Åke Svenstam har som tidigare meddelats avlidit vid 80 års ålder. Närmast sörjande är hustru, barn och barnbarn.
Efter några år som meteorolog vid flygvädertjänsten, fil lic-examen i fysik samt ämneslärarexamen 1971, arbetade Åke som lärare vid Fysiska institutionen, Lunds universitet. Han värvades på 50 procent till Miljövårdsprogrammet (sedermera Miljö- och energisystem, Imes) vid Universitetet 1978 för att ansvara för undervisning, utvecklingsarbete och studierektorskapet för utbildningen i arbetsmiljölära. Senare tog han initiativ till och utvecklade yrkeshygienikerutbildningen i samarbete med bland annat Yrkesmedicin, Kemi, Akustik och Arbetsmiljöteknik. Han ledde också forskningsprojekt kring arbetsmiljön för olika kategorier av teaterarbetare, med finansiering från Arbetsmiljöfonden.
Åke var en mångsidigt begåvad person med stort intresse och kunnande inom många områden. Han var främst aktiv som förnyare inom pedagogisk utveckling på olika sätt, med ett stort intresse för människor och för lärandeprocessen. Förutom arbetsmiljökurserna arbetade han med distansutbildning, fortbildning av lärare, utveckling av nya läromedel – listan kan göras lång! Genom sin begåvning, sin entusiasm och sitt oförtröttliga arbete drev han på och lockade Imes övriga lärare med sig in i pedagogikens värld. Än i dag skördar vi frukterna av detta i form av ett gott rykte inom pedagogisk förnyelse.
En av Åkes styrkor var att kommunicera ut ny kunskap från universitetet till omvärlden, vilket han bland annat gjorde inom fortbildning för journalister och genom att initiera forskningscirklar. Han var visionär, inte minst när det gällde den tekniska utvecklingen, och var ofta före sin tid. Flera år senare kunde vi se hur rätt han hade!
Åke var en väldigt social och positiv person som gärna uttryckte sig med humor och vänlig ironi. Trots många och skiftande engagemang på olika platser ställde han alltid upp och diskuterade problem, lyssnade och tog sig tid med oss kolleger. Han var också duktig på att ha roligt och när det hade varit lite tungt med för mycket jobb under en period, kunde han föreslå en fest och gick då in för det med stor energi. Han och Kickan ordnade vid flera tillfällen goda och glada sammankomster både i hemmet och i stugan i Häglinge för oss arbetskamrater.
När vi senast träffade Åke, strax efter hans 80-årsdag, var han fortfarande en så livfull person. Det är svårt att förstå att han är borta nu.
Eva Leire, Charlotte Malmgren och Susanne Söderlund för arbetskamraterna vid Miljö- och energisystem (Imes)