Hans Fransson, Hjärup, har, som tidigare meddelats, avlidit 71 år gammal. Hans närmaste är hustrun Ragnhild, barnen Tobias, Mattias och Ingela med familjer.
I mitten på 1990-talet kom Hans Fransson till Sydkraft. Skälet var att Malmö Energi, där Hans arbetade, förvärvades av Sydkraft. Civilingenjören Hans, med synnerligen intressant kunskap och erfarenhet inom myndighets- och politikerkontakter, började så småningom arbeta professionellt med dylika relationer på Sydkraft. Genom en omorganisation på Sydkraft hamnade han snart på kommunikationsstaben, där vi arbetade tillsammans under tio fantastiskt spännande och roliga år.
Hans hade ett stort kommunikativt ansvar under den politiska avvecklingen av Barsebäcks kärnkraftverk, under avregleringen av elmarknaden och svallvågorna därefter samt under och efter de kända stormarna Gudrun och Per. Myndigheter och beslutsfattare skulle alltid få en bild som gjorde Sydkrafts ansträngningar rättvisa. Med Hans kunskap och erfarenhet utsågs han till kontaktperson för dessa relationer. Han kom med all rätt att kallas för Sydkrafts lobbyist. I det jobbet var han ”outstanding” – inte för att övertyga och övertala – utan för att han hade en förmåga att skapa, upprätthålla och utveckla dessa kontakter och relationer.
Han var mästare på att öppna stängda dörrar och faktiskt kunde han ibland öppna dörrar som var låsta. Han mer eller mindre bodde i Stockholm där det mesta av det svenska beslutsfattandet sker. Epitetet ”Sveriges 350:e riksdagsman” spreds i korridorerna och historien om att riksdagsmedlemmar undrade vilket parti han representerade dök upp med jämna mellanrum. Han var verkligen bra på att anpassa sig till varje situation, men ändå med båda fötterna i den energirika myllan på Sydkraft.
När samarbetet med den tyska energikoncernen Eon utvecklades till att Eon blev storägare i Sydkraft inkluderades Bryssel bland Hans arbetsplatser. Han hittade en liten lägenhet som blev hans europeiska centrum. En typisk Hans Fransson-lösning vilken var en del av hans småländska sinne. Det var därifrån som lösningar på hur vi skulle hitta rätt i EU-labyrinten mejslades ut och det var därifrån som kontakterna på såväl minister- som tjänstemannanivå byggdes upp.
Hans hade många strängar på sin lyra. Han älskade att skriva tal, sånger och rim. Många av Sydkrafts chefer har under åren känt sig trygga med Hans skrivna tal i kavajens innerficka. De var alltid en underbar blandning av fakta, anspelningar och humor. Åhörarna, som dessutom alltid fick en historielektion kopplad till händelsen, drog igenkännande på smilbanden.
När Hans pensionerades var vi några arbetskamrater som tillsammans med Hans började prova vin. Dessa träffar blev tyvärr inte så många, men mycket glada och efterlängtade. Det var då som våra gemensamma minnen avhandlades – minnen som svetsade oss samman och som var så innerligt glada.
Våra tankar går nu till Hans älskade familj som han så fint beskrivit i sin bok som blev klar tidigare i år.
Hans vänfasthet var enormt stor, hans skratt smittade alltid av sig. Hans humor satt mitt i prick.
Vi saknar honom mycket.
Stieg Claesson, Johan Aspegren, Göran Bolin, Roger Strandahlvännerna på Stab Kommunikation, Eon Sverige