Jazzbasisten Charlie Haden har dött, efter en längre tids sjukdom. Han blev 76 år.
Han är främst känd för sin roll som Ornette Colemans stadiga högerhand i det band som bar Colemans namn och som kom att definiera frijazzen. ”The Shape of Jazz to Come” spelades in 1959, strax efter att Haden oförhappandes fick uppleva Coleman på scen vid ett jam i LA. Året därpå svällde bandet till den dubbelkvartett som spelade in albumet ”Free Jazz”.
Men hans uppväxt i Shenandoah, Iowa präglades av country och gospel, musikformer som han aldrig helt övergav. Som liten sjöng han med The Haden Family, tills han som 15-åring drabbades av polio och inte längre kunde sjunga. Då tog basen över. Jazzen upptäckte han via Charlie Parker.
Tillsammans med Don Cherry från Colemans band och, viktigare, den låtskrivande pianisten Carla Bley och saxofonisten Dewey Redman bildade han 1969 Liberation Music Orchestra. Han skrev få låtar, men ”Song For Che” var hans. Vid en konsert 1971 i det fascistiska Portugal dedikerade han den till befrielserörelser i Angola och Moçambique; på flygplatsen dagen därpå arresterades han.
Haden har genom åren spelat mycket med Pat Metheny och, redan från 1960-talet, med Keith Jarrett. Så sent som förra månaden släpptes hans och Jarretts sista album. Valet av titel, ”Last Dance”, ser ut som en tanke.
Charlie Haden förde musikintresset vidare till nästa generation. Barnen Petra, Rachel, Josh och Tanya är allihop framgångsrika musiker som delar hans förakt för rigida genreavgränsningar.