Inez Mattsson från Malmö, tidigare husmor vid bland annat sjömanskyrkan i Rotterdam, har avlidit i en ålder av 92 år. Hon sörjs av syskon och många vänner.
Inez Mattsson var född och uppvuxen på ön Björkö i Korpo socken i Åbolands skärgård. Hon var ett av tolv syskon. Levnadsförhållandena med fiske och småjordbruk krävde allas arbetsinsatser och det var en lång rodd- eller seglingsväg till fastlandet. Under Vinterkriget evakuerades befolkningen, vilket innebar ytterligare påfrestningar.
Inez fick utbildning som barnsköterska i Helsingfors. I den egenskapen fick hon genom en släktings försorg sedan plats hos en diplomatfamilj i Rio de Janeiro 1957.
Hon visade tidigt vilken duglighet och kapacitet hon hade och blev snart anställd som husmor vid Svenska sjömanskyrkan i samma stad. Så småningom kom hon att bli husmor vid sjömanskyrkan i Rotterdam, som blev världens största hamn.
De svenska och danska handelsflottorna var då stora. Besättningarna kunde vara uppemot femtio man, men också bestå av så få som sju till elva personer. Många i manskapet var tonåringar och hade oftast dåliga språkkunskaper. Vid de dagliga båtbesöken i hamnen fick sjömanspräst eller assistent ofta frågan: ”Är Inez kvar på kyrkan?”.
Kyrkan blev då ofta ett ” hem långt hemifrån” och besökssiffrorna på mer än tjugotusen om året vittnar om att Inez tillsammans med övriga medarbetare hade en förmåga att skapa hemtrivsel, som kunde konkurrera med annat i hamn. Vardagens kaffe med kanelbulle eller högtidsdagarnas fest, hjälp med att ringa hem med mera var en trygghet och en glädje för både gammal och ung sjöman. Även för Hollands utlandssvenskar blev sjömanskyrkans gudstjänster och fester en tillgång, där Inez var den välkomnande värdinnan. Nog kunde det också bli ett och annat förtroligt samtal med den lyssnande husmodern, som hjälpte till att lösa en sjömans problem. För att skaffa sig ytterligare erfarenheter var Inez Mattsson en tid husmor vid sjömanskyrkan i Kapstaden och därtill mönstrade hon på ett svenskt lastfartyg några resor för att känna på sjöns villkor.
Under hennes uppväxt i den finländska kusttrakten, där mycket sjöfolk seglade ut, höll ofta sjömanspräst gudstjänst och förbön för havets folk. Känslan för den kristna omsorgen om det ofta utsatta sjöfolket var en given hos henne. Hon hade sinne för plikt och ansvar, initiativkraft och förmåga att delegera. Det var blandat med humor och ett uns av kvardröjande nordisk blyghet, kanske kärvhet.
Så har hon under mer än ett kvarts sekel skapat ett minne av en legendarisk välkomnande husmor på en svensk sjömanskyrka. Det står inskrivet i sjömanskyrkans historia och i många sjömäns minnen. Hon har nu nått den goda hamnen.
Anders Blomstrand, prost och f d sjömanspräst i Rotterdam