Sportjournalisten Roger Blomquist, Malmö, har, som tidigare meddelats, avlidit efter en tids sjukdom. Han sörjs närmast av sin hustru och sina två barn.
Vår kollega och vän, sportjournalisten och kommentatorn Roger Blomquist har gått bort. Tomrummet efter Roger gapar stort hos så många och inte minst hos oss alla på SVT Sport. Ingen kunde uttala den ryske konståkningsvirtuosen Plusjenko som han. Ingen kunde växla från stekande talintensitet till total tystnad som han. Och det komiska ögat hade han och förstärkte gärna en rolig situation med ett skratt eller ett pricksäkert ”oj oj oj då”.
Han var kommentatorn med bredd. Konståkning, gymnastik, simhopp, ridsport, handboll, fotboll hockey, golf, shorttrack, skotercross. Det är bara ett axplock av sporter han kommenterat i SVT.
Han var också en kommentator med spets och stil, personlig stil – just sådant som gör en kommentator till något extra. I en god tradition här på SVT Sport följde han i spåren av Bengt Grive, tystnadens konstnär, Sven Plex Petersson som målade med orden och lät Stenmarks åk tala för sig själva, Christer Ulfbåges mäktiga stämma och Jacob Hårds mer melodiösa känsla för den idrottsliga dramaturgin. Roger var Roger. Det var uselt eller världsklass, det var succé eller skandal. Han var passionerad, modig, tyst när det krävdes och den sanne entusiasten i de rätta ögonblicken.
Roger ville alltid mer. Bättre. Längre. Programförslagen ramlade in och det redaktionella samtalet drevs på när Roger var närvarande. Allt var inte genomtänkt alltid. Men framåtrörelsen, energin och viljan att leta på nya marker fanns där hela tiden.
Under de sista åren när han kämpade med sin sjukdom kramades vi ofta när han var i Stockholm. Han var inte bara här i sin egen tjänst utan även som facklig representant för sina kollegor på sporten. Sådan var han också – bärande det kollektiva ansvaret för sina kompisar i lönerevisioner, schemaändringar, riskbedömningar och så vidare.
Roger bar på en eld. När den nu har slocknat blir det kallare. Men ljuset är kvar i det minne där vi ser en lätt framåtlutad man sprinta vidare mot nästa uppdrag. Nästan alltid med ett leende på läpparna.
Tack Roger! Du var unik. För oss. För publiken.
Kamraterna på SVT Sport, genom Per Yng och Kjell Andersson