Stanislaw Szulczynski, Lund, har avlidit vid en ålder av 97 år. Hans närmaste är barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Så avslutades en levnadsbana som varit mer dramatisk och skiftande än de flesta av oss får uppleva. Som ung officer deltog Stanislaw i försvaret av Polen när landet överfölls av det nazistiska Tyskland 1939. Han erbjöds sovjetiskt medborgarskap som han dock tackade nej till med motiveringen att han ville fortsätta vara polsk medborgare.
En vecka senare knackade den sovjetiska säkerhetspolisen på och Stanislaw ställdes inför rätta för påstådd sovjetfientlig verksamhet och dömdes till fem års vistelse i ett Gulagläger. När tyskarna angrep Sovjetunionen sommaren 1941 släpptes han jämte många andra lägerfångar fria av Sovjetledningen.
Under resten av världskriget tjänstgjorde Stanislaw som gymnastiklärare i Sibirien, samtidigt som hela hans släkt blev utraderad i den nazistiska terrorn i hemlandet. Själv kunde han återvända med Röda armén vid krigsslutet och fick då en privilegierad ställning som överste vid militärakademin i Warszawa.
Som en pikant detalj kan nämnas, att hans adjutant var Wojciek Jaruzelski, som senare tog den militära makten i Polen och slutade som landets president. Stanislaw var väl integrerad i det polska samhället och var bland annat vicepresident i det polska fotbollsförbundet och ordförande i Legia Warszawa.
Snart nog kom han i motsättning till det polska etablissemanget, där antisemitismen fortfarande var vid liv. Stanislaw vände systemet ryggen och kom som flykting till Lund, där han sedan tjänstgjorde som arkivarbetare vid Historiska institutionen, Lunds universitet, under en lång följd av år.
I Lund har han bott sedan mer än fyra decennier, och han fick omsider upprättelse och erkännande från det officiella Polen. Hans kista kommer att föras till Polen för militär begravning. Sverige blev hans andra omhuldade hemland, men hans patriotiska hjärta lämnade aldrig Polen. Må frid vila över hans minne.
professor emeritus