Agneta Nordberg, Lund, 70 år, har avlidit. Hennes närmaste är döttrarna Annika och Åsa med familjer samt brodern Lasse och hans hustru Maria.
Från allra första mötet på 1970-talet till häromveckan 2013. Det blev nästan fyrtio år av allvarliga såväl som humoristiska samtal och diskussioner om allt som hände och skedde här i världen.
Agneta Nordberg var nog den mest genomreflekterande humanist, pedagog och förskollärare som vi mött. Hon utbildade sig tidigt till förskollärare på 1960-talets början i Malmö och fostrade samtidigt två döttrar.
Hon flyttade till Lund och arbetade i drygt 40 år på Norra Fäladen som förskollärare, den mesta tiden på förskolan Norrestugan vid Magistratsvägen. Agneta blev med tiden en institution på förskolan på Norr.
Hon var en ytterst kunnig pedagog med gedigen erfarenhet av barn och barns levnadsförhållanden. De barn hon mötte dagligen hade ofta olika villkor i livets start, men Agneta mötte dem utifrån att alla barn har samma värde.
FN:s barnkonvention från 1989 var redan en självklarhet i Agnetas värld: att alltid söka sätta barnets bästa i främsta rummet.
När vi på Norr i brett samförstånd över alla partigränser startade barnomsorgs- och förskoleprojektet ”Bra barnomsorg vill bli bättre” 1991 så var Agneta självklar som projektledare.
Det blev ett lyckat och framåtsyftande utvecklingsprojekt under den tid då förskolan på allvar blev en viktig del i samhällets kraftfulla utbyggnad till en förskola för alla. Ministerbesöken bekräftade bara den framgången.
Förskoleprojektet lade också grunden till det som fick namnet förskoleklass där förskolans två historiska flöden, omsorg och pedagogik, förenades i en klok inledning till skollivet. Vi vill nog påstå att det var Agneta som var gudmor till detta nu i högsta grad levande namn och begrepp.
Agneta var en sant begåvad berättare och skribent. Hennes genuina intresse för och nyfikenhet på andra människor fångade hon i nedskrivna samtalsintervjuer med dagmammor och föräldrar hon mött på Norra Fäladen. Människorna trädde fram med sina minnen, tankar och funderingar om barn och om yrket.
På senare år deltog Agneta i en skrivarcirkel, där hon ytterligare fick utveckla sin berättar- och skrivartalang. Ett sådant exempel är ”Klassfotot” som hon hämtade från sin folkskoleklass 1949 på Kapellskolan i Helsingborg. Med stor värme skildrar Agneta hur barnen i dåvarande andraklassen levde.
Agneta avslutar den berättelsen om sina minnen via klassfotot med följande: ”Det är ungefär allt jag vet om vad som hände sen. Men jag känner stor värme och tacksamhet över att ha känt dem och delat så mycket med dem, då för länge sedan. Vi klarade det tillsammans.”
Det är precis så som vi känner nu för Agneta. Stor värme och tacksamhet över att ha fått känna henne och dela så mycket med henne. Det uttrycktes så vackert av hennes bokcirkelkompisar i deras annons till Agneta och hennes minne: ”Du fattas oss!” Ja, hon fattas oss verkligen …
Lars Persson
Per Wickenberg