Arne Forsgren

Arne Forsgren, professor emeritus, Falsterbo, har avlidit vid 72 års ålder. Hans närmaste är barnen Fredrik, Olle, Kajsa och Emma med familjer.

Arne Forsgren kom till Universitetssjukhuset i Malmö 1975 som nyutnämnd professor i klinisk bakteriologi och var med sina 33 år den yngste professorn vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet vid denna tidpunkt. Han var verksam vid kliniskt mikrobiologiska laboratoriet och hade fram till sin pensionering 2008 också ansvar för diagnostiken rörande tuberkulos. Under denna tid var han klinikchef först för den bakteriologiska verksamheten och senare för en sammanhållen mikrobiologisk klinik i mer än två decennier. Under Arnes ledning utvecklades den till en av Sveriges främsta.

Han började läsa medicin vid Umeå universitet och efter sin medicinska kandidatexamen 1962 blev han amanuens vid det bakteriologiska laboratoriet där. Hans forskarbana startade 1964 med att han studerade ett ytprotein (protein A) från Staphylococcus areus (de gula stafylokockerna) som visade sig ha helt unika egenskaper genom att binda antikroppar på ett nytt och annorlunda vis. Denna inte tidigare beskrivna bindning visade sig vara både konceptuellt och praktiskt viktig, vilket medförde att proteinet nu används i tusentals laboratorier världen över. Arbetet ledde till hans avhandling med disputation i Uppsala 1968.

Före sin utnämning 1975 hann Arne med ett postdoktoralt år vid Paul Quie’s laboratorium i Minneapolis, där man intresserade sig särskilt för det så kallade ospecifika immunförsvaret. Arnes forskningsinsatser har resulterat i över 250 publicerade artiklar i medicinska tidskrifter. Han har medverkat som handledare vid mer än trettio avhandlingar. Under många år hade Arne ett stort intresse av antibiotika och i synnerhet deras inverkan på våra egna celler. En annan av hans upptäckter har också fått praktisk tillämpning. Ett protein från en vanlig luftvägsbakterie, vilket upptäckts och karakteriserats av Arnes grupp, har kommit att som förstärkande komponent ingå i ett vaccin mot pneumokocker, en annan vanlig och ibland livshotande luftvägsbakterie. Genom ett generöst bidrag från Bill Gates Foundation ges detta vaccin till många nyfödda barn i världens utvecklingsländer.

Arne hade en kapacitet utöver det vanliga. Han var säkert medveten om sin förmåga och tackade aldrig nej till uppdrag som erbjöds honom, även om det inte var förknippat med några personliga fördelar utan endast innebar merarbete. Så till exempel var han medredaktör för två medicinska tidskrifter under många år och medverkade i utredningen rörande dåvarande verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Under de senaste nästan tjugo åren har Arne gjort en betydelsefull insats för ackrediteringen av svenska mikrobiologiska laboratorier.

Arne var anspråkslös till sitt väsen och prestigelös i sitt handlande. Han tog sikte på det gemensamma bästa. Han var en person som lyssnade och diskuterade istället för att peka med hela handen. Arnes ständiga optimism var en mycket god egenskap och denna kom till uttryck både inom laboratoriet och på golfbanan. Många är vi som tagit lärdom av hans positiva synsätt på problemlösning och detta lever vidare inom oss.

Ohälsa och ett fortskridande lunglidande påverkade Arne allt mer under senare tid. Likväl kom hans frånfälle oväntat.

Hans insatser inom svensk bakteriologi har lämnat bestående avtryck. Vi som arbetat under Arne eller i hans närhet har förlorat en aktad kollega, en uppskattad arbetskamrat och en god vän.