Margareta Bauer, Stockholm, har avlidit 97 år gammal. Hennes närmaste är syskonbarn och vänner i Tyskland, Ungern och här hemma.
Margareta, som växte upp i Skåne, skickades vid 13 års ålder iväg till det avlägsna Göteborg för att gå på gymnasiet, långt från familjen. En viss känsla av övergivenhet präglade henne sedan livet ut. Men vemodet samsades alltid med mycket skratt och levnadsglädje.
Efter fil kand-examen i Lund blev hon kanslist på UD, stationerad i krigets början i Warszawa och Berlin. Trots ideliga bombanfall tedde sig tillvaron ganska sorgfri. Så var det även initialt vid svenska legationen i Budapest dit hon kom 1943.
Förhållandena i Budapest under de sista krigsåren har Margareta beskrivit och med rysningar har vi hört om när pilkorsare arresterade henne julafton 1944. Hotad av k-pistar, tunnklädd och i snömodd, tvingades hon gå genom Budapest till pilkorsarnas kasern och ställdes upp för arkebusering.
Så det mirakulösa frisläppandet. Och gömställena månaderna därefter i furst Eszterházys palats och i unkna källarlabyrinter med mögligt bröd som enda föda. Utklädd som städgumma smög hon iväg för att se om legationen där hon bott och arbetat fanns kvar efter bombanfallen.
När ryssarna befriat Budapest i början av 1945 kunde legationens äventyrliga hemfärd anträdas, på lastbilsflak och tåg via Bukarest, Odessa och Leningrad. Alla hoppades de att deras försvunne arbetskamrat Raoul Wallenberg skulle stå på Skeppsbron i Stockholm när Finlandsbåten lade till, men …
Efter kriget arbetade Margareta som bussvärdinna ute i Europa och läkarsekreterare i Malmö. Hon tjänstgjorde i många år på svenska konsulatet i Stuttgart. Så småningom sökte hon sig åter till UD, blev än en gång stationerad i Budapest, följt av Minneapolis och Wien.
Och alltid såg hon fram mot tiden i det älskade Ängelsbäcksstrand. Där har alla vänner från när och fjärran fått vara hennes gäster och tillbringat många glada stunder.
Som pensionär träffade hon Tor Olsson, en gammal vän från tiden i Berlin 1939. Efter ett tiotal år gifte de sig; hon var då 76 år och han 87. Tyvärr förmörkades tillvaron snart av Tors sjukdom. Margareta skötte och månade om honom tills han dog, även han vid 97 års ålder. Och nu är hon själv borta. Det känns redan mycket tomt efter vår färgstarka moster.
Syskonbarnen
Eva Gyllensvärd
Anna Olrog
Carl Gyllensvärd