Christian Herslow, 45 år, Skanör, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Roswita och barnen Elisabeth och Peter.
Christian Herslow och jag lärde känna varandra i tonåren. Vi umgicks mycket då och den nära vänskapen fortsatte även i vuxen ålder.
Christian växte upp i Malmö och läste ekonomi på Borgarskolan och sedan detsamma på Lunds universitet.
Christian och jag gick därefter reservofficersutbildningen i Skövde tillsammans. Vi delade lägenhet under det året. Vårt samboskap delades också av en gemensam mus vid namn Bosse (högtidligt döpt efter kurschefen) samt en vit Saab 99 vid namn Thunder Pussy.
Reservofficersutbildningen lärde oss mycket om ledarskap, men Christian var redan sedan tidigare en naturlig ledare. Han var en sådan person man lyssnade till och man tog till sig det han sa. Han hade förmågan att uttrycka sig på ett kraftfullt sätt, ofta med en humoristisk underton. Saker han sagt var sådant man efteråt kunde gå och le åt i flera dagar.
Christian var även en äventyrare. I unga år hade vi både motocrossmotorcykel och segelbåt tillsammans och på dessa upplevdes många äventyrligheter. Christian har seglat över Atlanten och syntes flera gånger om året i pudret på en gnistrande bergstopp. Christians passion för alperna och skidåkning gjorde att han under studierna tog arbete som reseledare på företaget Glaciärresor, och det i sin tur ledde honom till det som därefter blev hans största passion och kärlek i livet: först Roswita som han träffade i italienska alperna och sedan deras två barn Elisabeth och Peter. Christian älskade familjelivet. Det glittrade alltid i hans ögon när han pratade om sådant som hörde barnen till, hopprep, fotboll och golf.
Christians liv blev alldeles för kort och han fick inte tid att göra allt han ville göra. Jag vet att han ändå var nöjd med de saker han gjort och med att ofta ha vågat välja sin egen väg. Trots att den förbannade cancern tog hans ork och bröt ner hans kropp och immunförsvar hade han styrkan och kraften att vara positiv och rolig ända in i det sista – för det var sån han var – min vän Christian.
Otto Millbourn