– Jag började spela när jag var sex år, då låg Eslöv redan i elitserien och spelarna där var stora förebilder. Jag provade på andra aktiviteter också, som ridning, men handbollen blev ett självklart val. Min pappa Stefan har suttit i styrelsen för Eslövs IK och mamma Dorte är kioskansvarig så det har blivit en familjegrej, att vi kollar på matcher ihop.
– Jag spelade själv fram till för två år sedan, men efter att ha skadat korsbandet i ena knät kan jag inte spela mer. Nu dömer jag matcher istället och tränar tjejerna i F-01 i Eslövs IK två gånger i veckan.
Vad är det svåraste med att döma handboll?
– Tränarna är ofta kritiska och jag får ta mycket skit som går in genom ett öra och ut genom det andra. Men charmen är att det blir som jag har bestämt. Men jag kan själv tycka att det är jobbigt att ta domslut när jag är tränare.
Du läser vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet i Eslöv. Varför vill du bli sjuksköterska?
– Jag älskar att jobba med människor. Jag vill gärna specialisera mig till ambulanssjuksköterska sedan. Jag vill komma till jobbet och inte veta vad som ska hända.
Hur känns det att fylla 18?
– Det känns jättebra att man får större frihet att göra vad man vill. Det bästa är att jag får ta körkort, det ska jag förhoppnings ta i april. Och i sommar ska jag resa med kompisar.
Hur firar du födelsedagen?
– I handbollshallen. Eslöv ska möta Skurup så vi kommer att vara där hela familjen och rumstera om. Men helgen efter fyller min bror Emil år så då kommer hela släkten och firar oss båda. Jag har inte så många kompisar som har fyllt 18 år än så vi kan inte gå ut och fira.