MFF-profilen Kjell Hjertsson har avlidit i en ålder av 90 år. Hans närmaste är hustrun Anna-Lisa och sonen Bo.
Det är få som under så många år verkat i Malmö FF som Kjell Hjertsson. Och han gjorde det i flera olika funktioner. Först som spelare, därefter som tränare för ungdoms- och reservlag. Därtill satt han i styrelsen under åren 1966–83.
Många minns Kjell Hjertsson som en i en framgångsrik brödratrio i MFF. Storebror Arne och lillebror Sven spelade också i MFF. Dock spelade de bara en enda allsvensk match tillsammans, men den var desto viktigare.
Det var när MFF i näst sista omgången den 29 maj 1944 säkrade det allsvenska guldet genom att besegra AIK på bortaplan. Segern innebar att MFF tog klubbens första uppsättning allsvenska guldmedaljer.
Egentligen bestod barnaskaran hos Hjertssons av åtta syskon, sex bröder och två syster.
Skador och övermäktig konkurrens efter guldet 1944 gjorde att Kjell Hjertsson därefter mest fick hålla till i reservlaget.
Trots det spelade han sin enda landskamp 1946. Det var när Sverige slog Finland med 7–0 i Malmö och åtta MFF:are ingick i det svenska laget.
Kjell Hjertsson kom tillbaka till A-laget och spelade hem sin andra guldmedalj med MFF säsongen 1949–50.
Men på våren 1950 (man spelade höst-vår då) hade det åter blivit reservlaget för Kjell Hjertsson del. Då fick han nog. Tillsammans med Walle Ek och Gustaf Nilsson, som befann sig i samma situation, flyttade de över till Råå, som vid det tillfället tagit steget upp i allsvenskan.
Med MFF-tillskotten som ryggrad gjorde Råå en sensationell insats och lyckades lägga beslag på andraplatsen i allsvenskan – givetvis efter MFF.
– Men vi kom före HIF och det var det viktigaste för oss, har Kjell berättat.
Efter spelarkarriären blev Kjell tränare. Han hade uppdrag i både Ymor (Trelleborg) och Kvarnby innan han kallades in till MFF igen.
Först som juniorlagstränare, men 1968–82 var han ledare för reservlaget. Det var långt innan klubben höll sig med en hel stab som seniorledare, varför Kjell Hjertsson i många avseenden blev Bob Houghtons hjälpreda när det gällde att ta hand om spelarna utanför A-laget. De flesta åren blev det givetvis seger i den allsvenska reservlagsserien.
Både som spelare och tränare var Kjell Hjertsson ytterst noggrann. Och han väjde inte för några svårigheter för att få det som han ville.
Ända tills för ett par år sedan var Kjell och hans Anna-Lisa självskrivna och uppskattade gäster på MFF:s matcher.
När supportrarna hyllade de tre Hjertssonbröderna med en specialsydd banderoll blev Kjell rörd ända in i hjärteroten.
Civilt jobbade Kjell Hjertsson på SJ fram till sin pensionering 1982. Och han var lika trofast sitt Lönngården där han bodde från det att det byggdes på 1950-talet.