson, 75 år, Kävlinge, avled efter en tids sjukdom den 5 februari 2013. Hans närmaste är hustrun Berit och barnen Christin och Fredrik med familjer.
Lennart Nilsson var i grunden mekaniker och började sitt arbetsliv på Alfa Laval. I slutet av 1950-talet anställdes han som instrumenttekniker vid fysiska institutionen på Lunds Universitet. När fysikern Hellmuth Hertz fick en professur i elektrisk mätteknik vid den nystartade Tekniska Högskolan i Lund, följde Lennart 1965 med till LTH.
Det resulterade i ett livslångt samarbete. Hans breda kunskaper om material, konstruktioner och nya tillverkningstekniker gjorde honom ovärderlig för institutionen. Lennart tillverkade inte bara tekniska instrument av högsta kvalitet, han hade även ett utvecklat sinne för ”fungerande konstruktioner”.
Därför kom han att delta i utvecklingen av världens första ultraljudsutrustningar för hjärtdiagnostik (ekokardiografi), vilka senare gav kardiologen Inge Edler och Hellmuth Hertz det amerikanska Lasker-priset (”Amerikas Nobelpris”). Därefter hjälpte han Hertz med utvecklingen av bläckstråleskrivaren. Kvaliteten på de producerade bilderna var tidigt ”fotografisk” och även bläckstråleskrivaren belönades med prestigefyllda priser som Johann Gutenberg Prize från Society for Imaging Display.
Dessa imponerande insatser medförde att Lennart 1988 tilldelades Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) Guldplakett för framstående tekniskt arbete. Efter Hertz pensionering 1985 fortsatte Lennart på institutionen och nu tillkom nya arbetsområden som mikromekanik och nanoteknologi.
Lennart Nilsson var en professionell instrumentbyggare, men han var även en klok, försynt och allmänbildad man med djupa kunskaper om natur och teknik.
Det betydde att när vi stannade till hos Lennart för att diskutera konstruktionen av ett nytt instrument, så slutade det ofta med en stunds samtal om livet, trädgårdar, kameror eller bilar.
Saknaden är stor.
För elektrisk mätteknik vid LTH
Lennart Grahn
Kjell Lindström
Pehr-Olof Sjöstrand