Inger Marklund, 72, år, Lund, har avlidit. Hennes närmaste är bror och brorsbarn med familjer.
Inger föddes i Björkhagen i Ängelholms kommun.
Under tidigt 1960-tal var hon student vid Lunds universitet, där hon studerade sociologi och pedagogik. Hon började sitt yrkesverksamma liv vid lärarhögskolan i Malmö. Hon blev docent i pedagogik och bevarade i hela sitt liv ett starkt intresse för utbildnings- och forskningsfrågor.
1975 rekryterades hon till Skolöverstyrelsen, där hon ansvarade för forskningsfrågor. Många kan vittna om den skärpa Inger visade i diskussioner med både forskare och lekmän och den respekt hon vann i forskarsamhället.
Inger gick vidare till Riksförsäkringsverket 1991, där hon blev avdelningschef för utvärderingsavdelningen. Inger berättade att när hon kom till RFV kunde hon inte mycket om socialförsäkringar. Men hon lärde sig snabbt.
Inger var en mycket kraftfull och respekterad medlem av Riksförsäkringsverkets direktion under två generaldirektörer och samtidigt mycket uppskattad av medarbetarna som chef och ledare. Hennes styrkor var att hon var en lyssnare och att hon litade på sina anställda och deras kompetens. För Inger var det självklart att beslut ska fattas med kunskap och forskningsresultat som grund.
Den avdelning hon ledde växte under åren i storlek, men framför allt i betydelse som framåtblickande leverantör av kunskap till landets beslutsfattare. Hon var en mycket inspirerande och mycket omtyckt chef.
Hon insåg tidigt att det fanns alldeles för lite forskning på socialförsäkringsområdet, ett område som utgör en så viktig del i folks vardag. Hon initierade ett samarbete med vad som blev Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (Fas) och lyckades övertyga socialdepartementet om att Riksförsäkringsverket skulle disponera anslagsmedel till forskare inom socialförsäkringsområdet.
Enligt en sammanställning som nyligen gjorts har dessa medel gett upphov till över 300 vetenskapliga publikationer inom området.
Inger flyttade hem, tillbaka till Lund, 2003. Hon saknade sitt arbete, men hon hade gjort sitt och hon hade gjort det bra. Hennes engagemang i samhällsfrågor bjöd på många stunder med spännande diskussioner.
Inger var för dem som var nära henne en vän som engagerade sig i livets glada stunder, och en vän som inte tvekade att ställa upp när livet tog en oväntad vändning.
Hennes intellektuella engagemang sträckte sig över många fält. Hon var en stor bokmal, och i bokklubben kommer hennes pricksäkra iakttagelser och kommentarer att saknas.
Inger lämnar ett stort tomrum efter sig bland hennes närmaste samt vänner och tidigare medarbetare och kollegor.
Agneta Kruse
Ed Palmer