Bo Fransson, hemmahörande i Hässelby villastad i Stockholm, men född i Limhamn, har stilla somnat in, 81 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Margareta samt barnen med familjer.
Han kom till tidningen Travronden 1963 och var dess chefredaktör i över tjugo års tid. Som travskribent var han unik, och helt outstanding i Sverige. Han hade en intellektuell skärpa och verbal briljans som i kombination med en aldrig sinande kreativitet gjorde honom till en formuleringskonstens mästare.
Bo Fransson hade ett gediget, ja fenomenalt, kunnande om hästar och hästfolk och en oändlig kärlek till travsporten och dess utövare, såväl två- som fyrbenta. Han var nyfiket vetgirig, hade en vass penna som många fick känna av, men var också en underhållare av stora mått. Om inte Bosse varit chefredaktör på Travronden hade han utan vidare kunnat aspirera på att vara kulturchef på DN eller SvD.
Det skrivna ordet behärskade han till fullo, men minst lika underhållande var han som berättare. Utan att man visste ordet av så hade timmar förflutit, skratten följde på varandra och man befann sig i en kreativ process som ofta slutade med något oförglömligt uttalande från Bosse. Förutom allt skrivet vill jag rekommendera alla att ta del av när Bosse på två cd-skivor berättar om ”Höghastighetshästarna” på ett härligt engagerande sätt för radiosportens Christian Olsson. Berättarkonst och historielektioner av högsta klass!
Jag hade förmånen att träffa Bosse i många olika sammanhang; besök på Travrondens redaktion, resor i både Sverige och utomlands samt, inte minst, ett flertal möten i Åby travsällskaps begynnelse i början av 1980-talet. Åbys styrelse hade utsett en sportkommitté som fick uppgiften att förnya banans storlopp. Under förstärkning av Bosse Fransson omformades Konung Gustaf V:s pokal från ett enskilt lopp i början av juli till det moderna Kungapokalen inklusive Drottningens pris för ston, insatslopp med uttagningslopp och finaler och startpunkten för årets storloppsprogram i Sverige för årgångsloppen. Mötena med sportkommittén pågick ofta på kvällar och vid ett tillfälle höll vi på hela natten och för Bosse, som hade ett viktigt möte i Stockholm dagen därpå, anordnades eskort med polisbil för att han skulle hinna med första planet till Stockholm.
Bo Fransson förärades 1997 Svensk Travsports stora hederstecken. Han erhöll också de finaste utmärkelserna av landets uppfödare, nämligen ASVT:s guldnål och ASVT:s hedersledamotskap. Bo Fransson hade ett stort internationellt kontaktnät, framförallt inom den amerikanska travsporten där han betraktades som en utomordentligt stor auktoritet.
Nu får han träffa sina gamla kompisar – bland annat bröderna Gösta, Gunnar och Sören Nordin – och alla de stora han mött. Dessutom får han gå och titta på, för att använda ett Franssonskt uttryck, ”de evigt gröna ängarna” där både Frances Bulwark, Big Noon, Ego Boy och andra betar sida vid sida med Greyhound och de stora stamfäderna
Bo Fransson har för alltid en plats i Svensk Travsports historia.
Hans Ljungkvist, ordförande, Svensk Travsport