Som tidigare meddelats har Lennart Lundquist, professor emeritus i statsvetenskap i Lund, hastigt avlidit. Hans närmaste är hustrun Mimmi och barnen Sophia och Christoffer med familjer.
Lennart Lundquist föddes i Karlskrona 1938 och kom till Lund på 1960-talet. Universitetet var den rätta platsen för Lennart. Han värdesatte akademin högt och ville bevara universitetet som platsen för den fria och kritiska tanken. Han var en idérik och stor forskare, engagerad medborgare, prestigelös vän och kollega.
Offentlig förvaltning och demokrati är huvudteman i hans digra produktion. Han disputerade 1972 på en nydanande avhandling om politisk decentralisering. I en av sina sista böcker kombinerar han innovativt statsvetenskap och evolutionsteori. Modern politik görs, menar han, av individer i nätverk - flocken - och ofta utanför demokratins institutioner.
Tydligast är oron för demokratin i det som blev hans sista bok, ”Slutet på yttrandefriheten (och demokratin?)”. I ”Demokratins väktare” lyfte han fram inte minst förvaltningschefernas stora betydelse för demokratin. Tyvärr har alltför mycket kommit att handla om ekonomi. Han är därför kritisk till NPM-styrningen av förvaltningen och menar att det bör vara en bättre balans mellan ekonomi- och demokrativärden i det offentliga.
Lennart var en flitigt anlitad föreläsare utanför akademin inte minst på detta tema som finns med i flera av hans böcker.
I tio år var han professor i Köpenhamn. 1986 kom han tillbaka till Lund och en professur med inriktning på offentlig förvaltning. Hans mest produktiva år kom efter återflytten. Han publicerade arton monografier och ett oräkneligt antal artiklar. Många av hans böcker används som kurslitteratur och ”Medborgardemokratin och eliterna” läses av alla nybörjarstudenter vid vår institution.
Lennart fick stor betydelse särskilt för doktoranderna vid institutionen och inte bara de många han själv handledde till doktorsexamen.
Engagerat diskuterade han allt från metateori till hot mot demokratin och hans dörr stod alltid öppen både bildligt och bokstavligt. Ledningsuppdrag intresserade honom inte. Hans påverkan sprang primärt ur forskningen.
Men för Lennart handlade ändå inte allt om vetenskap. Han började arbetsdagen med en kopp kaffe tillsammans med de morgontidiga vännerna, som till övervägande delen utgjordes av den administrativa personalen. I kaffesamtalen avhandlades allt ifrån opera och fotboll till politik. På anslagstavlan vid hans arbetsrum stod ofta ”Passas av barnbarn”, vilket stärkte kolleger i strävan att vårda nära relationer utan att ge upp forskarambitionerna.
Ett manus om förvaltning blir den oavslutade bok som han arbetade med till den dag han plötsligt gick bort. Statsvetenskapliga institutionen har förlorat en vän och kollega och vi har svårt att föreställa oss vår arbetsplats utan honom. Vi tänker på familjen och den förlust de har drabbats av.
Ylva Stubbergaard och Håkan Magnusson, Statsvetenskapliga institutionen i Lund