Henry Carlsson, Malmö, har avlidit 92 år gammal. Hans närmaste är hustrun Elsa samt döttrarna Ann-Christine och Britt-Marie med familjer.
Henry Carlsson föddes i Hässlehult, Småland, där han också växte upp. Efter yrkespraktik studerade han vid Hässleholms Tekniska Skola och utexaminerades därifrån som byggnadsingenjör.
Sina första anställningar innehade han i Malmö hos byggmästaren Lars Borgström och därefter hos Carl Nordström Arkitekt och Ingenjörsbyrå. Där uppmärksammades han av storbyggmästaren Hugo Åberg, vilket resulterade i att han 1959 anställdes hos denne och stannade där under resten av sitt yrkesverksamma liv. Det visade sig – för båda parter – vara en lyckad rekrytering och Henry blev snabbt en nära medarbetare och förtrogen till Åberg i dennes uppbyggande av ett stort fastighetsbestånd.
Han fick vara med om en spännande och händelserik resa under en tid då byggandet i Åbergs regi – ofta i partnerskap med Skanska – starkt expanderade och utvecklades. Förnyelsebyggandet i centrala Malmö som NK-Huset (nuvarande Hansacompagniet), Hotell S:t Jörgen och Caroli City är exempel på detta.
Här skall givetvis också särskilt nämnas flaggskeppet Kvarteret Kronprinsen som med sitt 26-våningshus då – likt en sentida efterföljare – blev en symbol för staden.
Om Hugo Åberg var visionären, med nätverken och kontakterna, var Henry ledande i de lag som konkretiserade och genomförde alla dessa projekt. Det innebar att koordinera alla konsulter, entreprenörer och leverantörer; att förhandla med myndigheter, olika institutioner samt inte minst presumtiva hyresgäster. Hans lojalitet, erfarenhet och personliga egenskaper gjorde honom väl lämpad i den rollen.
Efter Hugo Åbergs och hustruns tragiska bortgång 1969, då dottern Ulla, ganska oförberedd, fick axla ett stort ansvar, tillhörde Henry den grupp som utgjorde ett stort stöd för henne och som bidrog till att fastighetsbeståndet i stort kunde hållas samman i bestående förvaltning. Även efter sin pensionering förblev han en trogen samtalspartner för henne.
Henrys kännetecken var saklighet, lugn och vänfasthet vilket gjorde honom respekterad och uppskattad bland alla han kom i kontakt med.
För Henry var familjen viktig och särskilt månade han om barnbarnen, som han med stolthet följde i deras utveckling och framgångar.
Under de senare åren av sitt liv ägnade han barndomshemmet i Småland mycken vård och omsorg. Hans önskan om att detta arv skall bli en samlingsplats för yngre generationer kommer säkert att uppfyllas.
Vi är många som saknar honom men gammal vänskap lever kvar i våra minnen.
Sven-Eric Hersvall