Karin Lindroos

Karin Lindroos, arkitekt SIR/MSA, konstnär och lektor i design vid Linnéuniversitetet i Växjö, har avlidit. Hon blev 61 år. Hennes närmaste är Oscar Heijkenskjöld och sönerna Kalle, Casper och Johannes.

När allt annat går under finns tre saker ändå kvar: tron, hoppet och kärleken, men störst av dem är kärleken. Karin hade tron, hoppet var starkt, så starkt som det blir när allting annat sviktar. De sista gångerna jag besökte Karin på Umas i Lund och Hospice i Malmö sa hon med eftertryck: ”Störst av allt är kärleken!”

Det var lätt in i det sista att både skratta och gråta tillsammans med Karin. Hon var en älskansvärd vän som generöst och oreserverat delade med sig av sin kärlek till andra. Hon fick ta emot många varma och uppskattande hälsningar från alla håll under sin sista sjukdomstid.

Första gången jag träffade henne var på Form/design center där hon i sin egenskap av inredningsarkitekt arrangerade utställningar och servade besökare med goda och praktiska råd. Jag är säkert inte den enda som minns henne som tjejen med tofsen – en kaxig hårtofs mitt på huvudet. Originell och mycket färgstark i ordets bästa bemärkelse. En gudabenådad konstnär.

Karin var född i Stockholm, dotter till Gunvor, teckningslärare och textilkonstnär, och Bengt Lindroos, arkitekten bakom Kaknästornet. Karin utbildade sig på Konstfack där hon träffade kurskamraten och blivande maken Oscar Heijkenskjöld. 1976 avlade de examen och flyttade ett år senare till Malmö. 1984 gifte sig Karin och Oscar. Bröllopsresan blev en tur med Rundan i Malmös kanaler.

Som yrkesverksam drev Karin bland annat det egna företaget Klart Lysande, art in business inom verksamhetsområdena inredning, utställningsformgivning och konstnärlig utsmyckning. Hon var vid sin bortgång lektor i design och inredningskonst på Linnéuniversitetet i Växjö.

Skapandet var för Karin inte bara ett yrke utan ett sätt att leva. Hon gjorde tygtryck och var en hängiven Mandalamålare. I hennes fria målande finns det mycket som påminner om Hilma af Klints måleri.

Under några år på 1990-talet var Karin styrelsemedlem i lokalavdelningen för Sveriges inredningsarkitekters riksförbund. Hon var medlem i flera nätverk för kvinnliga företagare bland annat Sinnrika och Nerv.

Den ojämna kampen mot cancern är slut. Saknaden efter Karin är stor. En stor familj, många vänner och kollegor får nu fylla tomrummet efter henne med fina minnen och tacksamhet över att ha fått vara delaktiga i hennes liv. Med våra tankar håller vi Karin levande.