Per Paulsson, Lund, har avlidit i en ålder av 78 år. Hans närmaste är makan Eva samt döttrarna Tove, Lina och Kajsa med familjer.
Per växte upp i Ryd i Kronobergs län vid den dåvarande järnvägslinjen mellan Växjö och Karlshamn. En nära släkting var lokförare, och tåget skulle bli Pers speciella färdsätt liksom cykeln. Han tyckte också om att vandra. Att flyga var honom helt främmande, vilka länder familjen än besökte.
1952 kom Per till Växjö där han valde reallinjen med specialmatematik. Han fick ett rum på gymnasisthemmet ”Bona”, ett namn det fick av eleverna för att associera till en för tiden känd uppfostringsanstalt.
En tidig inlevelse i humaniora bidrog till att han aktivt kom att delta i gymnasistföreningen Heimdalls litterära program med bland annat teater och spex. Det goda kamratlaget på Bona blev också en grogrund för tankeutbyte och livliga diskussioner. Med sina gedigna kunskaper stod Per alltid på fast mark i debatterna, och han drog sig inte för att påpeka när lärarna hade fel; redan som ung var han en självständig tänkare.
Pers intressen omfattade vida områden, som historia, litteratur och konst, film och musik, något som senare kom att prägla hans möten med andra människor. Filmintresset gjorde att han under en tid var ordförande i Lunds studenters filmstudio, och högt värdesatte han, och värderade, orgelkonserterna i Lunds domkyrka, som han besökte varje lördag morgon klockan tio.
Som ett eko av den pågående debatten om den svenska skolan frågar sig många vad som hänt med allmänbildning och bildning i dagens samhälle. Vad Per i detta avseende grundlagt i Växjö kom han att fördjupa under sina akademiska studier i Lund. Det är inte fel att säga att hela hans liv var en enda lång bildningsresa. Läsningens lustfyllda betydelse inpräntade han tidigt hos sina döttrar och senare hos sina barnbarn. Med dem var lördagsbesöket på Lunds stadsbibliotek ett stående inslag år efter år.
Under en period var Per lärare, men sitt egentliga yrkesliv kom han att ägna konst och arkitektur vid Institutionen för konstvetenskap. Här deltog han vid uppbyggnaden av Dokumenteringsarkiv för modern svensk konst och blev senare ansvarig för detsamma. Hans stora ämneskunskaper och noggrannhet var här en ovärderlig tillgång.
En röst har tystnat. Våra tankar går till hans familj. Vi är många som känner saknad efter en trogen och glad vän, men minnet av Per lever.
Göran Bäckstrand och Hjördis Kristenson