Folke Abenius, regissör, Stockholm, har avlidit i en ålder av 80 år. Han sörjs närmast av barnen Charlotte och Joakim.
Folke Abenius var verksam vid Malmö stadsteater under större delen av 1960-talet. Han var en av landets skickligaste regissörer på den lyriska sidan och mycket betydelsefull för den skånska operakonsten.
Denne mycket begåvade Stockholmspojke gick redan som 13-åring på operan minst en gång i veckan, och hans goda föräldrar rättade hans utbildning därefter. Det blev så småningom sångpedagogexamen, musiklärarexamen och dirigentutbildning, varvat med praktiska studier både i Sverige och i Tyskland vid olika teatrar. Allt detta gjorde honom till en kunnig, känslig och kompetent regissör.
Hans förnämliga ledaregenskaper parade med ödmjukhet och ett gott sätt att ta sina sångare och musiker förde honom till chefsposter: Storan i Göteborg 1971, varpå han med stolthet utnämndes till operachef vid Kungliga teatern i Stockholm 1978 – en scen som han alltså varit väl förtrogen med redan i unga år.
Från 1984 och framåt ägnade han sig helt åt regi, främst på de nordiska operahusen i huvudstäderna men även i andra länder, främst Tyskland. Hans meritlista kröntes med professur och rektorstjänst vid Operahögskolan i Stockholm, där han bland annat satte upp en av sina favoriter – ”Hoffmanns äventyr” – som han ägnade sig åt vid Malmö stadsteater 1965. Det var här hans lysande karriär egentligen började!
När Gösta Folke tillträdde som chef vid Malmö stadsteater 1960 anställde han två begåvade teatersugna, Folke Abenius och Pierre Fränckel, som kom att kallas ”Göstas pojkar”. De var som alltiallo till mycket stor hjälp, bland annat som regiassistenter, administratörer, repetitionsplanerare, guider och premiärvärdar i smoking. De satt vid samma bord och läste pjäser och Pierre fick höra alla arior genom att Folke visslade! De fick så småningom förtroendet att regissera och för Folkes del blev det inte mindre än ett tjugotal uppsättningar, från Brittens ”Majgreven” 1960 till Puccinis ”Bohème” 1968.
Han hade en namnkunnig och gedigen ensemble att luta sig mot, bestående av Margaretha Meyerson, Anna Greta Stark och på manssidan Nils Bäckström, Arne Hasselblad, Olav Gerthel, Karl Gustav Lindström och Arne Dahl.
Folke lanserade också här sina ”upptäckter”, Ing-Britt Stiber, Harriet Forssell och Astrid Wikholm.
De gladde bland annat den skånska publiken genom klassikerna ”Barberaren i Sevilla”, ”La Traviata” och ”Othello”. Folke stack emellan med några operetter, bland annat ”Läderlappen”, samt några succémusikaler; ”Hur man lyckas i affärer” med Arne Strömgren och ”Hello Dolly” med Maj Lindström. Alla uppsättningar vittnade om ett gediget grundarbete med personlig prägel och hans period här i Malmö var ytterst betydelsefull.
Han var också tv-pionjär i Skåne, med att i början av 1960 iscensätta fyra operetter, bland annat ”Sköna Galathea”, med Malmöartister.
Det var nog inte heller bara en lycklig slump att vi fick gästspel under 1970-talet från Stockholmsoperan med två av de mest berömda uppsättningarna där av Abenius – dels den fantastiskt imponerande Wagners ”Ringen” och den stilfulla ”Rosenkavaljeren”. Vilka kvällar!
En värdig final på sin karriär vid Malmöoperan 1968 blev uppförandet av Laci Boldemanns nyskrivna ”Dårskapens timme” som fick strålande beröm och till och med uppmärksammades i huvudstaden, där rosorna var vackra och Expressen tilldelade föreställningen årets musikpris Spelmannen 1968.
Folke Abenius var en stor konstnär och en fin medmänniska som hade både humor och humanism. Han är för alltid och i lysande blad inskriven i landets operahistoria.
Sven Tollin