Musikern Christer Persson, Malmö, har avlidit vid 62 års ålder. Han sörjs närmast av syskon med familjer.
Gitarristen och komponisten Christer Persson har vandrat ur vår verklighet. Vi är en stor profil, flanör och ett landmärke fattigare. Christers gärning inom musiken är väldigt stor: som pedagog, tolkare och nyskapare. Hans nästan omättliga aptit på musik, litteratur, bildkonst och matlagning inspirerade hans musikskrivande och gestaltade därigenom hans musik på ett högst personligt sätt. Han var en klassiskt skolad gitarrist som aldrig försatt ett tillfälle att öva och utveckla sin teknik. Hantverkskunnandet stod högt i kurs för Christer.
Utöver sin solokarriär bildade han gitarrensemblen Void Minimalistic Orchestra.
Conny C-A Malmqvist: Gitarrorkestern formerades och hade sin första spelning på klubben The Void som låg på Hyregatan 12 på Gamla Väster. Året var 1981. Medlemmar har skiftat genom åren, kommit och gått: Christer Persson, Hans Annellsson, Johan Celander, Fredrik Sundström, Jan Persson och Conny Malmqvist har alla låtit sina gitarrer klinga och dåna. Christer var orkesterns komponist och kapellmästare. Fyra och ibland fem elgitarrister utmanade hörseln. Det var minimalism och noisemusik i oskön blandning.
Christer karakteriserade musiken som partiturmusik med rocken som klangbotten. Stundtals lät vi som en viskning, stundtals som ett jetplan som lyfter från marken. Vi spelade på konstgallerier, konsthallar, fester och rockklubbar i Malmö och Lund. En av milstolparna i gruppens långa historia var spelningen på Elektronmusikfestivalen i Stockholm 1986 där orkestern och violinisten Tomas Gunnarsson framförde Christers komposition ”Jaloux”. 1990 kopplades både Gunnarsson och jazzsaxofonisten Cennet Jönsson in när gruppen framförde ”Ode to Gerty MacDowell” på Fredmans i Malmö.
Bengt Adlers: Mitt samarbete med Christer tog sin början då han satte musik till min diktsamling ”From the Corners of My I” 1987. Verket framfördes vid ett flertal tillfällen, bland annat på Lunds konsthall, Galerie Leger och Malmö konsthall. Höjdpunkter var vid Polyphonix-festivalen i Paris 1988 och på The Living Art Museum i Reykjavik 1991.
Gemensamma resor fördjupade vänskapen och jag minns när han väckte mig mitt i natten på hotellet i Paris för att han inte kunde höra min andning eller hur han övade upp sig med Bach-stycken på förmiddagen i hotellrummet. Tillsammans i en stor grupp besteg vi ett isländskt berg, efter konserten där, i våra kostymer om natten. Magiskt, men ansträngningen var stor för Christer som led av en ärvd njursjukdom. Inte långt efter hemkomsten fick Christer en ny njure och livet återvände, men han var starkt präglad av detta öde under stor del av sitt liv.
Själv drogs jag även in i arbetet med Void och Christer och jag samarbetade med projektet ”Tutti” under flera år till uruppförandet på Rooseum i Malmö 1996.
Sista samarbetet var ”Den andra kinden” tillsammans med Conny C-A Malmqvist och resulterade i en cd som kom ut under 2007 på OEI.
Chocken över att Christer är borta har i detta skrivande inte lagt sig än. Christer fattas oss!
Bengt Adlers och Conny C-A Malmqvist