Mona Ivansson, 53 år, Karlabacken, Vellinge, har efter en tids kamp mot sin sjukdom avlidit. Hennes närmaste är maken Lars, barnen Tove och Stina samt Stinas pojkvän Martin.
Fina Mona blev vår vän när vi var vuxna. Lite speciellt är det allt att hitta varandra då. Kamratskapet på en arbetsplats växte till vänskap och banden blev starkare och viktigare för varje dag och år som gick.
Men så var hon också en hejare på att hålla kontakten och ge respons direkt om det var något som hände. Positivt eller negativt spelade ingen roll.
Mona var alltid närvarande, fanns alltid när något behövde diskuteras och ventileras. Hon var vårt bollplank, men hon ställde också krav. Härliga Mona!
Saklig med en intellektuell skärpa – och värme. Inget tjafs. När det gnisslade i arbetslivet kom sakligheten fram. ”Inte lönt att haka upp sig, så är det”, konstaterade Mona. ”Lägg energin här och nu och framåt.”
Men nog fick vara nog för en professionell person som Mona. Hos henne fanns allvar, lite ilska och sist men inte minst – ett härligt skratt.
Det bästa hon gjorde yrkesmässigt var nog att starta sitt eget företag som HR-specialist, det vill säga expert på personalfrågor, Karlabacken AB. Där mådde hon bra.
Cancern slog till, prognosen var tuff och dagarna räknade. Men vilken kraft, vilken vilja Mona visade.
”Det är här och nu. Kom ihåg det!” uppmanade Mona oss. Och det blev mycket här och nu efter domen. Allt från långpromenader till att luncha, paddla, plocka svamp, bara prata i telefon och ses över en fika.
Den sista tiden blev det bara att vara. Vi är tacksamma för att vi fick vara med och bara vara. Och alltid fanns hennes älskade – Lars och flickorna och Martin – där, som generöst delade med sig. Tack.
Nu binder vi en liten, vacker bukett av alla kloka Monaord, Monahandlingar och av Monavänskap. Den bär vi med oss. Må den aldrig vissna. Och så går livet vidare. Med Mona inom oss. Så är det.
Vännerna
Elin Åhlund
Lisa Lind