Per Stenmarck, 62 år, Skanör, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Ulrica Fors Stenmarck samt mor och syster.
Per Stenmarck har lämnat oss två dagar efter sin 62-årsdag.
Per var en god vän för att han själv stod för något och därför kunde vara öppen gentemot andra. Han var aldrig rädd för andras åsikter lika lite som han bedömde andra efter deras uppfattningar eller missunnade någon uppmärksamhet.
Vi tyckte att världen borde förändras när vi ungefär samtidigt gick med i Muf, för att ta strid mot den totalitära vänster som efter 1968 dominerade skolor och universitet.
Och hade jag idag sagt till honom att vi faktiskt lyckades – Moderaterna har bildat regeringar, kommunismen, järnridån och Sovjet har fallit, Europa har återförenats och Sverige har liberaliserats och är med i EU – hade han skrattat åt oblygheten, att vi som träffades på en Muf- konferens 1970 skulle ha orsakat allt detta, men han hade gillat den glada tanken och framförallt att inget stort händer utan att många bryr sig. Och han brydde sig.
I Muf som aktiv och sen distriktsordförande, och i partiet som en sammanhållare och som ordförande i länsförbundet. Som lokal politiker i miljöfrågorna kring havet och sanden, som riksdagsledamot från 1979 och sedan som en av de första att 1995 representera Sverige som ledamot av Europaparlamentet där han verkade till 2004.
En av hans viktigaste insatser handlade om den stora utvidgning som återförenade Europa där Per var ordförande i parlamentets förhandlingsdelegation för Estland och vice ordförande för delegationen för Litauen.
Falsterbo och Skanör, Stockholm och Sverige, Europa och Bryssel. En så god och stödjande vän. Han förlorade aldrig fotfästet och aldrig riktningen.
Vi alla vänner som under sjukdomens tid sett hur mycket hans hustru Ulrica betydde för honom vet också vilken hans allra största framgång var. Och det är på henne liksom på hans övriga familj vi nu tänker. De har all anledning att i sorgen och saknaden känna stolthet över honom de förlorat.
Gunnar Hökmark