Universitetsadjunkten och förre studievägledaren vid Slaviska institutionen vid Lunds universitet Sverker Holmstedt har, som tidigare meddelats, avlidit. Närmast sörjande är sonen Gunnar, tidigare hustrun Eva samt syskon med familjer.
Det är med tvekan man skriver en minnesruna över Sverker Holmstedt. Det bör inte missförstås: sällan har någon varit mera förtjänt av en minnesruna med lovord än Sverker. Problemet är snarare, att han själv, oerhört blygsam som han var, måhända inte skulle ha uppskattat någon sådan. Han hade en oerhörd känsla för språkets finaste nyanser och reagerade mot varje falskt skorrande tonfall. Han var inte de stora och aldrig de billiga ordens man.
Själv hade han närmast en lidelse för sanningen, och som bekant används språket minst lika ofta för att ljuga som för att tala sanning. I ryskan, som var Sverkers huvudämne, finns två ord för sanning: ”pravda” och ”istina”. ”Pravda” är den förhandlingsbara, politiskt korrekta sanningen, medan ”istina” är den strängt objektiva, omutliga sanningen. Det var för den senare, som Sverker hade en lika stark som omutlig lidelse. Det gjorde, att han, som själv aldrig tvekade att välja den sociala rättfärdigheten, aldrig kompromissade med dagsformens opportunistiska utspel. Det gjorde också att han, med sina enorma kunskaper om Rysslands och Sovjetunionens historia, aldrig frestades att inta de mot diktaturen försonliga hållningar som många i hans generation dessvärre gjort. Hans ställningstagande för demokrati och tankefrihet var starkt och omutligt.
Hans sanningslidelse gjorde också, att han självklart värderade kunskapen högre än något annat i sin lärargärning. I en tid när kunskapen alltmera devalveras och träder i bakgrunden även vid universiteten lade Sverker en oerhörd möda på att undervisa och handleda sina studenter. Även efter sin pensionering fortsatte han att tillsammans med före detta studenter översätta och tolka svåra ryska texter nere vid idrottsplatsen, där han gärna höll till. Otaliga är de lundensiska ryskstudenter, som fått sina viktigaste grammatiska lärospån av Sverker.
Sådana akademiska lärare som Sverker finns dessvärre inte längre. Desto större skäl för oss som fick uppleva hans lärargärning att känna tacksamhet.
Claes-Magnus Hugohfil mag, Landskrona