Inga-Lisa ”Peggy” Åkerlund, född Paulsen, Ängelholm, har gått bort, 103 år gammal. Närmast anhöriga är barnen Ingela, Annika och Christian med familjer.
Inga-Lisa föddes 1911 i Åkarp. Efter flickskola i Lund utbildade hon sig till lanthushållslärarinna i Uppsala. Där mötte hon två kamrater som blev vänner för livet. Mot slutet av sitt liv sa hon: ”Jag tänker ofta på allt roligt vi haft, och jag kan se deras leenden framför mig när jag vill.”
Efter utbildningen fick hon anställning som hemkonsulent. Hon älskade sitt arbete, som bestod i att resa runt på landsbygden i Malmöhus län och hålla kurser för husmödrar i den nya tidens metoder för matlagning, konservering och hemmets skötsel.
Just före krigsutbrottet 1939 gjorde hon en lång resa i Europa och såg tyska nazister fyllda av slagord och hatpropaganda, och lärde känna judiska familjer vars tragiska öden grep henne djupt.
Hela sitt liv behöll hon ett engagemang för utsatta och förtryckta människor. Peggy var en livlig och utåtriktad ung kvinna med sinne för sällskapsliv och dans. Hon träffade Torsten, som var tandläkare i Ängelholm. Som person var han hennes raka motsats, inåtvänd och eftertänksam. De gifte sig 1941. När hon sent i livet fick frågan varför hon valt en så omaka make sa hon: ”Torsten var den jag verkligen kunde samtala med!”
Äktenskapet var ovanligt för sin tid, genom att Peggy kunde bevara sin frihet för egna vänner och intressen. Yrkesarbetet fick hon dock ge upp. Tidsandan var sådan att en gift kvinna i hennes samhällsställning inte skulle yrkesarbeta. Men som hemmafru kände hon sig begränsad, och när vi tre barn blev äldre började hon som lärare i hemkunskap på särskolan. Hon var förtjust i arbetet med eleverna, och hon värdesatte den fina andan och sammanhållningen på skolan.
Peggy läste mycket, tyckte om film och deltog i stadens filmstudio tills hon blev 100 år. Alla slags levnadsöden berörde och engagerade henne. Hon hade ett djupt intresse för människor och tog omsorgsfullt del i familjens, släktens och vännernas liv.
101 år gammal flyttade hon till ett äldreboende. Hon var rädd att förlora sin självständighet, men hennes glada, vänliga och tacksamma väsen gjorde även den sista tiden rik och meningsfull.
Ingela Johansson, Annika Åkerlund och Christian Åkerlund